tisdag 28 februari 2006

omoraliskt lärarbarn på rymmen hemifrån.

Idag har jag nog nästan slått (sic!) rekord i att vara borta hemifrån länge utan någon större orsak. Så i stället för att sitta hemma som ett moraliskt lärarbarn och läsa tio kapitel i Jane Eyre* har jag värmt tårna på Radbandstöntens (radbandet gjorde faktiskt en kortvarig, men ack så bejublad, comeback ikväll) batteri, ätit en fastlagsbulle som hade nästan världens bästa mandelmassa (fast bara en - i motsats till vissa andra småflickor), blivit fotograferad till tidernas fulaste bild, konstaterat att Snusktomtens behag sitter kvar, betalat mycket för mat, tittat på America's Sex Top Model (så heter det väl?) samt blivit mest lik Pippi i ett Pippitest (helt utan ljug, fast även om jag skulle ha ljugit så spelar det ingen roll, för i Burma ljuger alla hela tiden).

Så att.

* Till följd av bristen på läsning därav funderar jag även smått på att framhärda i min omoraliska lärarbarnhet en dag till och helt enkelt strunta i att gå på föreläsning i morgon. Men det är allt rätt åt Herr Fascistfonetiker, som i morse tvingade mej att bulta på dörren till föreläsningssalen tre gånger innan han slutligen öppnade med orden "Just go home instead." Till saken hör att personerna som kom efter mig släpptes in utan knussel redan vid första knackningen. Hmpf. Han borde skjutas. Eller ännu värre, han borde dödas.

måndag 27 februari 2006

skurlov.

OS är till allas vår stora glädje (nåja, någons i alla fall) över och vardagen kan gå tillbaka till det normala. Jag tog i riktigt ordentligt och städade ut alla spår av de olympiska spelen med dammsugaren i högsta hugg - jag hade tänkt skura golvet också, men sen kom jag på att det är sportlov nu, inte skurlov, och så fick det vara. Inte för att jag har sportlov heller, men... ni vet.
Jag har dock alltid funderat över det där med skurlov, nåt sånt har jag aldrig haft, men det lät ju hejdundrande skojigt i Pippis tappning. Någon gång ska jag surfa på skurborstar. Men inte idag.

söndag 26 februari 2006

OS, dag 16: svart.

Jag tror nog att jag ska flytta till Etiopien i alla fall.

Hur värdiga vinnare ett lag som medvetet förlorar en match tidigare i turneringen är, lämnar jag åt någon annan att reflektera över. Nångång ska jag också spekulera i hur det kommer sig att svenskarna alltid är bäst när det gäller.

Men det får bli någon annan gång. Nu är det bara svart.

[slutlig medaljskörd: 6 silver, 3 brons.]

lördag 25 februari 2006

OS, dag 15: spänd förväntan.

Kalle Palander var tvåa ett tag, men blev typ diskad eller nåt.
Men vem bryr sig? Svar: ingen. Allt handlar om ishockeyn imorgon.

ESC Sverige, kval 2.

Nej, nu går skam på torra land.
Det var bättre förr.
Dagens ungdom...
Det går bara utför.
Tiden är ur led.
Schlagerfestivalen is going down the drain.

Och sånt där.

Jag trodde aldrig att jag skulle få se ett år då startfältet i Finlands ESC-uttagningar överglänste Sveriges, men det är inte utan att man får börja fråga sig hur det står till i år egentligen.

Kikki Danielsson såg ut som en fågelskrämma, men hade nog den bästa låten. Det där är en fras som torde säga en del om hur landet ligger. Schlager så det förslår i alla fall. Och det är ju det schlagrar ska göra - slå. Inte för att jag kan tyska*, men så mycket har jag ändå förstått.
Velvet borde ju kunna sjunga, men hon visade tyvärr inte prov på sina talanger ikväll. Om man inte räknar genomskinlig klänning som talang, förstås.
Niclas Wahlgren hade en tråklåt. Fast om det hade varit hans bror som framfört den hade jag nog gillat den ändå.
Östen med resten var ju lite sådär småcharmiga första gången de var med. Nu var det femtielfte gången, och det var dessutom inte samma band. What?
Och vadan all denna latino? Och Tarzan? Elefanter??

Tacka vet jag Frederik.

* Förutom Mansmal stehen Elche morgens für dem Küchenfenster då. Med reservation för stavning.

skivinspelning.

Efter 7-8 timmar av skivinspelning kan det konstateras: man kan bli riktigt, riktigt trött av att sjunga. Ryggvärk får man, dessutom, av någon anledning.

Men 4 låtar är mer eller mindre klara, vilket gör att helgens mål på 6 låtar kanske uppnås ändå, trots att det uppstod en något prekär situation.

Saken är denna: vi skulle spela in 9-17 imorgon också. Men nu hände det ju sig på det lilla viset att Finland råkade gå till OS-final i ishockey. Final, mot Sverige. Nämnda final spelas klockan 15.00. 15 kommer före 17. Det är ingen bra differens. Men, kan norrmännen skjuta upp gudstjänsten på grund av herrarnas skidstafett, kan väl vi avbryta gospeln för ishockeyfinal, tänkte vi. Så då gör vi det, helt enkelt.

fredag 24 februari 2006

OS, dag 14: två silver.

Dagen har resulterat i två silver: ett för curlingherrarna och ett för Tanja Poutiainen i storslalom. Jee.

Ännu återstår semifinalen i ishockey. Jag vet inte hur jag ska våga titta.

torsdag 23 februari 2006

OS, dag 13: underbara kvinnor på (fruset) vatten.

Det verkar vara rätt trendigt att klåpa sig i damernas konståkning. Slutskaya blev, lite överraskande, 'bara' bronsmedaljör till slut, medan guldet togs av japanskan Shizuka Arakawa, som såg väldigt överraskad ut. Pöykiö slutade 13:e, Korpi 16:e, helt okej ändå.

För övrigt: jag har alltid tyckt att Alexis Bledel, som spelar Rory i Gilmore Girls liknar någon, nu kom jag på vem - Sasha Cohen!

hälsognäll.

Det är ju fint att brås på sina förfäder. Så nu ska jag gnälla över min hälsa en stund.

Ni vet såna där fyrkanter som bilar blir till vid bilskroten i Kalle Anka? Jag känner mej precis som en sån. Ihoppressad från alla håll och kanter, både fysiskt och psykiskt, tills jag är helt kubisk, lätt att stapla i vilken hylla som helst och såld i fyrpack på IKEA.

(Läs: huvudvärk, snuva, halsvärk, ögonvärk och allmänt dimmig i skallen av allt pluggande.)

mysteriet med halvblodsprinsen.

Idag har den spanska översättningen av Harry Potter and the Half Blood Prince kommit ut. För resten av världen var det stora mysteriet: vem är halvblodsprinsen?
För den spansktalande delen av världen verkar mysteriet vara: vad heter boken egentligen? Harry Potter y el Misterio del Principe eller Harry Potter y el Príncipe Mestizo?

Uppdatering: det verkar inte vara så mystiskt i alla fall, boken torde ha kommit ut i tre olika versioner. Så mysteriet får väl inskränkas till: vad heter den tredje varianten?

prickfritt skytte.

'Prickfritt' är ett ganska dumt uttryck att använda när man pratar om skytte.
Det är ju inte precis positivt att inte pricka alls.

För övrigt hoppas jag att det går dåligt för fransyskorna, bara för att han där Näs har påstått att de har stor chans till medalj hela tiden fast de har varit på sista plats.

onsdag 22 februari 2006

OS, dag 12: oliiidligt spännande.

Vem behöver skräckfilm när man kan titta på sport?

Jag förstår inte varför finnarna alltid ska lyckas trassla till det och göra det så onödigt spännande fast man har vad som borde vara en komfortabel ledning. Jaja, vinst i alla fall, så i övermorgon blir det semifinal mot Ryssland.

En femteplats för en febrig Virpi Kuitunen var väl helt okej ändå, Tanja Poutiainen hade medaljchans inför andra åket, men klåpade litegrann och slutade sexa.

Priset för dagens citat står annars mellan "Man spelar hawaiihockey nu, det är som glad rinkbandy på bolagsnivå" och "Life's too short for only one colour of cabbage".

en tyst minut.

Fyra år sedan.

[ . . . ]

tent ett av två.

Kan man säkert ange antalet språk i världen? Motivera ditt svar. Berätta också kort om hur man kan klassificera olika språk. Det låter ju inte så svårt. Tills man märker att frågan kan ge maximalt tjugoen (21) poäng. Hur mycket är tjugoenpoängskort? Gymnasiets essäfrågor kunde ju i allmänhet ge sex poäng, och då skrev man ju kanske en och en halv sida. Det skulle ju tyda på att man borde skriva fem och en kvarts sida. Joatt.

Sen gick det bara utför.

Vid sista frågan ställdes jag inför dilemmat: flumma ihop några rader som man kan tolka lite enligt tycke och smak, eller försöka gissa vad semantiska fält kan tänkas betyda i detta sammanhang och faktiskt försöka skriva något vettigt.
Ääsch, vem bryr sig on vettigt innehåll? Sånt är bara för veklingar.

tisdag 21 februari 2006

OS, dag 11: som väntat...

Hannu Manninen tog ingen medalj idag heller. Förstås. Han visste varken vad han skulle säga eller vart han skulle titta under TV-intervjun sen efteråt. Usch, jag skulle kunna krama sönder honom. Fast han skulle knappast må så mycket bättre av det heller.

Herrlejonen däremot, skötte sitt jobb och vann mot Tyskland med 2-0. Skötte sitt jobb är precis rätta uttrycket, matchen var inte speciellt underhållande. Men men, man är vidare som gruppetta, så det är ju det viktigaste.

Damernas konståkning körde igång med korta programmet idag. Pöykiö gjorde en helt okej insats, Korpi misslyckades med den planerade trippel-trippel-kombinationen, men annars fint. Alla har dock inte åkt färdigt än, så den slutgiltiga placeringen är ännu öppen.

jag litar inte på min nya vän.

Dagen har jag spenderat i sällskap av Per Linells bok Människans språk. Den är ganska intressant, men när man umgås väldigt intensivt med någon kommer man ju förr eller senare till en punkt då man börjar irritera sig på vissa sidor hos den andra. Detta är inget undantag.

En sida jag irriterar mig på är sidan (eller snarare allt det andra) i uttrycket "på den andra sidan...". Är det svenska? Jag har alltid trott att det heter 'å ena sidan' och 'å andra sidan'. Du riddare av modersmålets ädla konst, giv mig råd!

En annan sida som jag irriterar mig på är sidan 56. Jag citerar: "Det är helt osannolikt att svenskar och finnar skulle uppfatta äganderelationen olika, därför att de förra säger Jag har en bil men de senare Minua auto, ordagrant 'hos mig är (en) bil'." Det kanske inte spelar så stor roll att den finska frasen egentligen betyder 'mig bil', exemplet är ju ändå uppbyggt enligt den riktiga betydelsen, men det underminerar trovärdigheten just en aning. Vem vet vilka andra lögner min nya vän försöker pracka på mig?

skandalöst.

