jag köper mig lycklig.

Den här tiden förra året var jag i full gång med förberedelserna inför den Stora Resan. Jag tänkte jag skulle gå tillbaka i tiden i bloggen för att läsa klagomål på hur jobbigt det var med visumansökningar och sånt, så där så att jag blir glad att jag inte behöver åka nu; men juli 2007 är den enda månad jag inte har skrivit ett enda inlägg sen jag började blogga här december 2005. SÅ fullt upp hade jag tydligen.

I brist på visumansökningar och andra skojiga saker att slänga pengar på, muntrar jag upp mig själv med diverse andra köp. Idag köpte jag världens finaste lilla my-halsband (jaja, så går det när man är på jobb; har man inga kunder hamnar man ju att handla själv), och nyss fick jag ett bekräftelsemejl från CDON att mitt paket är på väg, ett paket innehållande (jag citerar) Oh Laura - A Song Inside, Winnerbäck Lars - Med Sol, Goo Goo Dolls - Dizzy Up samt DVD - Astrid Lindgren Mat. Mm, mat, goott (kanske ostkaka från Katthult?). Nåja. Den sistnämnda ser jag mest fram emot, för den innehåller Kajsa Kavat och det finns väl inget finare, speciellt nu när det lackar mot jul.

veckans scoop.

Det är mycket inredning just nu. Jag (eh, mest pappa) har tillverkat en bokhylla av en gammal kälke, sågat och målat hyllplan till köket (gult), knyckt gamla hartwallbackar; och till helgen blir det en IKEA-resa med de bästaste vännerna.

Och sen måste man ju ha saker att hänga på väggarna också (förutom LP-skivorna ovanför köksfönstret och alla gamla släktfoton jag håller på och skannar in...). Den här notisen har jag klippt ut ur lokaltidningen; den ska jag nog rama in och hänga på en hedersplats:

Guillou köpte glass i Esse
På torsdagen var den svenske författaren Jan Guillou inne på Kjellman & Co Livsmedel i Esse. Det var Gun-Borg Sundqvist som satt i kassan och hon kände genast igen honom.
- Jag har ju läst hans böcker. Jag funderade om jag skulle säga något, men tänkte sedan att han säkert vill vara anonym. Han skrattade lite, han är säkert van med att bli igenkänd.
Den kände författaren hade sällskap av en kvinna. Han handlade två flaskor vatten, glass, lakritsstänger och choklad.
Kaj Wistbacka som har illustrerat många av Guillous böcker har sina rötter i Terjärv. Kanske har det något att göra med författarens besök i nejden?

Jag undrar om det ordnas några såna där rundturer, typ "I Guillous fotspår"? Kanske kan man få veta exakt vilken typ av lakrits han köpte. För att inte tala om chokladen; var den månne Fazer eller Marabou?!

å ena sidan, å andra sidan.

Å ena sidan funderar jag på prepositioner. På att homesick kanske likaväl kan betyda sick of home och att några små, små bokstäver gör en sådan enorm skillnad.

Å andra sidan skiner solen både bokstavligen och bildligen. Jag har fått hem min syster på besök från främmande land. Jag spenderade en trevlig gårdagskväll tillsammans med mina-nästan-grannar-numera och Stefan Sundström, Susanne Alfvengren och Apan Anders i vuxentappning (därav vissa kanske trevligare än andra). Och jag ska kanske, hoppeligen, möjligen få se Lars Winnerbäck nästa helg. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir av. Om inte för någon annan orsak, så för att jag inte tror att jag nånsin återhämtar mig från pessimismens dunkla vatten om så inte sker (det har påpekats både en och annan gång från flera håll att jag håller på att drunkna där).

Jakobs dagar har inneburit förvånansvärt lite extrakunder; inte en gång har jag fått prata engelska (lessen i ögat). Jag fortsatte utklädningstraditionen från förra årets gammaldags torg i ensamt majestät i affären idag, från fjolårets tjugotal körde jag i år på sextiotal med prickig byxdress, mammas studentskor (?) och rakt trollhår. Den enda reaktionen jag fick angående mitt utseende var en kommentar om att jag har skickat iväg min syster till FM, och några sådana anspråk kan jag ju då rakt inte göra. Lite road är jag dock över relationen till den jag misstogs för; jag börjar misstänka att Twinmind väljer sina vänner utgående från någon typ av utseendekriterier.

Ikväll blev det igen en sväng till den före detta tobaksstaden för att bonga kändisar och dylikt. Jag gick ett varv, såg/lyssnade till stadens stoltheter (sedermera, efter den tidigare stolthetens åtal och läxor), gick ett till varv och körde sen hem, tillfreds med min lördagsunderhållning. Det är ju så vackert med människor som gör det de älskar.

humör, väder, service och flyttande.

I morse när jag cyklade till jobbet var jag på jättebra humör. Det var skönt att cykla, det var lite halvkallt sådär och jag var i tid så jag måste inte cykla mig halvt fördärvad. Då tänkte jag att det får allt vara nog med apati nu, nu ska jag börja leva igen. Sen kom jag förstås till arbetet, och det hade varit ett himla trassel med nån kund och jag hamnar att vara ensam i affären på måndag (första Jakobs Dagar-dagen?!), så då var det slut på det goda humöret ett tag, men sen var det något som var hemskt roligt, så jag tänkte börja gråta av skratt och då blev det bra igen.

Alla klagar på vädret men personligen tycker jag inte att det kunde vara bättre.

I morgon ska jag köra till grannstaden i norr för att köpa en telefon, därför att servicen vid vår lokala telefonhandlare gör mig förbittrad så till den grad att min bästa vän tyckte det var pinsamt. På förlovningskalas hos min andra bästa vän i helgen tänkte jag nästan starta slagsmål med en försäljare, på den nivån är det. Men jag ville ju inte ställa till med nån scen. Vi fokuserade på kvällens huvudperson istället, kattungen...

Och till helgen ska jag flytta! Min mamma tycker att vi borde flytta innan Syster Yster kommer hem utomlandsifrån, så det blir att flänga iväg till Vasa nu på lördag för att passa in kånkandet med mitt arbetsschema och hennes flygschema. Man kunde ju tro att jag därför skulle ha fullt upp med att packa nu, men det är ju så mycket trevligare att läsa I döda språks sällskap. En bok om väldigt gamla språk av Ola Wikander. Så därför ska jag göra det istället.

kontaktannons.

Sökes: Initiativrik person som kan gräva ner mina rötter i marken för att förhindra att jag försvinner härifrån. Du får gärna vara bra på att spela gitarr. Svar till: Kroniskt söndagkvällsförvriden.

det är den tiden på dygnet nu; med undantaget att det inte längre är en parentes, ett svagt ögonblick, ett undantag som bekräftar regeln. jag flyter på, varken här eller där, och kan intet annat. jag behöver något att se fram emot, något att hålla fast vid. i don't know where to go, i don't know what to do, tell me how to find my way back home. (ben's brother)

ockhams rakkniv.

Känner ni till principen Ockhams rakkniv? Förenklat sagt går det ungefär ut på att man kan anta att den enklaste förklaringen i en situation är den rätta. Låt mig illustrera.

Tänk dig följande helt hypotetiska scenario: Du och din fästmö ska gifta er. Du vill att vigselringen ska vara en överraskning, så du går ensam till guldsmedsaffären för att köpa den och lämnar sen in den för gravering. Lite senare går din fästmö in till samma guldsmedsaffär i ett annat ärende. Just då råkar en annan kund fråga efter ringen som funnits i fönstret, men som inte längre finns där. Expediten säger att den är såld, men det går ju bra att beställa en till. Kunden vill gärna pröva ringen innan hon bestämmer sig för att köpa en. Expediten vet att det är din fästmö, som alltså befinner sig i affären, som ska få ringen och frågar i ett ögonblick av glömska försynt av din fästmö om det skulle gå bra att den andra kunden fick prova ringen. Fästmön får så i misstag reda på vilken ring hon ska få. Båda kvinnorna provar ringen. Den passar perfekt på kunden som kommit in senare, men är för stor för din fästmö. Expediten beställer en ny, mindre ring åt din fästmö, men du får inget veta, eftersom du i så fall skulle få reda på att din fästmö vet vilken ring hon ska få. Fästmön ber expediten ringa henne när ringen kommit, så att hon kan prova att den passar innan den graveras, och man sen ska ringa till dig. Ett tag senare anländer ringen till affären. Expediten ringer din fästmö och berättar att ringen kommit. Din fästmö säger åt expediten att ringa dig istället, eftersom hon ju inte skulle veta om ringen. Expediten ber om ursäkt och ringer dig istället. Expediten meddelar dig att ringen kommit, och du svarar förvirrat att du inte har beställt nån ring, bara lämnat in den för gravering. Expediten säger att det måste ha blivit ett missförstånd, ursäktar sig och lägger på. Din fästmö ringer upp affären och hoppas att expediten inte har hunnit ringa dig, eftersom hon just insåg att du inte vet att hon vet, och därför inte vet om någon beställd ring, för om du visste det så skulle du ju veta att hon vet. Expediten vill stoppa upp ringen i din fästmös ändalykt.

Ni förstår principen, va?

P.S. Som vanligt är det inte tjejen i filmen som skrivit brevet.