onsdag 23 december 2009

dan före dopparedan.


Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det lär ska vara julafton imorgon. Så nu ska jag gå och rimma och lacka de sista paketen (*harkel*de flesta*harkel*).

God jul!

P.S. Bilden är från förra årets julfirande och illustrerar bra, tycker jag, konceptet fridfull jul. D.S.

tisdag 15 december 2009

and that's the truth.

Sämsta: Månadsskedar. När jag blir envåldshärskare ska jag köra ett sånt där fint bål á la bokbränning eller spinnrocksutrotning och smälta ner alla månadsskedar och göra något roligare med silvret i stället.

Bästa: Gamla gulliga tanter. Och vita jular. Och jultröjor som är så fula att folk inte vet om man är seriös eller inte. Jag är alltid seriös.

torsdag 10 december 2009

veckans bedrift.

Titeln "Veckans bedrift" går till Emma, 24, som två dagar efter att hon kommit hem från tax free-färjan märker att hennes parfym är totalslut. Bra.

jullov och all denna finska.

Efter morgondagens tyskatent & sista juluppträdande (finaste på hela köråret: veteranernas julfest) har jag tänkt ta jullov. Det jag ser fram emot just nu framom allt annat är att komma hem till mitt svenska liv. Igår när jag traskade hem efter konsertjatkot kändes min tillvaro helt hopplös. I princip hela mitt sociala vasaliv numera går på finska. Och det funkar inte. Det har inget med umgänget att göra. It's not you, it's me. Jag är ingen rolig person på finska. Jag är ingen kunnig person på finska. Jag är ingen nyanserad person på finska. Och jag är ingen hel person på finska.

Så kära tomten, i julklapp vill jag ha antingen svenska vänner eller en injektion finska rakt in i ryggraden. Det är väl inte för mycket begärt?

onsdag 9 december 2009

jag är ingen snällare doktor.

Det fanns en tid då man måste skriva om Arja Saijonmaas nakenbilder för att få random folk att hitta hit. Nu räcker det med att skriva en bokrecension om Twilight. Det är typ den enda webbsökningen som leder till min blogg numera.

Förutom att någon sökte en "snällare doktor". Det tyckte jag var fint.

tisdag 8 december 2009

dagens boktips.

Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara.

Nicole Krauss' Kärlekens historia handlar om Leo, en gammal man som är så ensam att han tappar växelpengar på golvet i affären med flit för att folk ska märka att han finns, och om Alma, en flicka som börjar söka ett sätt att göra sin mamma glad igen, men leds in på en jakt på den sanna historien bakom boken Kärlekens historia, eller varje flicka någonsin, och om andra människor, vars öden alla vävs in i varandra. De olika historierna är lite förvirrande - men inte så att man vill ge upp, bara så man vill läsa vidare för att förstå. Tidvis påminns jag om Jonathan Safran Foer - språkbehandlingen och dendär surrealistiska jakten som bara kan finnas i en roman - och det är ett av de bästa betygen jag kan ge. Det är en sån där bok som man blir alldeles lätt av, och vill citera varannan rad ur.

Det första språk som mänskligheten ägde var gesterna. ... Under Tystnadens tidsålder samtalade folk mer, inte mindre. ... Man skilde inte på språkliga gester och livsnödvändiga gester. Arbetet med att till exempel bygga ett hus eller tillaga en måltid var i lika hög grad ett uttryck som när man gjorde tecknet för Jag älskar dig eller Jag menar allvar. När en hand användes för att dölja ansiktet då man blivit skrämd av ett högt ljud var det något som blev sagt, och när fingrarna användes för att ta upp det som någon annan hade tappat sa man någonting; till och med när händerna var i vila var det något som blev sagt. Naturligtvis skedde missförstånd. Det hände att man kanske lyfte ett finger för att klia sig på näsan och om man just då råkade se på sin älskade, kunde den älskade ha misstolkat det som den inte helt olika gesten för Nu inser jag att det var fel att älska dig. Sådana misstag var hjärtslitande. Men ändå, bara för att folk visste hur lätt det kunde ske, för att de inte gick omkring och inbillade sig att de förstod allt som andra sa, hade de vant sig vid att avbryta varandra och fråga om de hade förstått rätt. Ibland var sådana missförstånd till och med önskvärda eftersom det gav folk en anledning att säga. Förlåt mig, jag kliade mig bara på näsan. Naturligtvis vet jag att jag alltid har gjort rätt i att älska dig. Eftersom dessa misstag skedde så ofta utvecklades gesten för att be om förlåtelse till sin allra enklaste form. Genom att helt enkelt öppna handen sa man: Förlåt mig.

stockholm.

Vi yrade runt på stan på jakt efter pippikängor och den perfekta klänningen. Jag köpte helt normala saker, som presentband och jordnötssmör. Vi såg Cats på Cirkus och tyckte att genomförandet var utmärkt men pjäsen skräp. Vi gick och frös i regnet på Skansens julmarknad men köpte ostkaka och polkaklubba innan vi åkte buss gratis in till centrum. Vi skrattade åt en stulen lampknapp, sjöng karaoke, hörde bra skämt (vissa för fjärde gången), svettades, frös, diskuterade twilight, försökte lista ut hur duschen fungerade, vägrade buggsvängen 'rump' och besökte bokhandlar. Och så köpte jag typ världens bästa grej fast det är en julklapp så det är hemligt.

torsdag 3 december 2009

klassisk musik.

Kom just hem från Saint-Saënskonserten. Det var lite omtumlande att kyrkan var full, och att folk till och med stod (inte för att de inte skulle ha rymts, förstås; mera sådär finländskt "jag vågar inte gå och sätta mig längst fram för då tittar alla på mig när jag går dit"-stående). Är det inte meningen att de uppträdande ska vara fler än publiken på ett riktigt kulturevenemang?

Jag tycker det är väldigt underhållande att titta på klassiska sångare när de sjunger. Lite sådär att jag nästan skulle vilja trycka off på volymknappen och bara titta på galna mänskors mimik. En grej som jag också brukar fundera över i såna sammanhang är att det oftast verkar krävas så mycket ansträngning. Det är klart att det gör; men ofta är det ju så att om någon är riktigt duktig på något så ser det jättelätt ut. Sällan så med klassiska sångare, tycker jag.

Nåja. Nu tänker jag lämna höga A bakom mig och sticka till Stockholm över helgen i stället. Min tent som jag hade tänkt skolka från på måndag har till och med blivit flyttad fram en vecka så det är helt meant to be!

tisdag 1 december 2009

ett litet råd:

Ni är säkert smarta nog att veta det här redan (fast det trodde jag å andra sidan att jag också var) men skriv alltidalltidalltid upp varifrån ni tar citat ifall det finns minsta lilla chans att ni nånsin vill citera dem. Gör det fastän chansen inte finns.

För vad gör man egentligen med ett dokument på hårddisken som heter "draft for trends & issues" och som innehåller citat som "Because readers get swept up into the story, they may not consciously note stereotyped behaviors yet they may unconsciously process the information"? Svar: Ingenting. Spelar roll att citatet inte precis uttrycker någon originell tanke; det är ju grymt irriterande att behöva söka efter nån som skrivit exakt samma sak. *slå sig själv i skallen*

Men annars går det bra. 27 pages and counting.

måndag 30 november 2009

"man tager vad man haver" gäller även för julträd.


eller "Titta, S & L, er växt lever fortfarande!"

söndag 29 november 2009

glad första advent!

Jag spenderade min lillajul med reggae live. Inte så juligt, you say? Mera vibbar av söderhavet än Korvatunturi? Betänk då: backbeat. Betoningen ligger på slag 2 & 4. 24 är ju så juligt det kan bli.

Nåja. Det var möjligen en efterhandskonstruktion. Jag har inte haft så mycket julstämning, faktiskt (dessutom ligger jag efter; jag läste att jag den 14e november ifjol var inne på min tredje liter glögg, och nu är ju november snart slut och jag är inne på tredje litern. Skämspåme.). Men idag har jag pyntat lite, bytt till julgardiner och jul-LPn... och då ve-et man att snart är det jul. Jag har blivit med julträd också, men det ska jag visa bild på sen nångång, då jag orkar.

Idag har jag gått i fängelse (utan att passera gå). Jag blev lite besviken först, att det inte var så värst fängelsigt. Inga galler att skaka eller så. Bortsett från metalldetektorerna, och vakterna, och den råbarkade publiken kunde det ha varit vilket kapell som helst. Vi sjöng hela vår julrepertoar, tror jag, vilket iofs var rätt bra i och med att vi typ inte övat den alls och ska ta betalt av folk som ska lyssna på den här snart. Min frustration med typ allt med kören är rätt hög just nu. Men nu vet jag i alla fall vart jag hamnar ifall jag blir så frustrerad att jag stryper nån, så det är ju alltid bra, i förebyggande syfte. God advent!

onsdag 25 november 2009

förresten...

Inte för att jag vill skryta eller så, men det har visat sig att jag är ungefär lika bra på att flumma om filosofi på finska som jag är på att flumma om barn- och ungdomslitteratur på svenska. Tydligen gör det ingenting att man inte kommer på vad grotta heter på finska när man ska diskutera Platons grottanalogi.

På tal om barn- och ungdomslitteratur, förresten, så upptäckte jag för två dagar sen, d.v.s. typ tre månader efter att jag valde primärlitteratur till gradun, att den boken jag skriver om inte heter The Hatchet, utan bara Hatchet. Haha. Go me.

reklam.

Om du alltid velat höra Saint-Saëns juloratorium live har du tidernas chans nästa veckas torsdag, 3.12 i Brändö kyrka. Då tjongar Vaasan ylioppilaskuoro och Sonando och ett gäng solister och stråkar igång med det. Typ klockan sju säkert. Samma sak gäller om du alltid har velat höra mig sjunga ett högt a (jag kan inte lova att du hör mig specifikt, men troligen är jag dendär som sjunger typ g istället... som om det skulle vara bättre).

Sen har VYK en egen julkonsert också, 9.12 i Trefaldighetskyrkan. Den är alldeles säkert klockan sju. Och kostar stunning 8/5 euro. Vissa försökte framföra kommentarer om att ingen vill betala åtta euro för att höra oss, men vår ordförande/diktator säljer oss inte billigt. Nåja, han föreslog 10 först så vi får väl vara nöjda och glada. Vi har troligen helt samma repertoar som tidigare år, för vi har inte övat så mycket annat än ovannämnda oratorium, så vi kan inget annat. Välkommen!

new moon.

Jag & A var och såg New Moon igår. Den var ganska rolig. Den är ett triangeldrama mellan en självmordsbenägen ung* dam, en självmordsbenägen & blodtörstig ung** herreman samt en livsglad ung*** man som är sådär varm & cuddly som en varg. Naturligtvis vinner dödslängtan över livsglädje any day.

