torsdag 26 april 2007
strålkastare, skolstuff och angst.
Vi hade vårkonsert i onsdags. Det gick bra; men framför allt var det roligt. Ibland glömmer jag bort vad strålkastare gör mot mig. Det har inte specifikt med rampljuset att göra, det behöver inte handla om mejmejmej - men man blir berusad av scenen, lamporna, publiken, musiken. Det är det närmaste jag nånsin kommit att flyga.
Förra veckan var det undervisningsfritt i Fabriken och Emma hade storslagna planer på att skriva 12-sidig littkultrapport om svenska som andra inhemska språk, 2-3-sidig essä om fairy tale features i Dickens Hard Times, läsa tre böcker och så kandin förstås, den där eviga kandin... Jag gjorde ingenting, förstås, utan spenderade hela veckan med att återanpassa mej till vardagen och titta på Scrubs. Typ.
All avsaknad av skolflit är dock inte mitt fel. Jag har inte gjort översättningen till imorgon, men det beror bara på att jag inte har originaltexten. Det är lite svårt att översätta den då, faktiskt. Inte för att ta till personliga påhopp eller så, men vi skulle enligt uppgift ha fått de där texterna för typ tre veckor sen, och jag har varit och kollat flera gånger, fick sen höra att läraren mejlat texterna i måndags (men inte till mej, tydligen), mejlade henne, men har inte fått något svar. Sånt händer ju, iofs, men förra gången hon mejlade info fick jag heller ingenting, och ni vet ju vad dom säger: en gång ingen gång, två gånger tradition. Det är inte utan att man blir lite bitter och inåtvänd. Eller tar till regression, och struntar blankt i att göra nånting precis som man skulle ha gjort i lågstadiet. Och vi känner ju alla till min benägenhet för regression.
I övrigt är det mest USA nu. Fick min I-20 på posten häromdagen, så nu är det fritt fram att ansöka om visum och bostad och så vidare och så vidare. Det är något överväldigande. Hur ska jag veta om jag vill ha all access meal plan eller en 15-block plan? För att inte tala om ifall jag hellre skulle bo i Southeast Morse eller North Tower*. Jag kan inte ens svara på om jag är en morning person eller inte! AAH! Oftast ser jag därför ut ungefär som på bilden (f.ö. tagen på mitt kusins bröllop, men det var inte lika hemskt som det verkar).
* Som den HP-nörd jag är finns det ju bara ett svar på den frågan, men jag tror att det är fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar