tisdag 30 september 2008

idol 2008.

För övrigt anser jag att Lars Eriksson är en självklar vinnare av Idol 2008.

wake me up when september ends.

Min favoritmånad är nästan slut. Men hösten fortsätter i all sin prakt. Det är färggrant, lagom svalt och passar mig perfekt; kreativiteten flödar. Ikväll fick penalen helt apropå en revirmärkning, bakom syns följande halsduksprojekt (som framskrider långsammare än det förra, vis som jag är av tidigare erfarenheter, för övrigt).

Med höstmörkret följer också ofta förkylningar. Nu tyr jag mig till Mårran som lindrar min värkande hals med ingefärsdryck; efter henne får John Blund ta över.

måndag 29 september 2008

recap.

I helgen var jag och J och tittade på Magnus Betnér. Vem visste att folkmord kunde vara så roligt? Det var väl värt pengen. Innan föreställningen hann jag dessutom tutustua litegrann med mina körkamrater. All denna finska är lite överväldigande, men det ska nog gå bra. Någonstans i USA tappade jag orken att öva flera språk, slutade att fundera och började kommunicera istället. Ibland stampar perfektionisten i mig på bromsen, men på det hela taget pratar jag på och hittar på vartefter jag inte kan. Sen jag skrev senast har vi också hunnit ha ett till framträdande, på invigningen av det nya studenthuset. Det kändes fint att sjunga Finlandia som motsats till flaggan på halvstång utanför.

I övrigt är väl det mesta som det brukar här i Finlands blåsigaste stad.

dagens citat.

"Kansas is an illusion," he said one morning as he scraped away at his invisible beard, "a stopping place on the road to reality". Paul Auster: Mr Vertigo.

verkligheten överträffar dikten?

En TV-karaktär jag är lite kär i är Dr Reid i Criminal Minds. Han har fotografiskt minne och jättefina glasögon - what's not to like, liksom?

Fast frågan är om inte skådespelaren som spelar honom, Matthew Gray Gubler, golvar mig än mer. Hans hemsida är ett helt surrealistiskt low-tech tillskott i internätet, han scannar egenhändigt gjorda teckningar och anteckningar gjorda för hand i total motsats till allt vad översiktlighet heter. Bara det tycker jag är hemskt fint, och lägg då till målningarna, som de facto är helt förtrollande. Hans stil påminner mig lite om de finska omslagen till Harry Potter-böckerna, vilka för övrigt är enda orsaken till att jag har en finsk HP-bok i min bokhylla.

söndag 21 september 2008

marthaämnet emma.

Nu vet jag att ni alla undrar: hur gick det med helgplanerna? Ska Emma bli en äkta husmoder till slut? Svaret är jovisst, jag håller på och skriver en ansökan och meritförteckning till Marthaföreningen as we speak. Först spenderade jag två dagar med att kämpa emot min innebyggda husmoderslängtan som bara vill ut och städa, men sen då alla andra tog vilodag slog jag till och började städa och baka och stryka så det stod härliga till. Efter det tog jag i tag med den svåra uppgiften att skriva en andra version av min dopningstext som ju var så perfekt från början. Hur i all världen ska jag kunna skriva ännu en tredje version? Editering är ett djävulens påhitt, det är det jag alltid har sagt.

På tal om husmödrar rekommenderar jag varmt boken Damm på hjärnan av Eva Ramm. Den handlar om en perfekt husmoder som föraktar sin väninna för att hon bara tvättar sina fönster var tredje vecka. Det är den roligaste boken jag har läst på länge (historien om när den kom i min ägo är för all del också lite rolig). Det säger faktiskt en del, för det är längesen jag har läst som jag har läst på den senaste tiden och även om det i sig säger en del om hur mycket jag har att göra annars på dagarna så är det ju samtidigt också helt underbart (sen jag flyttade till Vasa har jag plöjt igenom åtminstone Damm på hjärnan, Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, Jonas Hassen Khemiris Montecore. En tyst tiger [igen; pga att J läste densamma], Monika Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten, Malin Kiveläs Du eller aldrig, Haruki Murakamis After Dark och Agatha Christies Moving Finger; de tre sistnämnda nu i helgen). Tjo!