Sienna Millers bröst krympte när hon hårdbantade. Ja-a, har ni hört något märkligare? Kvällstidningarnas uppfattningar om vad som är skandaler blir bara intressantare och intressantare. Själv tycker man ju kanske att det är mer skandalöst att en redan smal kvinna ska måsta hårdbanta bara för att hon ska spela anorektiker i en film. Men jag är ju å andra sidan bara en vanlig dödlig.

En annan skandalös sak som har fått braskande rubriker åtminstone i de finska kvällstidningarna är att drottning Silvia sörjer sin döda bror. Jag menar, kanske int man sörjer om ens bror dör? Sånt är ju bara för veklingar.

måndag 20 februari 2006

roliga saker.

Bland alla andra roliga saker jag har gjort idag kan nämnas följande:
  • åkt ledstång. Fast ledstången får nog helt klart underkänt i åkbraighet.
  • köpt garn. Mitt plötsliga matlagningsintresse har svalnat ungefär lika hastigt som det flammade upp, och jag fortsätter nu min strävan efter att bli en riktig husmoderlig kärring med att börja virka en sjal.
  • beställt en alldeles för dyr, alldeles löjligt onödig limiterad utgåva av Lasses kommande samlingsalbum. Sådär apropå telefon, el- och tvlicensräkning. Och för att rättfärdiga paketet beställde jag en Rufus Wainwright-skiva också, för att nu vara på den säkra sidan.
  • gått in på ett kafé, tittat på bullarna och gått ut tillbaka.
  • och slutligen, tydligen också beställt en resa till Israel i påskhelgen. Mammas SMS med en begäran om att jag ska skicka numret till mitt SAS-kort, som jag inte har, skulle kunna tyda på det i alla fall.

OS, dag 10: silver i lagbacken.

Silver för herrar Ahonen, Hautamäki, Kiuru & Happonen, alltså. Kångrättjulejschöns. Tyvärr såg jag inte det för jag var på kör... ursäkta, sångövning. Men det var säkert oerhört vackert.

Damerna hockeyade till sig en fjärdeplats, förstås. Något annat var inte att vänta. Det verkar som att Sverige får nöja sig med silver också. Jaja, vi nordbor får alltid vika oss för nordamerikaner. Typ som marshallhjälpen. Förutom att Finland ju tackade nej då för att Sovjet kunde bli arga. Och förutom att jag inte vet hur Sverige ställde sig till den. Troligen ganska neutralt.

Anyway... Kalle-kalle-kalle på spång...arna klåpade sig på första åket, så det blev en niondeplats eller nåt. Det hände säkert nåt spännande i curling också, skulle jag tro. Det gör det ju alltid.

misstänkt konspiration.

Jag misstänker att nejdens bibliotek har startat en konspiration mot mig.

Till tolkningskursen ska vi läsa tre av fyra böcker: en på svenska, en på engelska, en på danska och en på finska. Eftersom jag tänkte att de säkert alla kommer att vara utlånade såhär nära tenten, kollade jag på Fredrika om nån av böckerna kunde tänkas finnas i biblioteken hemmavid. Konstaterade att en av böckerna fanns i f.d. Tobaksstaden, men det var den finska, så jag tänkte att nejtack, helst inte. Så kommer jag till Tritonia, och två böcker ska enligt databasen finnas tillgängliga, men den engelska är spårlöst försvunnen ändå.

Så nu har jag lånat Alussa oli käännös. Det luktar komplott lång väg.

feber.

Det är inte sant. Det är fucking inte sant.

Hannu, Hannu, varför gör du oss detta?

söndag 19 februari 2006

OS, dag 9: jaha.

"Men det är det ingen annan som vill, så Lill möter Lill och dom andra står still" kunde man sjunga, apropå finnarnas "nu tar vi nog guld"-tiondeplats i herrstafetten. Jag vet inte varför man skulle göra det, men kanske just därför.

Jag måste nog omvärdera min uppfattning om curling, i och med att det är det enda vi verkar kunna vinna. Herrarna välieriin, i alla fall. Dessutom lär det ju vara så spännande, på grund av att spelarna har mikrofoner så att man hör när de pratar med stenarna.

Min OS-rapportering blir bara mer och mer substantiell.

Uppdatering: 2-0 vinst över Kanada i ishockey! Jee!

himmelsk logik.

Idag har jag varit mindre motionell än igår, då jag idkade isgång i två timmar i ärevördiga föräldrars sällskap. Istället har jag vräkt i mig tårta.

Men det gör ingenting, för jag har på mig en fyrtio år gammal klänning.

lördag 18 februari 2006

ESC, Sverige: kval 1.

Efter en trerätters restaurangmåltid till det klarade mopedkörkortets ära, tog jag itu med sociala förpliktelser. Och det enda rätta sättet att ta itu med sociala förpliktelser är att tvinga dem att titta på Schlagerfestivalen, det är det jag alltid har sagt.