Sådär på förhand funderade jag åtminstone över två frågor:
1. Hur är man trogen boken, där Edward typ inte är med, OCH tillfredsställer We-Love-Robert-Pattinson-gänget? (vilket i sin tur leder till en följdfråga: vad har han egentligen? helt seriöst, oftast när nån typ anses vara sådär jättesnygg kan jag ju ändå förstå varför, även om han kanske inte är min typ precis, men R-Pat? jag förstår på riktigt inte.) Det gick väl helt bra. Lite minnessekvenser och drömmar och random spöken funkar ju alltid.
2. Är Kristen Stewart en fenomenal skådespelerska som spelar Bella med all den annoyingness hon kräver eller är hon bara annoying på riktigt? Det fick jag väl inga svar på precis, men det är nästan så att jag lutar mot det tidigare. JacobBella är inte fullt så irriterande som EdwardBella.

Nu väntar vi spänt på de nästa två filmerna, speciellt på den sista (vi försökte komma ihåg vad som händer i tredje men vi kom inte på nåt), som inte har någon intrig, men där triangeldramat får sin slutliga upplösning, som är bara för bra för att vara sann.

[SPOILER] Det bästa sättet att lösa ett triangeldrama är att den ena snubben blir kär i de andra tvås bebis, det är det jag alltid har sagt. [/SPOILER]

* nej, jag menar supergammal, typ 18! herreguud!
** nåja, ganska, inte mer än 110 i alla fall.
*** på riktigt, löjligt ung, 16! såå mycket yngre än 18!

tisdag 17 november 2009

ricky gervais är rysslands president, right?


Min reaktion när jag såg den här bilden: Men, vad har Ricky Gervais med Putin att göra?

torsdag 12 november 2009

500 days of summer.

Alltså. Vad är opp med bio egentligen? Här går jag, Emmalotta Viktualia Rullgardina Krysmynta Bogustavsdotter Knästrump, och ser fram emot en romantisk komedi. Romantisk komedi. Jag. Och så säger dom att den ska komma ut 30.10 och så blir jag glad och sen ångrar dom sig och säger att hej, kommande filmer, den kommer nångång i framtiden. Fast nu har dom ångrat sig igen och tagit bort den från webbsidan helt. Vad ska det betyda? Väntar vi på DVD-släpp här eller? Jeez. Snacka om bra PR för "jag laddar inte ner olagligt"-moralen. Säkert är den väl ändå helt dålig sen.

mvh. "förkylningscranky"



I brist på riktiga filmen kan man ju kika på den här spinoffen. Kan man kalla det en spinoff? Jag kan.

P.S. På tal om bio pratade vi om hobbies på tyskakursen igår och en sa att hon går ofta på bio. Läraren frågade vad hon såg senast och först kom hon inte ihåg och sen kom hon på: Harry Potter! Jo tjena. Jätteofta hon går på bio. D.S.

tisdag 10 november 2009

rör, rör, rör, igen.

I ett skede var jag rädd för att jag inte skulle ha något annat att blogga om (läs: wajna om) på hela året än gradun. Tänk så fel jag hade! Härmed varnar jag eder, kära bloggläsare, för kommande överdos av rörrenoveringsklageblogginlägg. De lär aldrig ta slut. Det kommer att vara som att gå och gå och gå i öknen utan vatten, man bara längtar efter att sanden och hettan ska ta slut men det gör den aldrig. Med den disclaimern:

Alltså. Jag förlängde min sandsundshelg till att även omfatta måndag, därför att jag fick ett meddelande att rörgubbarna skulle vara i min lägenhet då och vatten + avlopp skulle vara avstängt 08.00-20.00, och tisdag, därför att jag fick ett meddelande att vatten + avlopp skulle vara avstängt 08.00-20.00. Efter sightseeing i Smedsby* kom jag hem en femtiden. Det första jag slås av när jag låser upp dörren: vad sjutton har dom gjort med min dörr? Den går knappt att öppna? Det andra: hjälp, jag kan inte andas! Så jag springer till fönstret för att släppa in den ljumma novemberluften och släppa ut det där som gör att jag inte kan andas, vad det nu sen är. Lim? Det tredje: hej, huvudvärk. Så öppnar jag vessadörren. Där inne står en ny toalettstol, med en lapp på. Där står på finska att jag inte får sitta på den förrän imorgon. Jag vet inte om det betyder att man inte får sitta på den eller att man inte får använda den. Och om lappen lagts dit igår och imorgon betyder idag eller idag och imorgon betyder imorgon förtäljer inte historien. Så går jag in i köket. Där finns ett plakat över diskhon att den inte får användas mellan 08.00 och 18.00. Skåpdörrarna under diskhon står på vid gavel och inne i skåpet finns... well, ingenting. Lite cement, typ. I ivern att förnya rör har gubbarna helt enkelt svept iväg med alla rör som finns. När jag lyfter på plakatet finns där under en lapp där det står på finska att jag inte får använda köket (jo, keittiötä, inte diskhon bara...), de kommer och fixar det imorgon. Igen förtäljer inte historien vilken typ av imorgon detta imorgon syftar till, men vi kan ju välja att ha förtroende för mänskligheten och tro på att det är imorgon-imorgon. Historien förtäljer heller inte hur länge det tar att fixa dit nya rör men jag går out on a limb here och gissar att morgondagen inte blir dendär 'äntligen får jag sitta hemma och ta det lugnt och fokusera på graduskrivande'-dagen jag drömt om. Jag gissar också att man hommar köksrör med samma lim/gift som framkallar huvudvärk och andnöd och att jag inte kan sitta hemma överhuvudtaget. När diverse gubbar brakar in här imorgon vet jag heller inte. Troligen medan jag sover. Troligen sover jag inte länge efter det.

Så att, sånt spenderar jag hela mitt studiestöd & bostadsstöd på. Vad gör ni med ert?

* Smedsby, jo; polisen stod och blåljusade sig där i mommokorsningen så bussen måste svänga in mot Smedsby city och köra lite gaturally där. Gaturallyt var väl strängt taget inget måste, men vi tog en sväng via mommos och nån random återvändsgränd där det var svårt att svänga en buss och människor tittade ut genom fönstret och bara what? Fast sen hittade vi Vasa också.

måndag 9 november 2009

dagens i-landsproblem.

Alltså vårdvetenskap. Jag är efter två översatta artiklar trött på sårbarhet och blomstrande och plattityder. Give me hard science!

(som typ litteraturanalys...)

torsdag 5 november 2009

emma planerar tentsvar.

"Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga."
Mvh. Wittgenstein


P.S. Hur förvirrande är det inte att f.Kr. heter e.Kr. på finska? Jag bara whoot?

måndag 2 november 2009

småsaker som händer ibland och som jag inte är tillräckligt tacksam över:

  • att jag får sova på nätterna utan att grannarna har techno/boten anna-party till 07:37.
  • att när grannarna har techno/boten anna-party till 07:37 får jag sova ut sen efter det utan att rörgubbarna sparkar igång borrarna i lägenheten strax under min 08:00.
  • att jag har rinnande vatten och fungerande avlopp.
  • att jag har en egen lägenhet där det inte springer gubbar med mustascher och/eller hästsvansar stup i kvarten.
  • att jag kan byta om i fred utan att behöva oroa mig för att gubbar med mustascher och/eller hästsvansar ska komma in med universalnyckel.
  • att jag kan gå direkt hem efter föreläsningen klockan sex på kvällen utan att fundera på några som helst gubbar överhuvudtaget.
och sånt.

lördag 31 oktober 2009

emma leker med maten.


AKA Don't Make Me Go All Martha Stewart On Your Ass.

fredag 30 oktober 2009

glöggmuffins.


Jag är inte alls julfixerad men hej vad det här låter gott: Saffranscupcakes med glöggfrosting. Jag överser till och med helt kallt med den hejvilda svengelskan.

Fast egentligen sökte jag nån skojig halloweengrej jag kan ta med ikväll på filmkväll. Man kan inte ta med sig grönt potatismos och knackkorvar med fingernaglar på till knytkalas hos en vegetarian, va?

(jo, graduprokrastination gör mig till värsta Martha Stewart.)

torsdag 29 oktober 2009

sånt jag skriver när jag borde skriva annat.

Jag fick just ett mejlerbjudande om glögg och pepparkakor. Och jag som stod och nöp* i ett paket glögg häromdagen men lämnade det på butikshyllan med ett strängt, "Nej Emma, inte i oktober!" till mig själv. Fast snart är det ju november.

Jag har blivit utkickad ur min lägenhet och sitter därför i skolans datasal och gör ingenting. Nåja, utkickad och utkickad; de har stängt av vattnet och avloppet, det innebär i praktiken utkickad. Man kunde ju tänka sig att man kan göra vettiga saker här också, men just nu händer det inte. Lite koncentrationssvårigheter, lite motivationsproblem. Vilket jag förstås inte skulle ha om jag var hemma. Så allt är rörgubbarnas fel, really. Det kom en rörgubbe** och ringde på min dörr i morse och frågade om jag släppte vatten. Det tyckte jag var lite lustigt. Det kan ju syfta på lite ett och annat. Också för att om det var jag som 'släppte vatten' så skulle jag nog inte berätta det, för då måste man betala 3000 euro. Och några såna pengar har jag inte i madrassen, åtminstone inte senast jag kollade.

Nåja. Jag har suttit och surfat runt för att försöka hitta kritik av min primära teorikälla (se, inte bara ingenting!), fast jag har inte hittat något (eh, okej då, ingenting). Det måste ju betyda att han är allvetande och helt oemotsägelig. Typ. Bra, hörni. Nu går jag och äter.

* Jag tyckte det var lite lustigt att åtminstone 3 av 4 wikströmska damer använde just ordet "nöp" i den kontexten under vår kulturhelg. Fast inte om glögg då. Just saying.
** Jag använder här ordet 'gubbe' i väldigt vid bemärkelse, jag tyckte jag kände igen honom, så jag misstänker att han gick i högstadiet på samma gång som mig, troligen nån klass under.

torsdag 22 oktober 2009

to go the extra mile.

Scenario 1:
Kund: Hej, jag skulle vilja ha smycket X, har ni det?
Expedit: Nej, tyvärr.
Kund: Okej, tack och hej.

Scenario 2:
Kund: Hej, jag skulle vilja ha smycket X, har ni det?
Expedit 1: Nej, tyvärr, men vi kan säkert skaffa det, om du ger dina kontaktuppgifter så ska vi kolla upp det.
Kund: Okej, fint!
Nästa dag:
Lapp från den lediga expedit 1: Beställ smycke X.
Expedit 2: Ööh - va?
Expedit 2: Varifrån ska man beställa det här?
Expedit 3: Vet ej.
Expedit 2: Kul.
Expedit 2 ringer till företag Y.
Expedit 2: Hej, har ni smycke X?
Säljare 1: Öh, nej.
Expedit 2: Okej nå tack ändå, det var bara så att min kollega o.s.v.
Säljare 1: Vänta lite så ska jag kolla om jag hittar nåt.
Säljare 1 googlar typ.
Säljare 1 hittar inget.
Expedit 2: Tack och hej.
Expedit 1 kommer in och hälsar på.
Expedit 2: Varifrån ska man beställa smycke X?
Expedit 1: Vet ej. Kanske företag Y. Kolla på nätet.
Expedit 2 kollar på nätet. Läser att smycke X är designat av designer Z vars smycken tillverkas av företag Y och företag N.
Expedit 1: Nå ring dit då, hejdå.
Expedit 2 läser att företag N bara tillverkar klockor.
Expedit 2 ringer till designer Zs företag.
Expedit 2: Hej hur får man tag på smycke X?
Säljare 2: Vet ej. Men säljare 3 kan veta, ring henne.
Expedit 2 ringer säljare 3.
Expedit 2: Hej hur får man tag på smycke X?
Säljare 3: Det får man inte egentligen, det säljs bara i vår affär i Hufvudstaden.
Expedit 2: Kul.
Säljare 3: Men ge min mejladress åt kunden så fixar jag ändå.
Expedit 2: Tack och hej.
Expedit 2 ringer till kunden, ger mejladressen.
Kund: Tack och hej.