P.S. För att undvika missförstånd vill jag påpeka att de skruttiga bruna föremålen på bilden är mina hembakandes kakor, inte köttbullar eller luddelumpar jag hittade under sängen när jag dammsög. D.S.

torsdag 18 september 2008

häromdagen.

Häromdagen lärde jag mig att översättare under renässansen hängdes, skars i fyra bitar och brändes upp. Jag levde inte under renässansen; ibland kan man ha tur.

Häromdagen fick jag spendera ett par timmar med att gå igenom varje finsk ordbok som utkommit mellan 1632 och 1880. Nästa gång ska vi gå igenom 1900-talets utbud; ibland kan man ha otur.

Häromidag kom jag offentligt ut ur garderoben som sopran. Vi iklädde oss bästa begravningsstassen och ställde oss på en bro och sjöng till publikens jubel och dåndimp en afrikansk sång och en finsk sång, där vi skulle nyttja oss av den speciella skarpheten vi i egenskap av finländska kvinnor besitter i vår röst när vi ackompanjerar talet med hotelser medelst en brödkavel. Nästa vecka har vi följande framträdande, då vi tar oss an katalanska, italienska samt Finlandiahymnen, som jag för övrigt är ensam med att aldrig ha sjungit. I förtroende kan jag därtill berätta att jag inte ens förstår vissa av orden (och då pratar jag inte ens om den ungerska (?) text som kommer först på mitt notpapper). Men det är ju roligt. Nånting har jag ju gått miste om då jag aldrig tidigare heller har sjungit fraser som yhyren kerran minä vielä taharon koittaa sitä vanahan kullan rakkautta.

Nu har jag helg, och jag har inga planer överhuvudtaget. Kanske köper jag rågmjöl och bakar torparkakor (que?), kanske köper jag nytt garn och virkar mera (men jag måste hålla virkandet under kontroll, för även om det är en lustig sak att addera till sin CV att man har fått träningsvärk i handen av att ha virkat för mycket så räcker det ju med en gång), kanske tvättar jag fönster och stryker mina gardiner. Följdfråga: varför ska alla mina kanske-planer vara så husmoderliga för? Det är inte riktigt klokt, Madicken. Kanske jag struntar i allt detdär.

tisdag 16 september 2008

nostalgitripp.

En gång i tidernas morgon tyckte jag hemskt bra om en låt där texten "I'd rather love than lose it all" ingick. En sådan text kräver sin författare; en sådan tanke kräver sin filosof. När vissa väljer mellan pest och kolera, väljer andra mellan fest och kolera.

Jo, jag skulle till att radera mitt konto på en förr i tiden välbesökt svensk webbcommunity, men sen började jag läsa min dagbok där (det var på den gamla goda tiden, då när begreppet blogg inte var ett begrepp) och det var ju fullständigt fascinerande. Tonårsmelodrama? Check! En hel massa citerade sångtexter? Check! Mycket sport? Yes sir. Nostalgi? No kidding, det blev lite metanostalgi där ett tag tillochmed (örjan smörjan och en slemboll i taket... hur mycket mer nostalgi kan det bli egentligen??!!). Och lite random funderingar ni vet, sådär ifall Bin Ladin eller Saddam är längre, och så.

Dock kan jag konstatera att jag fortfarande har samma humor: I filmen Meet Joe Black (som vi alltså såg i lördags) finns en scen ganska i början där Brad Pitt går sin väg å så stannar han å glor mitt på gatan å så kommer en bil å han flyger all världens väg, å sen kommer en bil till å han flyger all världens väg igen. Dagens, ingen tvekan om saken! Jag höll på å skratta ihjäl mej..... ... varför tycker alla att jag har så rå och makaber humor? *le*

Avslutningsvis: en dikt á Emma 02.

supermarket
super market?
då blir det en
full market.

fredag 12 september 2008

inbjudan.