Jag är skamligt dåligt insatt i år, men höll en tumme för Linda Bengtzing, som ifjol hade det allra bästa bidraget med Alla flickor, och även i år deltog med en trallvänlig låt (även om klädbytet är en sån kliché vid det här laget. Fast, å andra sidan, vad är hela melodifestivalen om inte en enda stor kliché? Det är ju det som är så underbart). Och det gick ju fint. Övrigt:
  • Fame-Magnus överraskade positivt. Fast läderbyxorna var väl lite att ta i.
  • Electric Banana Band - är inte verbal humor deras grej? Vad är det för mening med att försöka charma ett Europa som inte förstår svenska?
  • Hannah Graaf sjöng, till allas vår förvåning, falskt. Stel var hon också, som om hon hade fått en gigantisk botoxspruta insprutad i hela kroppen. Vilket kanske inte är så långt ifrån sanningen, trots allt...
  • Andreas Johnsons låt var bäst, trots att refrängen lät precis som... ja, vad?
  • Två pojkar kom in på scenen och började rappa om Kuddkrig och plötsligt funderade man om man såg på riktiga melodifestivalen eller juniorvarianten. Det var faktiskt nästan lika bra som "datorn den är jättejättehet, ja het-het, het-het-het-het. Om man spelar mycket, då blir man fet, ja fet-fet, fet-fet-fet-fet."
  • Sahlene glittrade mindre än vanligt, och låten var ingen höjdare. Man frågar sig dessutom om hon verkligen satsade på att gå vidare till Eurovision Song Contest, när hon vid det laget är 8-9 (?) månader gravid.
  • Aiayeh lät som Andrés Esteche. Det är ingen komplimang.
  • Slutligen: Lena PH fick underkänt som programledare. Å andra sidan är jag negativt inställd till henne från förr, så hur objektiv bedömning dethär nu är kan ju ifrågasättas. Å tredje sidan har jag aldrig haft några illusioner om min objektivitet. Jag är ett subjekt - alltså är jag subjektiv.

OS, dag 8: sju sorger och åtta bedrövelser.

"Det här är en gren där det finns 4-5 bra lag. Vi trodde på guld, men en femteplats var absolut minimi. Sjundeplatsen är... inte bra" sa radiokommentatorn* efter damernas stafett.

Backhoppning. Backhoppning. Backhoppning. Det gör ont bara man säger ordet. Finlands stolta lag i nationalsporten har förvandlats till ett gäng mediokra hoppande hönor i motsats till de flygande örnar de borde vara. Vad hände?

Om inte herrlejonen tacklar tjeckerna (3-2 nu, två minuter in i 3:e perioden) ska jag nog ta mitt pick och pack och flytta till Etiopien istället. Landets enda längdskidåkare, likaledes ordförande för landets skidförbund, Robel Teklemariam vann på herrarnas 15 km över 13 medtävlare och kom i mål som 84:e.

Uppdatering: Jag stannar nog kvar på nordligare breddgrader trots allt, 4-2 mot Tjeckien är ju inte fy skam. Att systematiskt klå upp motståndarna tills de får hjärnskakning och hoppeligen lämnar rinken allihopa så bara en tom målbur återstår är kanske inte världens elegantaste sätt att vinna, men ah well. Vem har påstått att juntfinska hockeyhomsar är förfinade?

* Jo, radion. När TV:n ockuperas av fyra tonårsflickor som tittar på Frendit (Vänner, Friends, Whatever) när spännande OS-grenar avgörs börjar man litegranna ångra att man i ett plötsligt anfall av kompromisslös systerlig ömhet köpte hela 9:e säsongen i födelsedagspresent. Nåja, man har ju bara 15-årskalas en gång i livet. Äsch, det fick ju inte kallas kalas, men jag minns inte vad det skulle kallas i stället.

OS, dag 7: minneslucka.

Det har redan hunnit gå en dag sen igår. Och mitt minne är ju inte som det borde vara. Ergo, jag minns inte riktigt vad som hände inom de olympiska spelen igår.
Men jag gissar att det inte hände något sådär värst omvälvande, för i så fall borde jag ju ha kommit ihåg det.

Jo, förresten, damlejonen brutalförlorade mot Canada i semin. Och det var helt mitt fel, för medan jag tittade på matchen blev det 4-0, sen stängde jag av tv:n en stund så att mitt blåvita hjärta kunde tänka på något annat en stund för att inte helt gräva ner sig bland tårna. Medan rutan var svart bytte Finland målvakt, och hon höll nollan ända tills jag tryckte på tv:n igen och kanadensiskorna genast gjorde 5-0. Förlåt.

torsdag 16 februari 2006

OS, dag 6: en lagmedalj för hannu.

Lagtävlingen i nordisk kombination, som genomfördes idag i stället, slutade med en bronsmedalj för Hannu Manninen & c:o. Jee. Det är ju inte guld förstås, men medalj i alla fall. Och Manninens kommentarer efteråt låter lovande inför sprinten.

Däremot blev det något av en flopp i damernas 10 kilometer. Virpi Kuitunen hade ju så käckt försäkrat att det var guld och inget annat som gällde. Jåjå. Det gick ju som det brukar gå då.
Fast det gör ju inte så mycket, Sverige förlorade ju 0-5 i hockeyn så ;)

Nu ska jag återgå till konståkningens förutsägbara värld, där Plusjenko naturligtvis måste ta guld.

excelling in excel... not.

Tenten började med att läraren och hans åttitalsfrilla kom en kvart försent. Han uppmanade oss att komma ihåg att det inte är en matematiktent, utan ett test på att vi fattar det fina med Excel. Och så satte vi igång.
Inte en mattetent, huh? Vad är det då, en finskatent?

Det finns en orsak till att jag studerar humanistiska vetenskaper och inte matematik. Ser jag ut som min mamma, kanske?

Eh, jo, det gör jag väl litegrann. Det vore ju skumt annars. Men ändå.

onsdag 15 februari 2006

det var bättre förr.

Jag tycker inte så värst mycket om att sitta och kråta med en Excel-uppgift i en halvtimme för att sen höra att just den aspekten spelar ju ingen roll, det får vara som jag hade från början. Tack.
Men efter imorgon, efter imorgon då...

On a wholly unrelated note: Allrakäraste Syster fyller moped imorgon. Det är inte klokt.

Slutsats av båda dessa informationer: det var bättre förr. Förr, innan man hade datorer att använda till dumma Excelprogram och bloggar som nästan ingen ändå läser. Och när små bäbissystrar låg i vaggan och skrek. Eh. Nåja.
Kanske jag klarar mej i nutid ändå.