Expedit 2 till publiken: Får jag lön för det här?

present face.

Snart är det jul! Tills dess tycker jag att vi lyssnar på Garfunkel and Oates.

onsdag 14 oktober 2009

jag har en plan:

Nä, hörni, nu tycker jag att vi gör såhär att vi skickar in våra tio gradusidor (eller fjorton, om man behagar räkna titelsidor och bibliografier och grejer) och tar ledigt en sisådär tio dagar, drar hemhemåt, säljer juveler några dagar och förtjänar storkovan*, sen samlar ihop varenda familjemedlem vi har och drar ner till huvudstadsregionen och slösar lillkovan och går på bokmässa och Picassoutställning och Svenska Teaatteern och våldgästar Sibbovargarna.

Förresten tror jag att rörrenoveringsgubbarna försöker förgifta mig. Det luktar så, som att de skulle stå utanför min dörr med en enorm tuschpenna och bara "du känner dig sömnig". Och så hoppas jag att dom har rörrenoverat min lägenhet när jag återvänder. För den här gången i alla fall.

Förrestenigare så om nån vill veta har min gradu arbetsnamnet The Horse, the Howl and the Hatchet. Nature Representations in Ronia, the Robber's Daughter and The Hatchet. Ni vet att jag är en sucker för allitterationer. Fast den ska nog inte heta det sen. Jag har i alla fall kommit vidare från arbetsnamnet It's Not Easy Being Green (och nu hoppas jag att ni alla fick frenditassociationer också). Nåja.

* Vad är en kova? Var går gränsen mellan storkovan och lillkovan?

tisdag 13 oktober 2009

sören kierkegaard.

En gång läste jag en bok som handlade om en flicka vars pappa hade en katt som hette Kierkegaard. Pappan skulle få barn med sin nya fru och flickan påstod åt sin mamma att barnet skulle heta Sören. Jag minns inte alls vad det var för bok, men troligen en rödryggad. Jag tänker på dendär boken ibland, att vad konstigt att jag minns just detdär. Det var ju inte det boken handlade om - fast vad den handlade om minns jag inte. Jag försökte googla det lite halvhjärtat nyss, men jag hittade bara människor som skrev om sin svarta labrador Wittgenstein och sin katt Kierkegaard. Det spelar ju egentligen ingen roll. I gymnasiet berättade min filosofilärare att Kierkegaard hade sagt något i stil med att retas är det bästa sättet att lära känna en människa. Jag har försökt googla det också nångång utan framgång. Kanske sa Kierkegaard aldrig det, kanske sa filosofiläraren aldrig det. Det spelar väl egentligen ingen roll. Som Kierkegaard sa är ju det viktiga att hitta sin egen sanning och leva efter den. Om den kan googlas spelar ju strängt taget ingen roll.

tisdag 6 oktober 2009

finsk ordbildning.

Säga vad man vill om finskan, men man måste ju ändå medge att det är en rätt bra grej att kunna bilda ord så lätt, åtminstone om man vill filosofera. Tala om kynän kynyys, till exempel, hur gör man det på svenska? "De inneboende kvaliteer som gör att en penna är en penna" är liksom lite krångligt. "En pennas pennhet" funkar liksom inte på samma sätt.

Sen varför man nu nödvändigtvis ska prata om den saken är en annan sak. Det viktiga är ju att man har möjligheten.

måndag 5 oktober 2009

en sån dag.

Idag har jag myst i en pippitröja som värmer både kropp och själ, och beundrat en främmande människas vackra haklinje och en rödrutig skjorta. Så läste jag att en bekant ska flytta från Australien till USA och det var ju bra, tänkte jag, för då är han ju så mycket närmare. Det var en sån dag idag.

Hurdan dag har du haft?

torsdag 1 oktober 2009

jag rättar grammatik, alltså finns jag.

Det hör ju lite till filosofins väsen att man blir skepticist så fort nån ens nämner ordet. Finns världen? Finns jag? Även om föreläsaren vi har i filosofi inte annars är världens bästa* lyckas han i alla fall få mig att bli skeptisk. Enligt honom definieras Kants analytiska utsaga enligt följande: arvostelma, jossa predikaatti sisältyy subjektiin. Det är ju lite vagt, så han ger ett exempel. Ta utsagan Jokaisella tapahtumalla on syy. Den är analytisk, därför att predikatet, d.v.s. syy ingår i subjektet, d.v.s tapahtumalla. Förstår ni mitt problem? Okej, det var ett dåligt exempel, vem som helst kan ju tycka att finskans har-konstruktion är lite svår att göra satsdelsanalys på. Vi tar ett enklare exempel. Utsagan Pöytä on musta är inte analytisk, därför att predikatet, d.v.s. musta, inte ingår i subjektet, d.v.s. pöytä. SKEPSIS!

* Jag misstänker att vi kunde klara av det material vi går igenom på fyra timmar på typ en om herr föreläsare inte skulle bilda meningar enligt mönstret "Ööh, detdär --- detdär detdär hej alltså hej -- öh -- jag detdär heter -- heter heter -- ööh - Em detdär Emma".

tisdag 29 september 2009

filosofi och babels torn.

Idag har jag varit på en filosofiföreläsning. Fyra timmar. Första timmen: Platon, idévärlden. Andra timmen: Aristoteles, aktualisera potential. Tredje timmen: Descartes, cogito ergo sum. Fjärde timmen: Spinoza, Leibniz, en substans respektive jättemånga substanser. På det hela taget känns det som att jag vet ungefär allt (så osokratesiskt av mig). Men där sitter jag ändå. Fyra timmar i dag. Fyra timmar imorgon. Fyra timmar i övermorgon. Varför? Nå på grund av Babels torn. Typ. Jag skulle kunna trolla ihop tentsvar nog för godkänt på svenska. Men på finska? Hah. Man kan ju läsa kurslitteraturen förstås. Men den är på engelska. Skriven av norrmän, för övrigt, för att det ska bli riktigt roligt. Så idag har jag till exempel lärt mig att hyve inte är en rikssvensk version av hyvä, utan faktiskt är ett ord. Jee.

Fast det kunde ju vara värre. Det är ett rätt så knasigt problem.

serenad.

Uffes tänder är gula, gula som kanel.
Andra uffar har vita, vita som kamel.
Några uffar borstar sina tänder små.
Visst har Uffe öron, men inte innanför.

R.I.P. Ulf Larsson.

måndag 28 september 2009

beslut.

Jag har tagit ett beslut. [fanfar]* Vaasan yliopisto ska börja med en utbildning för auktoriserade översättare. Jag ska inte gå den. Det har jag bestämt nu, sådär bara.

Jag var på ett informationstillfälle häromdagen. Det hette så i alla fall. Det kunde ha hetat dylformationstillfälle. Det vi fick veta var att man kan bli färdig tidigast till jul i nästa år, att man måste skriva gradun om översättning, att man måste göra independent studies om översättning och att studierna innefattar 60 sp i eget huvudämne på magistersnivå. Det vi också fick veta var att det sist nämnda hade ingen på yliopisto vetat om tills alldeles nyligen, då Farbror Staten hade sagt det till dom. Det vi därför inte fick veta var vilka kurser man ska gå, eller hur urvalet ska gå till eller sådär överlag några praktiska detaljer. Dylformation, alltså (vilket skulle bevisas).

Så jag har vägt fördelarna mot nackdelarna. Jag kan dra ut på min studietid i sisådär två år (beroende på EU**), byta graduämne, göra ändlös research om mitt nya ämne, hoppas på att jag blir antagen till utbildningen och betala en nätt summa för att få ett papper. Eller så kan jag betala samma nätta summa, ta ett prov, förhoppningsvis klara det - eller försöka på nytt, och få samma papper.

Jag har tagit ett beslut.

* jo det där med beslutstagande är inte riktigt min grej, det är allt värt en fanfar bara det.
** helt konkret, för en gångs skull! beroende på om jag får praktisera där eller inte, alltså. är det bara jag som tycker att det är lite lustigt att EU som så gärna vill kicka ut mig så fort som möjligt skulle kunna orsaka att min studietid blir längre?

söndag 27 september 2009

paj.

Förresten, jag skulle göra en Martha Stewart och baka en paj i min nya pajform, fast när jag skulle lägga in den i ugnen märkte jag att min Strömbergoriginalspis visserligen är durabel och har klarat årens gång med äran i behåll, men speciellt stor är den inte. Så det blev något av en flopp, kan man säga.
Så om nån vill ha en pajform kan jag erbjuda en till specialpris.

åh lasse.

Om min kamera hade fungerat skulle jag här lägga in en bild på innehållet i de paket jag fick i fredags, kompletterat med en text av slaget "Det finns vissa saker jag är beredd att äta mina makaroner utan pesto hela vintern för". Men nu gör den inte det, så ni får en beskrivning istället:

Tänk dig en låda, fylld med Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen på både CD och LP, en sångbok som har paffpärmar och illustrationer och är gjord av nån som fattar att sångböcker är gjorda för att användas, fyra fotografier och en doft av ny. Jag har inte hunnit bestämma mig för om jag gillar Melody Club-syntarna (! jo) än, men ändå. Ändå.

Och sen The Mysterious Benedict Society and the Perilous Journey, utläst på en dag.

(plus två tyskaböcker, men dem pratar vi inte så högt om, tycker jag, för jag väljer alla gånger peston framom dem.)

torsdag 24 september 2009

jag blev nästan skjuten - eller, det är farligt att skriva gradu.

En grej med att hålla på och skriva och researcha en gradu som delvis handlar om vikten av att vara ute i naturen är att hela grejen med att sitta inomhus och datora sig stundvis känns lite... hypokritisk.

Igår gick jag ut i skogen och bäst som jag traskade omkring så hörde jag ett skott. Nåja, det var kanske inte ett skott, kanske ett högt ljud av överraskande karaktär bara, men i alla fall. Jag tänkte att det skulle vara rätt ironiskt att jag skulle bli skjuten i misstag av nån älgjägare* just där och då. Just som man predikar om hur bra det är att vara ute i naturen går man och blir skjuten, där ute i den braiga naturen, liksom. "Och det är speciellt bra för er som är trötta på livet!"