Livet som sopran är ganska bra. Vi börjar inövningen av varje sång med att do-re-mi:a den, vilket jag inte alls förstår vitsen med. Nästa vecka har vi konsert. Välkommen!

tisdag 9 september 2008

hej, jag är sopran.

Man kan göra saker på så många olika sätt. Jag skulle gå på koelaulut idag, och hade valt ut en sång jag skulle sjunga, för ptja, det brukar man ju behöva på audition. Fast sen kom jag dit och vi började med att dricka kaffe och när vi väl kom till sångdelen skulle jag sjunga do-do-do-do-do i några olika lägen och sen konstaterade de att ptja, du får nog vara sopran, tror vi, och tack och hej. Så var det med den saken. Ännu har vi inte fått någon bekräftelse på att vi får vara med, men enligt ordföranden ska man nog sjunga väldigt uppåt skogen för att bli utkastad. Så att. Sånt.

I övriga nyheter har jag inlett studier i renessanssiajan runous ja draama (på engelska), ska skriva en causal analysis om jag-vet-inte-vad tills fredag (har ni nåt bra problem jag kan hitta på orsaker till?), har fortfarande inte printat några som helst dokument och ska gå och hämta ett klistermärke imorgon. Ja, och så har jag köpt mjölk.

måndag 8 september 2008

allt gott.

Fast nu ska ni inte tro att det är så farligt som det lät i senaste inlägg. Solen skiner ju, och Skrutten har kommit hem till mej*, och jag känner ju människor helt plötsligt, och jag har lämnat in en blankett här och hämtat ett intyg där och på det hela taget är mitt största problem för tillfället om jag ska gå på audition till yliopistokören eller peffankören. Printa papper kan man ju göra när de har renoverat färdigt (bara man passar på innan de upptäcker att det fortfarande är mögligt och börjar om på nytt). Och att herr föreläsare påstår att "the girl had coca cola in her glass" är en metonymi är ju en ganska världslig sak.

* Fast hon kan ju inte få träffa Helmer, för då kan det gå på tok. Eventuellt kan det redan ha gått på tok någonstans om man funderar på sina byråers revirvaktande och eventuella förökning, men det är sedan en annan sak.

tio ingredienser till en bra dag.

1. Måndag
2. 8-föreläsning
3. ...med Mr T
4. ...i en bunker i källaren av Valtion Virastotalo, dit inte en endaste människa (läs: jag) hittar
5. renovering (igen!) av fabriken
6. därav: ATK-sali 222 stängd
7. och: ATK-sali 351 stängd
8. och: ATK-sali 651 stängd
9. ATK-sali i Tervahovi stängd bara för att
10. Pågående lektion i den sista datasal jag vet om.

Det är tur att min telefon påminner mig om att Finland är the country where I wanna be, för det kan hända att jag skulle glömma bort det annars.

torsdag 4 september 2008

dagens i-landsproblem.

En random sak jag saknar med USA: anteckningsblock.

För det första tycker jag om randigt papper. Jag förstår inte varför alla anteckningsblock har rutigt papper. Vad ska man ha rutor till? Den enda gången man behöver rutigt papper är ju när man räknar matematik, och ärligt talat, rent statistiskt sett måste det ju vara mer sällan man räknar matte än man gör... andra saker. Varför rutor?

För det andra har jag sedan jag gick i gymnasiet ungefär letat efter anteckningsblock som är indelade i olika sektioner så man kan använda samma anteckningsblock till flera olika ämnen utan att för den skull skriva allting om vartannat. Man behöver inte släpa med sig många olika anteckningsblock, med en ökande risk att man glömmer nåt hemma, och behöver inte fundera över öh, vilket ämne skrev jag det där i egentligen, kan jag fortsätta skriva här? Jag har hittat nånting ditåt, men det var konstigt format, 2/5 sektioner hade smårutigt papper (vilket man behöver ännu mera sällan än vanliga rutor, btw) och inga hål (nåja, det gåår ju förstås att stansa själv).