OS, dag 5: uppskjutet, men silver.

Efter första hoppomgången låg det finländska laget fjärde i lagtävlingen i nordisk kombination, men på grund av den hårda vinden uppsköts tävlingen (till imorgon?).

Däremot: Mikko Ronkainen tog silver i puckelpist! Höll på att bita sönder mina naglar i spänningen, han låg etta ända fram till den allra sista åkaren, australiensaren Dale Begg-Smith, som slutligen då tog hem det hela. Vinnaren såg inte så värst glad ut, mest som en blyg nallebjörn. Jag undrar dock hur det skulle kännas att vinna OS och stå högst upp på pallen, representerandes ett land som man just har fått tillstånd att tävla för? Kanadensaren Begg-Smith (& hans bror) ansökte om australiensiskt medborgarskap och började tävla för kängurulandet säsongen 03-04. Måste ju vara lite konstigt. Kanske. Återigen har jag väl en för romantiserad bild av idrotten, bara man vinner är det väl just detsamma vad det är för sång som spelas när man får sin cd-skiva runt halsen, antar jag.
Ytterligare lite kuriosa om Begg-Smith: han är lika gammal som jag, men när han var 13 år gammal grundade han ett online marketing company, för att finansiera sin skidkarriär - nu har han 30 människor som jobbar för honom, och lär arbeta runt 10 h om dagen med företaget själv. Jag som trodde att man måste träna för att vinna guld i OS...

Till yttermera visso har herrarna inlett sin hockeyturnering med att tvåla till Schweiz med 5-0.

Slutligen kan jag inte låta bli att efterlysa ett besök av stajlakuten hos YLEs studiopersonal. Ljust neongrönt var inte någon höjdare ens på åttiotalet.

tisdag 14 februari 2006

OS, dag 4: en medalj till.

Efter en rafflande tävling fick Aino-Kaisa Saarinen & Virpi Kuitunen brons i sprintstafetten (märklig tävlingsform, annars). Grattis. (Tyvärr innebär svenskarnas segrar att man inte kan titta på svensk TV på ett halvår, men det är väl sånt man får ta. Det skulle ha varit roligt med en helt nordisk prispall, det såg ju lovande ut ett tag, men norskorna blev ju fyror till slut. Förstår dock inte varför alla verkar så förvånade över svenskornas vinst, är det inte ganska logiskt att ettan & tvåan i världscupssammandraget bildar ett vinnande team?)
Herrarna tog en förvånansvärt framskjuten placering i och med femteplatsen. Det återstår ännu att se om damerna lyckas ta en historisk seger över USA i ishockey.

Vet nån vad som har hänt med Pirjo Manninen, förresten?

glad alla hjärtans dag.

Jag var på kurs tillsammans med mitt ex. Han frågade mig något som jag inte hörde, så jag sa nä. Efteråt satt han och grät så jag gick dit och gav honom en kram. Jag hade tydligen sagt att jag aldrig kan tänka mej att bli tillsammans med honom igen, fast nu tolkade han kramen som att jag hade ångrat mej, så kyrkklockor ringde och människor, exempelvis Will Smith, strålade till för att gratulera oss på denna stora dag.
Jag borde sluta upp med att sova mitt på dagen.

Glad vändag/alla-hjärtans-dag/årets-mest-deprimerande-dag/kommersens nationaldag/valentindag på er allihopa, hoppas ni har spenderat den lika romantiskt som jag.

ner med fascismen.

Jag hatar T:s fascistfonetik.
"You should be hearing this..." Vadå borde höra? Visst, det beror på vad man har för språkbakgrund hur man uppfattar olika ljud. Men finns det inget spelrum alls? Jag som gick här och trodde att man fick tänka själv och bilda sig en egen uppfattning. Vilken skrattretande tanke, Emma. Hur skulle världen se ut om alla skulle tänka själv?
"In my variety of English..." Jamen kanske det inte är så helt bra att lära sig enligt hans variant, i och med att han är finne, ffs.
Och detta eviga förmårrade schwa. En mening är inte fullkomlig om man inte har nämnt schwa åtminstone tre gånger. They'll be announcing their engagement any day now, för att citera Ron Weasley.

måndag 13 februari 2006

ett litet tips.

Ett tips för dig som vill locka fler besökare: Skriv om Arja Saijonmaas utvik. En hel bunt människor har googlat diverse sammansättningar av "naket" och "Arja" och kommit till min blogg.

Mina tvivel har kommit på skam; det verkar som att det finns ganska många människor som vill se henne naken trots allt.

OS, dag 3: om jag fick välja...

Om jag, helt oberoende av mina egna talanger*, skulle få välja en gren som jag skulle delta i OS med skulle jag nog välja snowboard. De verkar ha så roligt. De satsar hårt och om det går snett så är det ändå inte hela världen. Hejade på norskan, dels för att jag bara inte kan låta bli att heja på Norge och dels för att hon var alldeles särskilt allt-eller-inget-ish. Och det blev ju brons till slut.

Annars har det varit en ganska händelselös dag vad OS beträffar. Jag har tittat litegrann på curling, men detdär med att göra sopning till en sport verkar lite väl mycket som en kupp från Marthaförbundets sida.

* Med det inte sagt att jag har några som helst talanger som skulle tåla OS-granskning. Men ändå.

den svenska översättningen av harry potter.

Det är rentav plågsamt att läsa Harry Potter i svensk översättning. Jag skulle vilja sitta med rödpenna och korrigera svenskan/översättningen hela tiden (jag gör det dock inte, så du behöver inte vara orolig för din boks välmående, gums :P). Vissa saker är konstiga uttryck (ibland i direkt översättning), men jag funderar även en del över hur översättaren resonerar vid översättning av namn. För att ta ett exempel: Rufus Scrimgor/Scrimgeour. Hur beslutar man att helt enkelt plocka bort två bokstäver ur det namnet? Är Scrimgor mera svenskt än Scrimgeour? Borde man inte ändra till Skrimgor om målet är en mer svensk stavning?

Inte för det, jag avundas inte alls Lena Fries-Gedin - att översätta en bok som har kultstatus redan innan den skrivits är väl inte det lättaste, fansen kommer alltid att ha saker att klaga över.

Slutligen: om han som dog i sjätte boken faktiskt lever, kommer hans syltpreferenser nog att spela en stor roll i igenkännandet.

söndag 12 februari 2006

OS, dag 2: medaljkontot öppnat.

Saldot för dagen: ett brons, ett silver.

Det var inte han som var det mest förväntade medaljhoppet i halfpipe, men Markku Koski tog alltså brons efter två amerikaner: den flygande tomaten (Shaun White) och han, vars namn kunde förleda en att tro att han kommer från Lövöjje (Daniel Kass). Jejj.

Matti Hautamäki backhoppade till sig Finlands andra medalj, ett silver, mellan två norrmän (Lars Bystoel och Roar Ljoekelsoey). Om jag vore svensk skulle jag dessutom passa på att påpeka att Norges backhoppningsframgångar på senare år har kommit efter att Kojonkoski tog över befälet. Men det är jag ju inte. Så jag nöjer mig med att säga att det var ju trevligt.

Kan dock inte låta bli att tycka synd om Janne Ahonen, som fortfarande inte har en individuell OS-medalj i sin ägo. I Yles intervju sade han med närmast Mr Darcy-esque monotonitet att "pääasia että mitali Suomeen, että... että se on hyvä juttu".
Det är nog tur att jag inte är domare i någon sport.

Slutligen, varför ger man medaljer som ser ut som munkar, alternativt cd-skivor?

lördag 11 februari 2006

OS, dag 1: sorg.

Min sorg är stor.

Jag visste att jag inte skulle ha några förväntningar. Då blir det bara fel.

Stackars, stackars Hannu Manninen. Nu låter det här helt ironiskt, men det är alldeles sant. Han är en av mina allra favoritaste idrottare, och han förtjänar verkligen en OS-medalj. Om den inte kommer i sprinten vet jag inte vad jag gör.
Tillägg: Ilta-Sanomats OS-blogg kommenterar Manninens kroniska svårighet att få till det i stora mästerskap såhär: "Urho arvelee, että Suomen joukkueenjohdon olisi kannattanut sulkea Hannu ympäröivästä maailmasta nelisen vuotta sitten ja kertoa vain, että maailmancupsirkus piipahtaa helmikuussa 2006 italialaisessa Pragelaton kylässä."* Det ligger troligen en hel del sanning däri...

* I egen fri översättning ungefär Urho bedömer att den finska landslagsledningen borde ha stängt av Hannu från den yttre omvärlden för fyra år sen och bara berättat för honom att världscupscirkusen i februari 2006 skulle göra ett nedslag i byn Pragelato i Italien.

fredag 10 februari 2006

OS-invigningen.

Ikväll har jag tagit det på mig att bevisa en gång för alla att kvinnor faktiskt kan göra flera saker samtidigt. Parallellt med att titta på OS-invigningen har jag skrivit ett brev, läst halva Grabben i graven bredvid samt lyssnat på Lasses födelsedagskonsert på P3. Men. Det var OS-invigningen jag tänkte kommentera med följande:
  • Om jag fick välja vilket land jag skulle tillhöra enbart baserat på klädseln skulle jag nog välja Storbritannien, tyckte de var väldigt stiliga. Tyskland, däremot, går fetbort (för att nu använda det ordet för första gången i mitt liv). Orange och grönt - what's that all about, liksom?
  • Det skulle vara rätt käckt att ha en såndär klänning som ser ut som ett snöklätt fjäll med skidåkare på. Lite annorlunda, sådär.
  • De hattar som kirgizerna bar fick mig att tänka på tapetklisterhatten jag hört talas om idag. Var det månne något liknande?
  • Jag hejar på Kenya. Det är alltid så fint när små* nationer är med i sportsliga sammanhang, det känns så mycket mer genuint då. Låt mig till exempel påminna er om idrottaren som i friidrotts-VM i Helsingfors i somras missade flyget och inte hann till den gren han egentligen skulle vara med i, så han deltog i en annan istället. That's the spirit! Så jag hejar helhjärtat på den ende medverkande kenyanen.
  • Just när Sveriges lag kom inhoppande och viftade med sina flaggbeklädda vantar, zoomade kameran in Samaranch, som vände sig till kvinnan bredvid honom, sa nåt och gjorde en slags utpustande min liksom "huhu, de där skulle man inte vilja tillhöra".
  • Slutligen har jag lärt mig nödvändiga fakta i stil med att Monacos regent (han måste väl vara furste nu eller nåt?) Albert har deltagit fem gånger i OS (bob), att Nederländerna heter Paesi Bassi på italienska och att Norge har tagit flest guld genom tiderna.
* små i idrottslig bemärkelse sett, alltså, inte sett till arealen eller något annat sätt att mäta. Nu är ju Kenya för all del inga noviser i idrott, men vintersport är kanske inte det man främst då förknippar dem med...

torsdag 9 februari 2006

vik hädan, antikrundan.

Det finns ett antal saker som jag inte gillar något vidare, men gillar ännu mindre på grund av andra människors inverkan (läs: på grund av att Fiabeth gillar dem). Som till exempel Beatles. Och Emmerdale.