Anyway. Mitt presentationsdatum har blivit framflyttat, så jag behöver inte skicka in första versionen förrän 16e oktober. Det var nån som skulle till Spanien så hon kunde inte komma. Vilket problem.

* öh, är det säsong? kanske björn? kanske änder? äh, ni fattar.

tisdag 15 september 2009

det ena och det andra.

Det ena: min handledare gillade min idé och var övertygad om att det här går säkert bra.
Det andra: sjätte oktober är om tre veckor, exakt. Hjälp!

onsdag 9 september 2009

090909

Jag känner att jag borde skriva nånting bara för att det är 090909.

Största delen av dagen har jag känt att jag borde skriva nånting. Det är kanske inte bloggandet som mest har luggit* på, utan slutarbetet i kursen Harry Potters ursprung, eller kanske tillochmed gradun. Ni förstår, igår fann jag mig sägandes åt min handledare att jodå, jag kan presentera min första graduversion den sjätte oktober. Inte för att jag har skrivit ett enda ord, men ändå, det går väl bra. Fast sen kom jag på att det är ju mindre än en månad dit. Så det var ju skoj. Inte för det, det är bara en tiosidors mellanrapport, så det är väl inte så farligt. Bara en titel och innehållsförteckning och sånt. Det förstår jag inte. Titeln är ju typ svårast. Och innehållsförteckning? Vore det inte bäst att skriva innehållsförteckning när man har något innehåll att förteckna?

Så jag började skriva min självbiografi istället. Fyra sidor in har jag bara pratat om hinkar och isbjörnar och döden. Jag känner på mig att det blir ett storverk.

* En gång i lågstadiet fick jag fel på ett modersmålsprov för att jag böjde ligga-luggit istället för ligga-legat. En fin grej med att bli vuxen är att man har lite mera makt, så man får böja ord lite hur man vill utan att nån kommer med rödpenna. Tror jag. Dessutom så heter det väl varken lågstadium eller modersmål mera, så kanske böjningen av ligga också har ändrat. Måste kolla.

tisdag 8 september 2009

varats olidliga lätthet.

Jahapp, så var det helg igen då. Cheers!

rörrenovering.

Nu är det såhär, att mitt hus ska rörrenoveras. Och jag såg på tidningen att en tant ville hyra nåt i ett halvår sisådär medan rörrenoveringen i hennes hus pågick. Och så fick jag en lapp i min brevlucka att på torsdag blir det infokväll om rörrenoveringen, välkomna. Och så tänkte jag såhär, att det lär ju vara skittråkigt. Men så tänkte jag såhär att det kanske skulle vara bra att gå dit ändå, för att veta nåt. Speciellt om det innebär att man måste flytta hemifrån i ett halvår. Men då tänkte jag såhär att ni kanske kan berätta vad en rörrenovering innebär för mig personligen istället, och så skippar jag infokvällen. Okej?

lördag 5 september 2009

ifall nån skulle ha missat det:

Emma, moster, till er tjänst.

Det blev ingen Karl Yoo Heun, men lika glada är vi för det. Mindre glada är vi för svininfluensan, som är orsaken till att jag ännu inte har träffat unge herr Yoo, men det kan man ju inte så mycket åt.

Nu är jag tillbaka i Vasa. Idag har jag köpt en såndär låda som det finns internet i. Typ. Och så har jag köpt två kilo gula bönor. No, I kid you not, 2 kg. Nu ska jag äta bönor tills de växer ut ur öronen på mig, har jag tänkt. Efter det kan jag börja skörda själv och slipper gå till torget. Så konvenient. Fast hur är det riktigt, hörni, om man ska förvälla dem innan man fryser ner dem, ska man sen koka dem på nytt när man tar upp dem ur frysen?

På måndag börjar jag skolan. What? Vad är det för nåt?

lördag 29 augusti 2009

ifall nån skulle ha missat det:

Emma, filosofie kandidat, till er tjänst.

(med tanke på att jag skrev kandidatavhandlingen för tre år sedan och har studiepoäng för att räcka till magistersgrad och bli över skulle man kanske tycka att det där att ha papper på att jag är kandidat inte nu sen heller är så hävt. men det ligger ändå en märklig tillfredsställelse i att nån officiellt medger att man har gjort något i sitt liv. med erinomaiset tiedot, därtill.)

torsdag 20 augusti 2009

filmer.

Jag läste i Österbottens Tidning i morse att Birthe Wingren ska spela den kvinnliga huvudrollen i filmen Jag saknar dig, som baserar sig på boken Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl. Min första reaktion var: ja! En film! Varför har ingen gjort det förr?! Den nämnda boken var nämligen min absoluta favoritbok när jag gick i högstadiet eller så. Jag läste om den i början av sommaren, delvis till en kurs, delvis för att kolla om den fortfarande höll, och jag satt och storbölade (jag vet nu inte varför det är ett så bra betyg helt plötsligt, både gällande bröllop och böcker, men tydligen). Min andra reaktion var dock: Birthe Wingren? What now? Alltså... boken handlar om en fjortonårig flicka vars tvillingsyster dör. Ska Birthe Wingren spela en fjortonåring? Jag förstår ingenting.

På tal om böcker där folk dör och som jag gillat (säger det månne nåt om mig att folk dör så mycket i mina favoritböcker? Emoemma till er tjänst) och som blir till film: Flickan från ovan (The Lovely Bones) av Alice Sebold har ju filmatiserats av ingen mindre än Peter Jackson, med Mark Wahlberg och Rachel Weisz och vem där nu var. Trailern ser lite skum ut, men den ska jag absolut se. I början av februari har den premiär.

(här fanns en gång en trailer, fast jag blev så led på att den började spela hela tiden, så jag tog bort den. mazel tov!)

När vi nu ändå pratar böcker som blir film: Fantastic Mr Fox! Fantastic! Filmen verkar inte följa boken (Roald Dahl) speciellt mycket, men den ser ju rolig ut ändå. Vad jag dock tycker är lite intressant är att karaktärerna i filmen verkar rätt antropomorfa; en studiekompis & kandiopponent skrev sin kandidat om just djurkaraktärer i Dahls böcker och hon störde sig något enormt på att all sekundärlitteratur antar att djuren i barnböcker är antropomorfa. Jag minns inte vad hon kom fram till om just Fantastic Mr Fox, men man skulle säkerligen hitta material till en ny avhandling i jämförelsen mellan filmen och boken på just den aspekten.

i natt jag drömde...

I natt drömde jag att jag började på arbiskurs. Kursen skulle handla om risgrynsgröt. Hur man lagar risgrynsgröt och så. Vid första kurstillfället tittade sig kursledaren runtom i det fullspäckade rummet och bad dem som faktiskt var där för att lära sig koka risgrynsgröt sträcka upp en hand. Jag tyckte det var en helt berättigad fråga, för hur många olika sätt kan man koka gröt på egentligen? Ingen sträckte upp sin hand. Historien förtäljer dock inte varför alla var på risgrynsgrötskurs om inte för risgrynsgrötens skull.

onsdag 19 augusti 2009

så att, sånt.

Bröllopsresan var jätitrevlig. Vi bodde i en liten röd stuga bortom all civilisation och misstänker lite att tanten som tog emot oss tar betalt lite enligt tycke och smak. Hon konstaterade i alla fall att vi säkert inte har något brottsregister så hon ids inte ta upp våra uppgifter, ge pengarna i handen bara så blir det bra, ska ni se. Vi funderade lite på att stjäla soffan från stugan, men det vore ju att svika ett förtroende. Vigseln hölls i en lummig trädgård där solen sken och en flöjtist till brudens förvåning underhöll sällskapet. Det var kort och koncist, intimt med mycket värme. Vi kände oss som hedersgäster hela festen, visste inte riktigt om vi var värda behandlingen, men som R sa så är det ju bara att tacka och ta emot. Sången gick fint, även om pianot inte var det mest stämda nånsin. På det hela taget kändes det som att brudparet hade precis en sån fest som de ville ha, även om de förstås saknade amerikanska gäster.

Nu har jag sommarlov och fördriver dagarna med att läsa Philip Pullman, titta på friidrott och skratta åt Johan Wissman. Till helgen ska jag gå Harry Potter-kurs och sen ska jag åka ner till hufvudstaden och kika på öppningsmatchen i dam-EM.

tisdag 11 augusti 2009

tips, anyone?

Snälla bloggosfären, säg en fin sång som man (läs: jag) kan sjunga på bröllop. Typ snart (läs: innan vi far på fredag). Helst på engelska, eventuellt på finska.

Jag blir galen. Snart tar jag Bror Stors förslag och sjunger Love Hurts.

tisdag 4 augusti 2009

snabbgenomgång.

Jag börjar bli led på jobbet, på sommarn som aldrig håller vad den lovar, på vardagar som känns som en väntan på något annat. Jag väntar på att tredje Vargbröder-boken ska återlämnas till biblioteket och tycker att dendär policyn att inte kräva nån förseningsavgift på barn- & ungdomssidan verkar mycket sämre än då jag själv hade försenade böcker. Jag sitter invirad i en pläd på trappan och läser Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du tills den har virat sig på många varv runt hjärtat att jag kvävs, eller Kazuo Ishiguros Den otröstade som verkade så lovande till en början men är så lång, och jag undrar varför boklängd avskräcker mig nuförtiden, och jag tror jag vet svaret för det måste vara intensivt och svepande och äta mig hel, annars orkar jag inte fokusera. Jag planerar inför bröllop som det känns ärofyllt och roligt att bli inbjuden till men tungt att åka till ändå. Jag drömmer mig bortom nionde molnet och faller desto hårdare när jag vaknar. Jag läser om en film med Matthew Gray Gubler, Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel och ser fram emot en romantisk komedi. Jag tappar röda skor på väg till jobbet så jag måste cykla tillbaka en bit. För jag kan inte tappa mina röda skor, för jag måste hålla fast vid möjligheten att om jag slår ihop klackarna tre gånger kan jag flyga vart jag vill.

tisdag 28 juli 2009

av årets jakobs dagar lära vi följande:

Att döma av bibliotekets bokbytardagar finns det många som tröttnat på Hjalmar Bergmans Clownen Jac.

lördag 18 juli 2009

svaret på frågorna.

disclaimer: det här inlägget handlar om nyaste harry potter-filmen. in light of recent events vill jag påpeka att inlägget kan innehålla spoilers. det kan även vara tråkigt och/eller oförståeligt för en som vet noll om harry potter. disclaimer slut.

Jag frågade: "Hur har de lyckats med att få till en enhetlig film av en bok som är så splittrad - så mycket mörker, och så mycket trams (läs Won-Won)?"
Jag svarar: Eh, dåligt. Det är rätt mycket mörker men mycket mera trams. Det var som sagt mycket trams i boken också, men ännu värre i filmen, tyckte jag; den var ju nästan en romantisk komedi. Kanske säger det mer om mig än om filmen att jag kommer med den kritiken, men jag tycker att man åtminstone har lyckats schabbla bort girl powern i relationerna (hej, jag är feminist). Det är en sak att Ron & Hermione blir ett par så småningom, en helt annan sak att Hermione ska gå och tråna och gråta en hel film. Och det är sannerligen skillnad på bokens kick-ass-Ginny och filmens tråk-Ginny. Bok-Ginny utvecklas för varje bok, film-Ginny är fortfarande samma lilla flicka som inte vågar säga ett ord när Harry är med.