Så kommer jag till USA, där standardanteckningsblocket är utrustad med följande:
  • randigt papper
  • olika sektioner (3/5/7), avdelade med mellanblad
  • fickor på mellanbladen, där man kan förvara diverse lösblad (inte för att vi förstås får såna här, vi har ju inga pengar att köpa papper eller kopieringsfärg eller sånt för)
  • hål så att man senare kan lägga in pappren i mappar
  • perforering, så att man lätt kan dra bort pappren, samt
  • lagom tjocka pärmar, så att blocket är relativt stadigt men ändå inte så tjocka att blocket blir jättetungt
Det är nästan så att jag blir tårögd när jag tänker på det. Nästan. Ja-a, int har ja e na läätt.

måndag 1 september 2008

kommentar till senaste inlägg:

Wuuhuu, weboodi började fungera igen. Vågen! På onsdag börjar jag introduceras till lexikografi, och därmed får höstens schema vara som det blev, även om jag högst har två föreläsningar om dagen, och de flesta fredagar ingen alls (eventuellt funderar jag ännu på Eurooppahallinto, men den börjar först v 46 och kräver ingen anmälning så den planen har jag gott om tid på mig att glömma bort - om jag inte tar den har jag aldrig nånsin nånting på fredagar). Ingen översättning i finska på hela året, tyvärr, det krockade både med en svenskakurs jag kunde ha avstått från och en engelskakurs jag inte på några som helst villkor kan avstå från. Däremot har jag anmält mig till en kurs i nygrekiska vid Arbis i vår (att den blir av har jag ju lite svårt att tro, men man vet ju aldrig).

Ifall nån var intresserad (läs: mamma & pappa).

första inlägget från den nya lägenheten.

Nånting nytt, nånting gammalt, nånting lånat, nånting blått*, och vips sitter jag på golvet i min nya lägenhet med Bowmont III i famnen och bloggar. Tänk så fint saker och ting kan ordna sig. Ännu återstår vissa justeringar för oståpplighetens och det estetiska intryckets skull, då en sladd är i ett rum, en sladd i ett annat, och en tredje sladd skulle vara ännu i ett annat rum, förutom att jag inte har så många fler rum att sprida ut härligheten i. Jag har inte så många hål i väggen, men jag var just till Classe och handlade så att man skulle ha trott att jag trodde de hade mellandagsrea på skarvsladdar, så månne det nu inte ska ordna sig.

Annat jag har sysslat med under min korta tid såsom boende i Kinamuren är tillexempel kaffebjudning med en långväga och en långlivad muminmugg samt det bästa kaffesällskapet man kan ha, ytterligare utforskning av våra hemliga katakomber som kommer att kännas varma och sköna i vinter när de räddar mig från att sticka näsan utanför dörren när jag ska våldgästa andra kinamursboende**, och att försöka spika fast stamtavlan i sin ram med påföljden att den gick sönder. Sen har jag också konstaterat att a) ingen säljer gula bönor på Vasa torg (skandal!), och b) det är lättare att titta på TV/DVD när man har en fjärrkontroll eller tre. Men man måste ju ha lite utmaningar här i livet.

Nu ska jag äta lunch, städa lite mera (suck) och kolla om yliopisto månne skulle ha fått weboodi att fungera igen. Det är ju sådär lagom lämpligt att anmälningssystemet ligger nere just då man ska anmäla sig till kurser. Hello Finland!

* En ny klönt att sticka i telefonuttaget, en gammal nätsladd, en lånad modemgrejsimojs (tack Z!) och en blå strumpa som bara råkar ligga i mitt synfält och vara just blå.
** Det är ju mest troligt att jag besöker Twinmind, men man vet ju aldrig, kanske jag bekantar mig med hennes nya vänner med den sexuella orienteringsspecifika klädstilen.