Och Antikrundan. Detta förhatliga fenomen som dyker upp och förpestar tv-rutan alldeles för ofta. Tycker du att det är roligt att titta på nominerade kändisar som försöker låtsas att de är glada för vinnarens skull på galor? Det är inget emot den värdiga min människorna som trodde att släktklenoden var värd en miljon presterar när de får beskedet att den är värd lika mycket som en ässälott. Inte för det, man kan ju ha stor glädje av en ässälott. Och det är ju i och för sig rätt roligt. Fast det är då det enda.

"Så stäng av tv:n, människa!" kanske ni säger. Men se det går inte när man inhyser flyktingar som fått sitt hem invaderat av rastafaris. Så då får jag ägna mig åt min favoritsyssla i stället: mobbing.

onsdag 8 februari 2006

dagens citat.

Dagens citat måste ju ändå vara:
"Jag har ju fått soppatorsk nån gång ibland... men det beror nog bara på att man inte har nån bensin i tanken." - sagt av en dalmas i Svenska dialektmysterier och väldigt fritt citerat ur minnet.

(men det är nog sant som det är sagt, finlandssvenskan och dalmålet har nog en hel del gemensamt.)

naket.

Jag måste från början etablera att jag inte förstår vitsen med att vika ut sig över huvudtaget. Men ändå. Jag frågar mig bara vad en 61-årig kvinna får ut av att fotograferas och visas naken i tidningar i flera länder (jag tänkte skriva 'världen över', men det är väl lite överdrivet ändå. Jag gissar att det är högst ett fåtal kineser som kan sjunga "Vem är du, vem är jag, levande charader").

Men den största frågan är väl ändå trots allt: Vem vill se Arja Saijonmaa naken?

märkligt fenomen.

Det är märkligt att saker och ting alltid verkar ingå i någon slags följetong.
I helgen funderade Roomie och jag (mest hon då, jag vet inte ens varför) på vad 'uppenbarelse' kan tänkas heta på engelska. Revelation kom vi på, men det var inte det ordet hon sökte. Det hade ju ingen större betydelse för universums fortsatta välstånd förstås, men det blir ju lätt uppförstorat när man inte kommer på det och man blir bara mer och mer frustrerad. Vi frågade personerna som satt framför oss i bussen ("hej, vi är engelskastuderande båda två, kan ni tala om för oss...?") och Roomie ringde till sin pojkvän och bad honom kolla ordlistan, som dock inte gav oss någon uppenbarelse.

Så idag möttes jag av ett "Epiphany!". Ett tiotal minuter in i föreläsningen så var vi där: epiphany skrevs på tavlan och streckades under med två streck, alltmedan vi lärde oss att ordet ursprungligen innebar en direkt gudomlig interaktion, som när Pallas Athena antar människors skepnad i Odysséen och Illiaden och sånt.

Det är ju inte direkt första gången det händer heller. Vad är oddsen för att doktorn ska börja prata om gastroesofagal reflux just efter att vi har översatt en text om detsamma, till exempel?

Det är konstigt.

tisdag 7 februari 2006

krigsförklaring:

Om inte Gary Oldman är med i OotP, tänker jag inte gå och se den.




(...jaja, jag förstår att ni inte trodde på mej. Men det är rätt huge.)

Uppdatering: Det verkar som att jag får gå i alla fall!

måndag 6 februari 2006

en god nyhet:

14.2 börjar fjärde säsongen av America's Next Top Model på Nelonen!

(Vad gör jag inte för eder, käraste bloggläsare? Nu fick jag ju reda på vem som vinner, bara för att jag skulle länka. Betänk det. Borde naturligtvis ha länkat hit istället, men det är ju så dags nu.)

Det råder dock en viss kris i förhållandet mellan min tv och just Nelonen. De hackar sig fram tillsammans, och ibland avtar konversationen helt. Det är synd och skam att se ett par som verkade så lovande råka i sådana svårigheter. Så om någons hjärta blev berört ända in i det innersta och innehavaren till detta hjärta råkar vara teknikens svar på Dr Phil, kom gärna och medla mellan de unga tu. Helst före 14.2.

moraliskt förfall.

Idag har jag inte varit på någon föreläsning.
Men det var inte mitt fel.
Jag skyller på en kombination av fördärvskasterskan no. 1 & hennes utomordentligt braiga övertalningsförmåga samt omständigheterna som har gjort att jag inte träffat henne på... ja, jag minns inte ens, så länge sen var det. Med tanke på mitt minnes begränsade kapacitet säger det kanske inte så mycket, men ändå.

Däremot har jag fått ett studieutdrag som berättar att jag hittills under min universitetskarriär samlat på mig hela 0 stycken studiepoäng. Är jag inte ambitiös, så säg.
Men det är inte heller mitt fel.
Hoppas jag.

söndag 5 februari 2006

körhelg.

Jag har spenderat helgen med att sjunga halsen ur led mitt ute i skogen. Det var trevligt.

Utdrag för mitt eget höga nöjes skull:
"Var sov ni?" "Vi sov på Alskathemmet." "Aj, så ni sov inte alls här?" "..."
"Glad allahjärtansdag!" "Glad Runebergsdag, ju" "Okej, glad Runebergsdag! Och så Snellman... jag menar Topelius"
"Innehåller det här koffein?"
Jakten på 'uppenbarelse' satte sin prägel på lördagskvällen. Vi dansade Bootleg. Jag läste en högeligen intressant, lärorik och (framför allt) underhållande bok vid namn Hur man uppför sig korrekt (1953), författad av E.Tikett *. Iprenmanshår gör mig helt sinnesrubbad. Uppträdde i Krombi (jo, det var församlingshemmet) med sju sånger, kunde väl tre när jag for dit. Intervjustund med Roomie. Och kallt, kallt, kallt.