Jag frågade: "Hur har de lyckats behålla spänningen i en film där så mycket berättas i samtal?"
Jag svarar: Nåja, rätt bra, tycker jag ändå. En hel del av samtalen har lämnats bort - vilket får mig att undra över hur de ska göra i sista filme(r)n(a). Ska Harry ge sig ut på jakt efter horrocruxer helt på random? Inte för att han har speciellt mycket att gå på i boken heller, förstås, men kopplingen till Hogwarts-grundarna nämndes inte med ett ord, inte heller vilka de andra horrocruxerna kunde tänkas vara, o.s.v.

Jag frågade hur de har "lyckats med att göra en film som fungerar som en fristående film, då boken mer än någon av de tidigare är en del i serien snarare än en egen helhet", och har lite svårt att svara eftersom jag vet för mycket om helheten. Men jag skulle nog avråda från att se filmen om man inte har sett (/läst) de tidigare, för det är en filmatisering, inte en film, om ni förstår vad jag menar.

Överlag har jag rätt mycket invändningar. Vissa ändringar, till exempel att Harry går omkring och tittar på när mordet begås istället för att vara trollbunden och inte kunna göra något. Jag är inte helt blåst, jag fattar att man behöver göra ändringar när man gör bok till film, men vad just uppnår man med den ändringen (extrascenen har jag däremot inget emot)? Eller just hela Ginny-historien? Eller the vanishing cabinet, var det bara jag eller reparerade det sig själv helt plötsligt? Jag fattar ingenting. Eli, jag har alldeles för mycket att invända för att vara nöjd, men ännu mer att invända mot recensionerna jag läst. Så allt är väl som det ska.

söndag 12 juli 2009

inför halvblodsprinsen.

Nej, det blev ingen pressvisning av sjätte Harry Potter-filmen för min del. Tidigare i sommar fick jag ett erbjudande om att prata om den i radio, och efter ett visst velande bestämde jag mig för att åka ner till Helsingfors. Fast nu - efter att radiopersonen inte hört av sig destomera, och jag sökt fram kontaktinformation på eniro och kontaktat henne för mer information - visade det sig att jag sen heller inte behövdes. Jag är mer frustrerad över att bli behandlad som skit än något annat. Men det är väl bra. Nu ska jag se den som den ska ses - på midnattsvisning tillsammans med de bästa människorna. Och dessutom behöver jag inte prata i radio. Skål! som min kollega skulle ha sagt.

Inför premiären undrar jag: Hur har de lyckats med att få till en enhetlig film av en bok som är så splittrad - så mycket mörker, och så mycket trams (läs Won-Won)? Hur har de lyckats behålla spänningen i en film där så mycket berättas i samtal? Samt, hur har de lyckats med att göra en film som fungerar som en fristående film, då boken mer än någon av de tidigare är en del i serien snarare än en egen helhet?

onsdag 8 juli 2009

två vanliga dagar på jobbet.

Tisdag.
Jag i telefon: Guldsmedsaffären, Emma i telefon.
Tant på telefon: Hej, jag var in där angående några skedar igår.
Jag: Jaha...
Tant: Jo, jag var lite osäker på vad jag skulle ha, men nu vet jag.
Jag: Vad bra.
Tant: Det finns nog där uppskrivet i häftet*, på Svensson, en månadssked och en annan.
(jag tittar i häftet, hittar ingen Svensson)
Tant: Jamen det fanns nog där igår, där högst upp på en sida. Svensson.
Jag: Nå jag hittar inte nu, men om du visste vad du skulle ha så kan vi ju söka rätt på det sen.
Tant: Jo, jag har kollat nu att det var stämplat 830 på skeden.
Jag: Jaha, det betyder att den är silver. Fanns det nån annan stämpel?
Tant: Det stod E9 också.
Jag: Det är tillverkningsåret, fanns där kanske stämplat en bild av ett lejon?
Tant: Nej, nu pratar vi nog om nånting helt annat.
Jag: Jaha...
Tant: Är inte hon som jag pratade med igår där, hon där mörkhåriga?
Jag: Nej, hon är ledig idag men hon kommer i morgon.
Tant: Nåmen då ringer jag på nytt imorgon.
Jag: Hejdå.

Onsdag.
Jag i telefon: Guldsmedsaffären, Emma i telefon.
Tant på telefon: Hej, jag ringde igår angående några skedar. Var det dej jag pratade med?
Jag: Ja, men Brittany är här, det var säkert henne du hade pratat med tidigare, ett ögonblick.
(ger luren till Brittany, hon pratar en stund, förstår inte vad tanten pratar om)
Brittany: Är du säker på att du har ringt till rätt affär?
Tant: Ja, Bengtssons.
Brittany: Det här är Guldsmedsaffären.
Tant: Aijaa.
Jag: Hejdå.

* Vi har ett häfte där vi skriver upp hur vi graverar skedar folk samlar på. Reds. anm.
(alla namn är fingerade)(utom mitt)

en vanlig dag på jobbet.

Gubbe: Hej, kan du byta batteri i min klocka? Eller krävs det en karl?
Jag: Nå månne jag nu int ska lyckas.
Gubbe: Nå lägg det batteri som du har som håller längst då!
(jag går och fixar och trixar)
Gubbe: Hur mycket effekt var det kvar i det gamla batteriet?
Jag: Jag har inte hunnit öppna klockan ännu, den sitter lite hårt åt.
Gubbe: Ja, du är ju ganska svag.
Jag: Tack.
Jag: Men vi kan inte mäta batteriets effekt, bara om det är bra eller dåligt.
Gubbe: Men hur ska du då kunna mäta att det är full effekt i det nya batteriet? Det ska hålla tre år, med garanti!
Jag: Nå, det kan jag inte. Ungefär två år brukar batterierna hålla.
Gubbe: I Sverige håller dom tre år!
Jag: Kanske de har bättre batterier i Sverige då.
Gubbe: Nä, det är nog samma de säljer i hela världen.
Jag: Hejdå.

tisdag 23 juni 2009

pepp.

Ibland kan jag känna att min musiksmak har stagnerat, att det inte har kommit något till på vem vet hur länge, att det måste finnas hur mycket guldkorn som helst därute som jag bara missar. Men ändå, pepp!: till hösten kommer Winnerbäck med en ny skiva och boken 112 sånger, och Ben's Brother gav ut en ny skiva i maj vilket jag totalt har missat hittills. Så fort jag kommer mig för att lägga på Bowmont III ska här iStoras.

söndag 7 juni 2009

främlingsfientlighet.

För ett par nätter sedan var det inbrott i en grannaffär i stan. En kund som kom in morgonen efter kommenterade att vi hade tur som inte behövde byta fönster, "Och fler skulle de vilja släppa in". Det är skrämmande hur kort steget är till sådana kommentarer. Helt utan grund antog hon att brottslingarna var utlänningar (det var de inte), och hon är ju inte precis ensam heller. Skamligt nog får jag medge att jag inte sa emot henne; det var så obehagligt och jag visste inte alls vad jag skulle säga. Men vad är det för fel på människor egentligen? På riktigt? Att Soini fick överlägset flest röster i EU-parlamentsvalet är bara så skrämmande. Inte är jag heller fördomsfri, och visst finns det problem med integration o.s.v. men det är ju ändå människor vi pratar om. Bara vanliga människor.

torsdag 4 juni 2009

livstecken.

Hej. Jag är inte så aktiv med bloggandet, men det är ju sommar. Det brukar bli så. Det är som vanligt. Som allt annat. Dagtid försöker jag sälja juveler, graverar fult, skjuter folk och blir skriken åt av andra. Kvällstid röjer jag i fammos källare, äter glass och läser Harry Potter och andra barnböcker. Sånt där. Efter imorgon har jag tio dagar ledigt. Det är inte så vanligt. Men skönt. Då har jag tänkt bråka med min vän som är ledig hela tiden, och gå på lit.vet.kurs, och kanske åka båt. Sånt där. Knappast simma. Jag har haft stickamössa de två senaste dagarna. Men säsongen för vinterbad är ju ändå förbi. Man kunde väl kanske se det som något positivt, ändå. Ingen global uppvärmning här, inte. Eller åtminstone inte lokal. Jag vet inte riktigt vart dagarna tar vägen. Kanske är det sant ändå som B sa idag på jobbet, snart är sommaren slut. Det brukar ju vara så. Och allt är ju faktiskt precis som vanligt. På gott och ont.

tisdag 19 maj 2009

flit.stud.

Man skulle kanske inte tro det, men jag är faktiskt inte bara hängiven schlagern, jag är rentav löjligt hängiven mina studier också, tycker jag. Jag har för all del inte speciellt mycket att göra för tillfället i den vägen (eh, om man inte räknar dendär danskatenten jag har om ett par timmar), de flesta kurser är slut och sommaren hägrar. Så vad gör Emma då? Jo, jag slog till och beställde ett bokpaket innehållande enbart (I repeat: enbart!) gradulitteratur och nu har jag läst över hälften av den ena boken (Richard Louvs Last Child in the Woods: Saving Our Children from Nature-Deficit Disorder, för övrigt mycket intressant och mycket skrämmande; lite som att titta på detdär matprogrammet Jamie Oliver gjorde i brittiska skolor, då eleverna inte visste hur en potatis såg ut). Dessutom har jag anmält mig till en kurs i litteraturvetenskap som inte var helt gratis. Den ska jag gå främst för att jag har nytta av den i mina studier. Det har ingenting alls att göra med att den heter "Harry Potters ursprung" och att jag är en nörd. Okej, lite då. Men kursen handlar om centrala begrepp inom barnlitteratur och barnlitteraturforskning så visst har den anknytning till gradun också. Sådetså. Med anledning av den kursen har jag ansett det nödvändigt att läsa om hela bokserien och har just läst ut den tredje (min favorit). Och faktiskt upptäcker jag fortfarande nya saker. Jag kände bara att jag ville berätta det, ifall nån tror att jag går och latar mig hela dagarna.

måndag 18 maj 2009

ännu lite schlager.

Bara en liten epilog till Schlagerkoma09: rätt låt vann. Förstås. Vilken maidag! Det var ju förutsägbart, men när jag försökte sätta ihop en top10-lista innan så fanns det ju heller ingen riktig utmanare (resten var det värre med, endast fem av tio var rätt och bara Norge var på rätt plats). Det är ju roligt när grannländer vinner också. Speciellt grannländer som inte är Sverige... Nåja. Personligen tycker jag också det är roligt därför att mitt allra första schlagerminne faktiskt är från då Norge vann förra gången, med Secret Gardens Nocturne. Jag kommer bara ihåg ett mossgrönt nummer och att jag inte fick stanna uppe och se på hela tävlingen för den höll ju på så sent, men min bror skrev upp poängen så vi kunde kolla sen nästa dag vem som vunnit. Den låten var ju också fiolbaserad förresten, vilket sammanträffande! Fast den låten blev lite kontroversiell eftersom den innehöll så lite text, det är nog inget problem nu. Tydligen var numret snarare blått än grönt, men det kommer alltid att vara grönt för mig...

fredag 15 maj 2009

dags för final!

Igen 6/10 rätt. Dessutom ville jag efter att ha hört alla låtarna byta ut Polen och Ungern mot Danmark och Albanien, men J sa att jag inte fick. Så att.

Nu har ni ju hört nästan alla låtar, förutom värdlandet och de fyra toppfinansiärerna som är direktkvalificerade för finalen.

Så här tänkte man i Frankrike: Patricia Kaas är ju känd och sjunger fint och är bra på alla sätt, henne skickar vi.
Så här tänkte man inte i Frankrike: Vi borde kanske ge henne en bra låt också.

Så här tänkte man i Storbritannien: Andrew Lloyd Webber kan ju det där med att skriva låtar, han får skriva vår låt.
Så här tänkte man inte i Storbritannien: Vi borde kanske hitta nån sångerska som kan sjunga en ALW-låt också.

Så här tänkte man i Tyskland: Jurygrupperna (som då bara var backup ifall nåt skulle gå snett) gillade ju vår swinglåt för två år sen, så nu tar vi och ändrar reglerna så att juryn har mera makt och sen skickar vi en swinglåt igen så blir det nog bra ska ni se.
Så här tänkte man inte i Tyskland: Vi borde kanske hitta en swinglåt som är lika bra som den för två år sen var.

Så här tänkte man i Ryssland: Dethär med att ordna Eurovision Song Contest blev ju dyrt, det vill vi inte göra igen.

Hur man tänkte i Spanien har jag ingen aning om.

onsdag 13 maj 2009

schlagerguide inför semifinal II.

Idag är det vilodag, men imorgon kör det igång igen. Då händer det här:

Kroatien inleder med en duo som även kunde beskrivas som 'man med accessoar'. Sen kommer Irland, vars låt i likhet med Andorras skulle platsat i Freaky Friday. Lettlands låt är lite som en blandning mellan en hejaramsa och en vaggvisa. Sen kommer Serbien som visar det nyaste hårmodet. Om tisdagens ballader visar vägen går Polen också vidare. Sen kommer Norge. Han kommer att dårflina och ni kommer att sjunga Fairytale hela året tills maj 2010 då vi möts igen i Oslo... om förhandsspekulationerna stämmer. Så följer Cypern, vars sångerska troligen kommer att sjunga falskt. Så kommer nästa ballad, nämligen Slovakien. Danmark bjuder på en man som ser ut som Ronan Keating och sjunger som Ronan Keating en låt som är skriven av Ronan Keating. Sen kommer Slovenien som hade en helt instrumental låt, men det får man inte ha, och dessutom får man inte spela instrument live på scen. Ungern tycker att vi ska dansa och det kan väl hända att vi gör. Azerbajdzjan låter som svensk latinopop á la Mendez. Förstås har nån svensk skrivit den. Grekland kommer att bjuda på shejkshejkshejk och bar bringa med samma gubbe som bjöd på shejkshejkshejk och bar bringa 2004. Litauen kommer att bjuda på en skön låt, lite för skön till och med för elvatiden en torsdagskväll. Så kommer Moldavien, då de svenska kommentatorerna kommer att småfnissa åt titeln och alla fans av moldavisk folkdans och -sång kommer att få sitt lystmäte. Sen kommer Albanien som enligt uppgift kommer att ha en helt grön människa på scenen, det är ju något att se fram emot. Så kommer Ukraina som kommer att ha lite kläder på sig. Nästsist ut är Estland som kör lite samma koncept som Slovenien, men mycket bättre. Och sen sist men inte minst, Nederländerna som har tre sångare som är några årtionden för gamla för sin låt.

Emma gissar, ännu mera på högt den här gången: Kroatien, Irland, Polen, Norge, Slovakien, Ungern, Azerbajdzjan, Grekland, Ukraina och Estland.

kommentar till min schlagertippning.

Jag tippade 6/10 rätt. Om det har jag att säga följande:

Angående de som inte gick vidare, så låg Montenegro hela tiden på gränsen och den totala avsaknaden av scenshow avgjorde saken (hade de inte råd att skicka fler människor?). Att Vitryssland inte gick vidare är fortfarande förvånande. Andorrapop brukar inte gå hem. Och i och med att det är tveksamt om Bulgarien sjöng en enda ren ton under hela låten är det väl ingen som precis sörjer att deras resa fick ett abrupt slut.

Angående de som istället gick vidare tyckte jag att både Island och Israel gjorde sig mycket bättre live än som förhandstitt och väl förtjänade sin finalplats. Men nog var jag ändå förvånad att både Malta och Island gick vidare. Sen var det ju kul att Portugal gick vidare också.

Själv röstade jag på Sverige och Makedonien.

I övrigt kan jag bara säga att jag saknade Thomas Lundin, att programledarna var ungefär lika bra som Bulgarien sjöng rent och att Sveriges låt var sämre nu, utan de förinspelade operakörstämmorna, fast Christer Björkman sa att man inte skulle höra någon skillnad. Dessutom kan jag berätta att jag lite vill börja sjunga "you are gold and silve-er" (á la Pop! Goes My Heart) i Schweiz låt, men det ska inte tas som nån kritik av låten i sig...

måndag 11 maj 2009

schlagerguide inför semifinal I.

För en timme sen ungefär var jag dödstrött och på väg att somna, fast sen åt jag en halvrutten kiwi och nu är jag pigg igen. Därför tänkte jag ge er en guide till morgondagens häppening, nämligen första euroviisut-semifinalen. Snällt, va?

Först kommer Montenegro. Sångerskan kommer att ha lite kläder på sig. Sen kommer Tjeckien. Stålmannen och Freddie Mercury fick ett tjeckiskt kärleksbarn och nu sjunger han "sing it with me nanananana" och man vet inte om det är på skämt eller på riktigt. Belgiens bidrag sjungs inte av en Elvis-wannabe, Elvis var en belgiens-bidragssångare-wannabe. Jag tycker det är roligt. Vitrysslands bidrag skulle vara bra om Eurovisionen fortfarande bara sändes på radio, som då i början. Sverige kan vi ju. Låt oss alla sjunga med. Sen kommer Armenien. Låt oss alla dansa med. Sen kommer Andorra, som har återuppväckt antingen Me eller My från det döda för att sjunga dendär låten de var kända med då på nittiotalet. Schweiz kan ni lyssna på en stund, sen gå och hämta kaffe, det händer inget mer. Turkiets sångerska kommer också att ha lite kläder på sig. Sen kommer Israel som har skickat en arab och en jude och tanken var ju god i alla fall. Sen kommer Bulgarien, de har också opera fast med en gubbe som låter som en tant. Om man ska döma efter videon kommer där säkert att finnas dansare med lite kläder på sig. Sen kommer Island med en ballad. Så följer fårmer jugoslejvian repablik åf Macedonia. Man skulle tro att bandet är pudelrockare från åttiotalet, men de var inte ens födda då. Sen kommer Rumänien. Sångerskan kommer att ha lite kläder på sig. Och jag kommer att störa mig på att hon sjunger something när hon borde sjunga anything. Så kommer Finland. Då ska ni ta fram fosterlandskänslorna och flaggorna och shejka loss i äkta nittiotalseurodiscostil. Sen kommer Portugal. Eftersom ni ändå står upp kan ni dansa lite portugisisk folkdans. Nästsist ut är Malta med samma tant och samma låt som Malta brukar tävla med. Sist ut är Bosnien-Herzegovina med pompa och ståt och kommunism.

Emma gissar, sådär på högt: Montenegro, Vitryssland, Sverige, Armenien, Andorra, Turkiet, Bulgarien, Rumänien, Finland, Bosnien-Herzegovina. Men för min del kan nog också Belgien och Makedonien (jag är lite svag för makedonska, ända sen 2000, ända sen shtåpåsståm te ljubam shtåpåsståm edaa! ...jepp, pastellklädda tjejgrupper som sjunger falskt är min kakbit). Och så Island förstås, man kompisröstar väl.

torsdag 7 maj 2009

mos.

Med mos i huvudet förbereder jag mig inför veckans andra tent i finsk grammatik. Dendär gränsen för hur mycket satsmotsvarigheter och predikativtyper och infinitivobjekt jag klarar av börjar vara nådd. Men om allt går enligt planerna kan jag efter imorgon lägga finskastudierna på hyllan, ta ut mina kandidatpapper och ni vet, leva livet som det ska levas. Det är inte speciellt sorgligt.

Sorgligt, däremot: 1-3, 2-3, 1-1. (Det var ju lite så att jag trodde att dendär sista matchen - Jaros hemmapremiär - skulle sluta 3-3, men det vore ju rätt otippade fotbollssiffror ändå) Nåja. Man måste ju försöka gå vidare med sitt liv. Kanske att det går. Med tillräckligt mycket grammatik, så.

måndag 4 maj 2009

temaveckor.

Förra veckan var det körsång.
Denhär veckan är det finsk grammatik.
Nästa vecka blir det Euroviisut.

Det gäller ju att leva sitt liv enligt olika teman. Man borde nog gå in för det helt och klä sig och äta enligt temat också. Förra veckan funkade ju, jag gick omkring i en begravningsstass mest hela tiden och drack ingefära. Och nästa vecka är ju inget problem (förutom att jag inte har några gyllene skor). Fast hur finsk grammatik ser ut och smakar är något oklart.

torsdag 23 april 2009

pussel & reklam.

Se där, 1192 ord av 1000 skrivna, och helt utan klagovisor också! Dessutom lyckades jag nästan fylla i hela torsdagskorsordet i Husis, för första och sista gången. Lite duktig är jag nog. Inte lika duktig som mina grannar som sågar och hamrar dagarna i ända, men nästan.

Jag tycker att det är lite märkligt att även om jag inte har speciellt mycket för mig för tillfället så blir det ändå ett pusslande. Ta måndag till exempel: jag har sovmorgon fram till klockan 16, men då har jag danska från 16 till 18, grekiska från 18 till 20 och generalrepetition inför tisdagens vårkonsert från 19 till vem vet när. Jotack, bra planering.

På tal om konserten är ni alla hjärtligt välkomna på Vaasan ylioppilaskuoros vårkonsert tisdag 28.4 i Vasa konsthall*! Konserten börjar 19.00, inträde 3/5€. Vi sjunger lite slovakiskt, lite Purcell, lite ingermanländskt, lite finskt och såntdär.

Om det händelsevis är så att ni inte kan komma då eller inte har fem euro till övers, no fear! Dagen efter, 29.4, tar vi det igen i förkortad version. Klockan 17.45 börjar vi lalla, på samma ställe, som en del av Vasa universitets studentkårs vappenrambambula som pågår hela veckan (lämpligen kan man således gå direkt från mösspåläggning till konsert, om man vill). Om man vill får man betala 3€ i inträde, men det är frivilligt**. Är det inte superoptimoptisktoppipangfenomenaliskt?

* Inte Kuntsi alltså, vilket jag tidigare sagt, därför att det tidigare sagts mig. Men konsthallen mejkar lite mera sense, nog.
** Varför man har en fastslagen avgift om inträdet är frivilligt förstår jag inte. Brukar inte frivilligt inträde vara lite mer så att man ger 30 cent om man känner för det och 4 och 78 om man känner för det? Ja se finnar.

lördag 18 april 2009

mio är hos sin fader konungen.

Jag har börjat läsa Charlotta Ödmans bok Snälla, vilda barn som handlar om barnen i Astrid Lindgrens böcker. Hon har en del intressanta synpunkter, men en sak som jag stör mig på i boken, och i så många andra liknande böcker och analyser är följande:

Det är naturligtvis svårt att tänka sig annat än att färden till Landet i Fjärran sker i fantasin. Bosse får antas sitta kvar på bänken i Tegnérlunden i bokens slut, trots att han bedyrar att han är hos sin fader konungen i Landet i Fjärran. (Ödman, 40)

Kan någon förklara för mig varför det är så svårt att inte läsa Mio min Mio som något som bara utspelar sig i Mios fantasi? Varför finns det ett behov av att med alla krafter pressa in sagan i en svart ram av realism? Det är naturligtvis ett sätt att läsa historien, men varför skulle det vara det enda sättet?

Ödman jämför Mio min Mio med Rasmus på luffen och säger om den senare att där "finns samma absoluta trygghet och närvaro som Mio upplever med sin fader konungen i rosengården. Men i berättelsen om Rasmus är det inte bara som den faderlösa nioåringen sitter och drömmer, utan han ligger verkligen där i trygghet" (s. 62). Och varför det då? Vad är det som säger att inte också Rasmus bara sitter där på barnhemmet och drömmer sig bort? Är det verkligen så, att så fort en berättelse inte är strikt realistisk, så bör den läsas som en allegori? Hör det inte till sagans fördelar att man kan ta sig vissa friheter med realismen? Och hur vore det om man inte klassificerade Mio min Mio som en barnsaga, utan som renodlad fantasy (vilket för all del också har gjorts), finns behovet av en realistisk förklaring kvar? Är till exempel Sagan om ringen bara ett äventyr som utspelar sig i Frodos fantasi?

Ödman citerar också Astrid Lindgren själv som sade att en vuxen läsare - även hon själv - tror "att Mio full av längtan sitter kvar på sin bänk i Tegnérlunden lika ensam som någonsin" men att "alla barn - även barnet i mig - vet att det inte är så. Mio är i Landet i Fjärran och har det så bra, så bra hos sin fader konungen" (s. 40). Om det är fallet så vill jag då aldrig bliva stur, för jag tror minsann inte på att Mio fryser ihjäl på sin parkbänk.

måndag 13 april 2009

(lör)dagens visdom.

Om du rent hypotetiskt sett har tänkt såga bort lite kvistar på träden på din gård för att få mer sol, och står på en stege och drar i en gren som inte vill ramla ner fast den är nästan helt bortsågad, ids inte hålla i den sen när den väl ramlar, för då ramlar du också. Och det kan eventuellt göra ont, sådär ont så att man tänker att man borde sluta skrika men inte riktigt kan. Och det kan eventuellt göra att du inte kan böja dig ner eller lägga på dig höger strumpa eller gå längre promenader än till pumphuset och tillbaka, på ett tag.

Helt hypotetiskt, alltså.

Förutom att syssla med rena hypoteser har jag firat påsk med familj och mat. Och burana.

onsdag 8 april 2009

språktidningen.

Om någon har tvivlat på att Språktidningen är tidningen för mig vill jag bara illustrera dels med senaste numret som damp ner genom postluckan igår (ledtråd: rubriken högst upp), dels med ett autentiskt skrivprov från min tuschtavla med saker jag ska komma ihåg.

mvh. kalligrafikern Emma

(tyvärr handlar artikeln om skrivstilen som lärdes ut på 70-talet så jag kan inte precis åberopa det som orsak, men ändå)

måndag 6 april 2009

blåbärspancakes.

En fin sak med att ha ett eget hushålle är att man kan äta blåbärspancakes till söndags- lunch om man känner för det.

Dessutom blir det nog några över till måndagsefterrätt om man bara är en som ska äta.


Bilden är ju inte den bästa, men plättarna var desto godare. Receptet (lätt & snabbt & gott) stulade jag härifrån.

hej, jag heter blod.

Idag började min grekiskakurs som jag sådär omotiverat hade anmält mig till. Det var ganska roligt. Vår lärare är lingvist till yrket - säger det inte er en del om hur kursen ser ut? Det är mindre turistgrekiska för semestern (avdelning "var ligger poolen?" och "hur mycket kostar en glass?") och mer kontrastivt språkvetande. I och med att jag inte har planerat nån semester i Grekland* men däremot spenderar största delen av mina dagar kanske inte så mycket med att språkveta som med att språkundra, så passar det mig utmärkt. Idag har jag således inte lärt mig säga "Hej, jag heter Emma" på grekiska, däremot har jag lärt mig att ordet 'blod' på grekiska heter αίμα och uttalas ungefär som Emma. Och att palataliseringen av grekiska konsonanter följer samma mönster som densamma i österbottniska dialekter. Så att sånt.

* "Grekland blev för dyrt, sa pappa och hyrde en husvagn. Men allt gick fel - fruktansvärt fel."

lördag 4 april 2009

lördag den fjärde april tjugohundranie.

Det regnar. Igår beställde jag glasögon. Bruna plastbågar. Idag är andra dagen av två kördagar. Jag börjar bli trött på höga g. Jag köpte en d-sträng igår. Kände mej som en fullständig idiot. Sånt händer. På måndag har jag tent i norska. Till den måstade jag printa ut hundra papper som jag inte kommer att läsa. Jag vet inte vad som hände med det där att spara träd. Kanske tänker man inte på sånt i Norge. Kanske har man inte så mycket träd. Jag friserade mitt påskgräs tidigare. Påskgräs är inte så värst spännande, när allt kommer omkring. På tisdag får jag gäster. Jag borde hitta på något att bjuda dem på. Själv är jag mest snål på blåbärspannkakor. Fortfarande. Idag fyller min syster. Hurra. Jag undrar var hon finns, sen. På måndag börjar min kurs i grekiska. Jag vet fortfarande inte riktigt varför jag anmälde mig. Sen blir det påsk. Då ska jag jobba. Och ha på mig min blåa klänning. Och göra sånt där påskigt. Fast inte gå påskhäxa. De diskuterade påskhäxeri i kören igår. Palmsöndag versus påsklördag, och sånt. Nån annanstans var det väl nån annan gång. Det spelar just ingen roll för mig personligen. Nu måste jag snart hitta på nånting att äta innan jag går till Metviken. Inte för att jag ska till Metviken, men man skulle ju tro det. Jaja.

torsdag 2 april 2009

glad barnboksdag!

Idag är det internationella barnboksdagen. Det tänkte jag fira med att berätta om en jättefin bok som jag köpte på loppis häromdagen. Kajsa Kavat hjälper mormor är en karamell nästan lika god som de polkagrisar mormor kokar och (Kajsa) säljer på torget. Ett blad är sönderrivet och tejpat fast, så fin är den.

Jag skulle allt gärna vilja ha Kajsas och mormors trädgård - "om man nu kan kalla det för trädgård, när det bara får rum ett körsbärsträd och några krusbärsbuskar" - det är ju just precis det som behöver rymmas i en trädgård. Och så kanske några rabarbrar.

Och så satte hon igång med julstöket. Hon fick först lov att fråga mormor: Hur gör man julstök?

Men vet ni, den där Adrian, han är ju inte ens med i boken!

onsdag 1 april 2009

första april.

Nu är första april alldeles snart slut och jag har klarat mej hela dagen utan att bli lurad. Vad jag vet i alla fall. Lite kändes det som ett aprilskämt när optikern påstod att mina pupiller har flyttat på sig sen jag skaffade glasögon för fem år sedan, och jag hade lust att börja sjunga Karl Oskar, du narras april! Fast optikern hette inte Karl Oskar, så det skulle ju ha varit lite konstigt. En annan sak som också verkade som något av ett aprilskämt var övertidsminuterna i Finland-Norgematchen nyss. Men så roligt ska vi väl inte ha.

påskgräs!


Titta, titta, jag har påskgräs! Jag min kaktusmördare som redan hann bli orolig att jag hade dödat det. Men nu när jag har klarat av att odla påskgräs kan jag ju avancera till orkidéer då.

Den andra bilden föreställer mitt andra påskpynt. Det fina med den här bildserien är att jag kan öka på den vartefter jag känner för det, tänkte jag. Fast sen började jag fundera och det enda jag kom på att rita under jorden var ett lik och det känns ju inte speciellt vårigt och glatt. Så om ni har några förslag är det bara att kommentera.

måndag 30 mars 2009

a series of surrealistic events.

Idag på retoriklektionen lyssnade vi på ett radioprogram där min mammas kusin (väl?) pratade om nåt tal. Ni vet, han släktens kändis, han som Ahtisaari känner. Det var lite lustigt, tyckte jag.

Sen gick jag till en tygaffär och grävde i billiglådorna* och döm om min förvåning och dåndimp när jag hittar ett blått-rött tyg med texten University of Kansas och KU:s maskot på. Alltså. På riktigt? Varför?

Det var också lite surrealistiskt att Z och jag båda fick karaktärer från Madagaskar 2 i Kinderäggen jag hade köpt. Fast inte så värst, ändå.

Annars går jag mest och väntar på att mitt påskgräs ska växa.

* ÄR det verkligen billigt? Om tyg kostar 35 euro per kilo i fyndhörnan, motsvarande 6-10 euro per meter enligt skylten, och tyg kostar till exempel 5,90 per meter i 'riktiga' butiken, då är det ju inte alls billigt ju. Sen vad jag ska med tyg till är en annan sak. Jag skulle vilja sy ett lapptäcke men kanske inte att jag ändå börjar sy för hand. Nån måtta får det väl ändå vara.

lördag 28 mars 2009

bomber och granater och krevader!

Just nu borde jag sitta och skriva tent i finsk grammatik. Men det gör jag inte. Tydligen var jag inte anmäld. Det vill säga, tydligen hade jag inte anmält mig på båda ställena där man borde ha anmält sig. WTF?! Jag kunde ha varit hemma denhär helgen och förtjänat mitt levebröd, men nej, jag har spenderat två dagar tillsammans med finskans objektsformer för att mötas av en hånflinande tant som berättar att jag tyvärr får gå hem igen. #¤%&/()(/&%¤#!