* Till exempel bör du som dam inte följa med en herreman du träffat på tåget till restaurangvagnen. Däremot är det okej att i kupén mottaga en apelsin eller någon sötsak.

fredag 3 februari 2006

sov du lilla riki sorsa.

Jag vaknade klockan två i natt med ett ryck, och var helt övertygad om att jag måste stiga upp. Efter att ha konstaterat att så ändå inte var fallet, somnade jag igen och vaknade på nytt ungefär en timme efteråt och var lika övertygad om att jag måste stiga upp.
Jag upprepade samma scenario tre gånger till eller så, och just när jag hade vant mig vid att jag alltid bara tror att jag måste stiga upp men inte måste, ringde klockan och jag måste stiga upp på riktigt. Vilken tajming.

Först var det en Finsk Tant som uppträdde i Euroviisut (jo, hon var finsk med versal), just sjöng en helt okej teini-looking tös som hade lite för svag röst i refrängen, och nu uppträder gruppen vars namn snarast låter som ett preventivmedel, och ser ut som ett dragshow-spektakel, nämligen Safe Six. Ja, och nu kommer Riki Sorsa och sätter vispgrädde på schlagertårtan med Reggae OK. Det finns inget som går upp mot lite finsk schlager en vinterkväll...

blä.

Solen skiner, jag har betalt hyra&nätavgift såhär lite för tidigt, jag ser fram emot en helg i sångens tecken, jag har inga skolarbeten som ska in inom den närmsta framtiden, jag har hem och hus och mat och familj och allt detdär, och jag är bara blä.
Gick en sväng genom den svenska klädbutiken som utnyttjar barnarbetare på väg hem från banken*, och jag blev nästan rädd för alla dessa människor. Samtidigt gick jag och hade dåligt samvete över att jag aldrig ringer och föreslår en kaffe, och blev fullständigt övertygad (helt utan anledning) om att en person har sagt upp bekantskapen med mig. Jag tror allvarligt att jag har någon slags socialfobi.

Muntra upp mig, snälla. Speciellt om du råkar vara Mr Darcy.

* Ja. Jag betalar mina räkningar i en bank. Har ni hört något så redaktionärt? Men, som jag på grund av rädsla för att hon skulle tycka att jag var uppkäftig inte sade åt gamla söta tanten i butiken förra veckan när hon sa till mig att priset på skinka har gått upp: "Det var bättre förr."

torsdag 2 februari 2006

pride & prejudice.

Idag har jag gjort ett sånt där dårflinsköp, nämligen BBC-versionen av Pride and Prejudice på DVD. Jag hann redan börja planera att ha en hel P&P-temadag, och gå och titta på den nya långfilmsversionen med Keira Knightley som Elizabeth Bennet ikväll, men upptäckte att den inte går på bio här längre. Nåja. Jag har ju fem timmar och tjugo minuters underbar Jane Austen-underhållning ändå, så jag lär väl klara mig kanske. Dessutom började det snöa nu, så jag kan inte gå ut heller, som jag hade tänkt. Ack, så otur.

(om någon undrade så är Crispin Bonham-Carter som spelar Mr Bingley kusin med Helena Bonham-Carter. Jo. Jag undrade, så att. Jag ställer mig ofta frågan hur besserwissrar överlevde innan Internet fanns.)

(sen vill jag också påpeka att David Bamber som spelar Mr Collins i BBC-versionen har en slående likhet med Timothy Spalls Peter Pettigrew.)

(nu ska jag nog sluta skriva innan jag länkar ännu mer)

kombinationen ägg & hal is.

Jag gick och handlade lite mat på vägen hem. Inte många saker, men så pass mycket att jag inte fick in allt i väskan, utan måste ta en såndär liten påse att lägga äggkartongen och det vita téet i. Dagen till ära hade jag mina håliga låtsasconverseskor, som är de halaste skor jag äger. På marken låg isen blank och förrädisk, där jag traskade fram med äggen i en påse i handen. Jag gick och tänkte på att när folk trillar omkull med matkassar i filmer och serier har de alltid ägg i sin kasse. Och så...

Ja, ni vet vad som brukar hända.


(ingenting.)

elaka (mot) måns.

Stackars, stackars Måns Zelmerlöw. TV4 framställer honom som en sönderfestad alkis, tycker han. Det är ju lite orättvist. "Dessutom är jag inte ute mer än en till två gånger i veckan", säger han upprört till Aftonbladet.

nej nu!

En gammal Kingsley Shacklebolt kan jag väl acceptera, men när favoritaste Tonks har ett efternamn som är detsamma som ett varumärke för ett skydd mot urinläckage, och ser mer ut som en vildvuxen Bellatrix känner jag att jag måste protestera.

Inget ont sagt om Natalia Tena, hon är säkert en jätteduktig skådespelerska, men hon ser då definitivt inte ut som Tonks.

Fast, vid närmare eftertanke - har hon egentligen något speciellt utseende? Om man kan ändra utseende enligt vilja, kan man då klassa något av en utseende som ens 'vanliga'?

onsdag 1 februari 2006

joina befrielserörelsen!

Idag har jag dammsugit, skurat, diskat och krossat porslin. Jag har till och med tagit mig an en bok som ingen tvingar mig att läsa, för första gången på jag vet inte när.

Ack, så befriande. Jag känner mej som en ny människa.
(förutom att jag har huvudvärk, ryggvärk och är hur trött som helst. Men det är en värdslig sak.)

i en rosa heli...badkar.

Jag såg ett rosa plastbadkar på gatan idag när jag gick hem.

Världen är en konstig plats.