Nu kanske någon tänker, men din jubelidiot, du har ju studerat där i fyra år, kanske du borde ha lärt dig hur man gör vid det här laget? Då svarar jag:
a) Jag är humanist. Vi skriver inte tenter, vi skriver essäer. Och när vi skriver tenter är det oftast "klassrumstenter" som man inte behöver anmäla sig till. Jag minns inte när jag senast skulle ha haft en officiell tent. Och
b) Förr i världen, då på den gamla goda tiden, skulle man anmäla sig till tent genom att skriva sitt namn på ett kuvert. Nuförtiden ska man anmäla sig via nätet till allt, kurser, tenter och som närvarande för läsåret. Så jag anmälde mig på nätet. Men tydligen räcker inte det, tydligen måste man anmäla sig på två olika ställen - nätet OCH ett kuvert - för att få den stora äran att berätta om vilka olika slags predikativ det finns i finskan. Ack, den ljuva teknologin, så den förenklar tillvaron.

Jag ska stämma dom för utebliven inkomst. Och för sveda och värk. Och för förorsakande av ovårdat språk. Och för försämrade relationer till det finska språket. Det är nästan som hets mot folkgrupp.

Jag citerar Håkan Hellström: jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. Jag behöver få ge en smäll på nån annans käft, alltså. Vill nån ställa upp?

torsdag 26 mars 2009

vårstädning.

Nu är det ju vår och så (vadå -15 grader?), så då ska man ju städa. Här hittade jag en lista på feng shuiiga städningar man kan göra för att råda bot på ett och annat. Om man till exempel tycker att man inte har tid att njuta av livet ska man satsa den tid man inte har på att skrubba sitt badrum tills det skiner. Och om man tycker att man behöver mer kärlek och romans ska man städa bort alla grejer man har under sängen. Själv kan jag ju tycka att just den saken är aningen problematisk när det enda jag har under sängen är monster, och eftersom jag har hört att de inte finns på riktigt vet jag inte riktigt hur jag ska bli av med dem. Men jag dammsög i alla fall bort lite damm därifrån idag, så nu sitter jag här och bloggar och väntar på att drömprinsen ska ringa på dörren.

P.S. Hej mamma, nä, jag tror inte på feng shui och inte på horoskop heller. D.S.

tisdag 24 mars 2009

projekt duschdraperi.

I avdelningen "något omotiverade projekt" presenterar jag härmed mitt uppimpade duschdraperi. Före: helblått. Efter: blått med vita knutar. Den där ena krumeluren blev lite större än vad jag hade tänkt mig, men skissar man inte så blir det ju som det blir. Skissar och dispositioner och små ornament är ju bara för veklingar.

tisdag 17 mars 2009

bokrecension: the mysterious benedict society.

I en amerikansk Halpa-Halli som sålde Betsey Johnson och Tommy Hilfiger plockade jag på måfå upp The Mysterious Benedict Society av Trenton Lee Stewart. Den var fin, kostade fem dollar och i blurbarna nämndes Harry Potter och Roald Dahl, så det blev ett impulsköp. Vanligen är jag lite misstänksam när böcker sägs vara den nya Harry Potter*, för det betyder oftast att boken är en dålig ripoff som handlar om en pojke som upptäcker att han är en trollkarl. Men av baksidestexten att döma verkade det inte handla om nån trollkarlsskola, så jag tänkte att det nog var okej. Och visst var det okej, mer än okej; jag är beredd att utnämna denhär boken till , om inte årets läsupplevelse så i alla fall en av dem.

Boken handlar om Reynie, Kate, Sticky och Constance, fyra föräldralösa (typ) barn som svarar på en tidningsannons som efterlyser "a gifted child looking for special opportunities". Av alla som svarar på annonsen blir de fyra utvalda för sina speciella begåvningar - Reynie är logisk, Kate är praktisk, Sticky har fotografiskt minne och Constance är... ptja, trotsig - och får i uppdrag att stoppa något Hemskt från att hända. Ingen vet exakt vad det här hemska är, så det mesta är höljt i dunkel.

Målgruppen för den här boken är nog yngre än jag (barn och ungdom i åldern "orkar läsa 485 sidor"), men jag fullkomligt älskade den. Här finns inget av detdär nedvärderande "nu små barn ska jag lära er någonting"-didaktiska som finns i så dystert många böcker. Tvärtom, läsaren får lösa gåtor och mysterier tillsammans med karaktärerna och känna sig smart, och språket är inte heller upplöst enligt "Mor ror. Far är rar."-principen. Det är mustigt och roligt och spännande och fint.

Och visst förstår jag kopplingarna till Harry Potter (Dahl har jag inte läst tillräckligt mycket för att uttala mig)! Det har inget med magi att göra. Men Stewart skriver liksom Rowling med humor och värme, och dedär mysterierna presenteras på ett liknande sätt. Den här boken innehåller ju det där jag skrev min kandidatavhandling om, 'narrative clues'! Både dedär gåtorna som har en direkt koppling till handlingen och får sin lösning, och dedär små blinkningarna till läsaren, som till exempel att Constance heter Contraire i efternamn. Naturligtvis heter hon Contraire!

Nu är det ju alltid lite risk att man överreklamerar en bok, men jag rekommenderar definitivt den här boken för den som bara vill och kan (jag tror inte att den finns översatt - ännu åtminstone, det utkom 2007). Personligen siktar jag in mig på uppföljaren, The Mysterious Benedict Society and the Perilous Journey.

* Nu står det iofs inte så om den här boken, utan: "Like the Potter books, his story goes beyond mere adventures, delving into serious issues". Men ändå.

måndag 16 mars 2009

luxemburg/bryssel, here i come.

Jag har varit i skolan från 8-16 idag. Det är helt sjukt. Det finns en orsak till att jag studerar på universitet, och det är för att jag inte ska behöva ha sådana dagar.

Nåja. Det var lite självvalt, och danande både för karaktär och karriär. Jag deltog i en workshop där jag och en hoper andra studerande övade oss på EU-översättning och sånt, från finska (de andra) och svenska (jag) till engelska. Jag fick till exempel lära mig att Europaparlamentet har 1750 anställda översättare; och att man i 95% av fallen inte ska översätta mahdollisuudet till possibilities (90% om det är singularis). Det var intressant. Dessutom lärde jag mig också att de flesta EU-översättare jobbar i Luxemburg, inte i Bryssel. Det visste jag inte. Tänk att så många människor ens ryms i Lyxemburg, det är ju pyttelitet.

Sen jag skrev sist (nåja, bortsett från det inlägg jag skrev alldeles nyss) har jag också träffat världens vackraste lilla brorsdotter, som jag inte får kalla Elvis, trott att det blivit vår, ångrat mig, tittat på melodifestivalfinal med dresscode rött läppstift, utfört diverse random handlingar och köpt mjölk.

P.S. Om ni nånsin har undrat varför jag aldrig taggar något som 'översättning' kan jag berätta att det inte går, för det börjar på ö. Inte för att jag tror att ni har gjort det precis, men jag började undra själv nyss. D.S.

en kort kommentar, bara.

Rätt låt vann.

(eller i alla fall inte fel)

måndag 9 mars 2009

i sinom tid, så.

Ibland kan man bli lite nedstämd över sådär löjligt duktiga människor som typ ger ut sin debutroman vid fem års ålder. Då är det tur att det finns andra, också löjligt duktiga, människor som säger fina saker som att "En bok är som en gåta från ditt undermedvetna, det skickar ledtrådar till en. Jag behövde bli tillräckligt medkännande för att hantera de här liven jag skrev om, och jag behövde växa upp och bli en människa som kunde avsluta min roman.” Människan i fråga är Junot Diaz, vars The Brief Wondrous Life of Oscar Wao jag köpte på flygfältet i Chicago men inte ännu har börjat läsa, mest därför att jag förväntar mig en sådan läsupplevelse att jag inte kan tro annat än att jag blir besviken.

Så min första bok kommer till en bokhandel nära dig nångång under de närmaste hundra åren, då när jag har växt upp till en sån människa som kan avsluta min roman. Ids inte hålla andan tills dess.

glädjeämnen.

Jag märkte just att Språktidningen har underrubriken För folk i gemen och versal. Det var nog det finaste jag läst hittills idag. Det gäller ju att gläda sig åt det lilla.

Min lägenhet doftar rent. Det gläder jag mig också åt. En sak som är rätt konstig är att jag egentligen tycker om att städa, och att ha rent, men ändå städar jag så sällan. Så går det när man är schizofren. Klas-Göran är en riktig smutsgris.

Ikväll får jag besök. Men nu ska jag spela gitarr.

torsdag 5 mars 2009

bokrecension: the twilight saga.

Jag började läsa Twilight av två orsaker: dels därför att jag ville se vad fusset var om, dels därför att min vän K satt och läste stycken högt ur boken och skrattade (hon läste dem för att man ju inte kan hata något man inte ha läst). Bered er på en slakt.

Twilight och de tre följande böckerna i serien, New Moon, Eclipse och Breaking Dawn handlar om tonåringen Bella som flyttar till en gudsförgäten håla och träffar en vampyr och blir kär. Lyckligtvis är Edward "vegetarian", han äter inte människor, bara djur; men det är ju lite komplicerat ändå. Andra vampyrer vill attackera Bella, varulvar kommer in i bilden, och så vidare.

Jag kan ju börja med det positiva: böckerna har definitivt ett drag som gör att man vill läsa vidare; jag kan knappast hävda annat efter att ha läst 2000+ sidor på ungefär en vecka. Och de får ju folk att läsa, ett argument som alltid går hem i min värld.

Men det är nu ungefär allt. Språket är hemskt. Kliché radas på kliché. Stephenie Meyer är ungdomsbokens svar på Barbara Cartland eller Danielle Steel, både när det gäller stereotypiska könsroller (lustigt nog är Bella pre-Edward den som tar hand om mamman, men efter att hon träffar Edward kan hon inte ta ett steg utan att bli påkörd eller ramla omkull eller vadsomhelst så att Edward kan komma och rädda henne) och vad gäller intrigen som helhet. Vampyrtemat är egentligen väldigt sekundärt, en komplikation så god som någon (Edward kunde lika gärna helt enkelt ha hetat Montague), böckerna är honungsdrypande kärlekshistorier rakt igenom. En kyss tar fem sidor (tills Bella svimmar), det är fullständigt omöjligt att skriva namnet Edward utan att påpeka att han är det vackraste världen har sett nånsin och perfekt på alla sätt och vis och dessutom glittrar när han utsätts för solsken. Det blir lite tradigt i längden.

Vissa grejer är helt oförklarliga, till exempel att Meyer i andra boken hittar på att hej, nu ska vi göra lite litterära allusioner, för jag är minsann litt.vetare, och refererar till Romeo & Julia genom hela boken och sen refererar till Svindlande höjder genom hela tredje. Det är ju visserligen självklart att hon inspirerats av de verken, men ändå. Hon kunde ju ha gjort detsamma i första och fjärde boken i så fall. Konsistens, snälla. Böckerna tappar också sitt fokus vartefter. I fjärde boken finns det nästan inte längre ens nån röd tråd, saker bara händer efter varandra, lite planlöst sådär, som om författaren bara skriver sig fram till vad som ska hända.

Roligt hade jag i alla fall. Unintentionally, kanske. Men ändå. Nu måste jag bara se filmen. Jag har hört att det är en komedi.