alla vägar leder till... mig.

Den numera* vanligaste saken folk söker på för att komma till min blogg är diverse fraseringar ur sången om trollkarlen i Indialand. En bubblare som dock har kommit starkt på sistone är 'skurlov'. Varför? Har det hänt nåt speciellt skurlovigt nu?

För övrigt tror jag att jag håller på att bli sjuk. Men jag tänkte som såhär att det sägs ju att den friska har oändligt antal önskningar, den sjuka bara en: att bli frisk. Så om jag går och blir sjuk så slutar jag kanske att önska mig saker jag inte får, eller saker jag kunde ha fått men var för dum/feg att begära. Intet ont som inte har något gott med sig, right?

Annars är det snö, svart hår** och städbehov som härskar i staden.

* Förr var det Arja Saijonmaas utvik, men det verkar som att folk har lugnat ner sig med pensionärsporren nu.
** Inte så mycket svart kanske som mörkbrunt, men vad gör man inte för allitteration?

svenska stormen.

Jag tycker att hela denhär svenska stormen är som en komediserie. Det är säkert inte så roligt att vara utan ström och så, men jag kan inte upphöra att förundras över svenska media. Först slår de upp det hela jättestort innan det ens har börjat: "Bevare er väl! STORM!" och berättar om alla fina åtgärder som har tagits för att förhindra värre följder. Beredskapen inför strömavbrott lär bland annat ha varit kraftigt förhöjd, hur kommer det sig då att det ändå är så mycket strömavbrott?

Det har ju varit mycket jämförelser med Gudrun också, januaristormen för ett och ett halvt år sedan. Jag minns inte själva stormen, direkt, men jag kommer ihåg att min föreläsare var mycket upprörd; inte så mycket över vädret, utan att stormen hade fått ett namn. Sedan när har svenska stormar namngivits? Och så kommer ju den logiska följdfrågan: är Gudrun uppdöpt efter Gudrun Schyman?

nej nu!

En liten undran bara: vad sjutton har hänt med Harry Potters hår??

"kändisar som fixat till sig"

Plastikoperationer och botox i all ära; det är gammal skåpmat, den moderna kändisen fixar till sig med tandställning och borttagning av födelsemärken. Åtminstone enligt TV4:s lista över Sveriges mest skönhetsingreppade kändisar, där Zlatan Ibrahimovic återfinns med motiveringen att han "har avlägsnat ett födelsemärke och justerat sina tänder".

(på den sajten kan man för övrigt hitta underhållning för en hel kväll, som till exempel Span på stan v.24 med formuleringar som "Evangeline Lilly har på sig glasögon. Kanske det mest spännande hon har gjort på år.", "Denise Richards har begärt utökat besöksförbud för sin make Charlie Sheen. Men för totala främlingar är det fritt fram." och "Och här har vi Tobey Maguire med sedvanlig sköldpaddemin.".)

höstbröllop.

Det är nog bara att konstatera och acceptera att jag ska gifta mig nästa augusti, alla tecken tyder på det. Först var det ju det att mina syskon nu två augustin* i rad har gått och gift sig, så jag står ju på tur enligt traditionen. Men droppen som fick bägaren att rinna över var nog ändå när jag gick i Anttila idag och fick syn på en skylt där det stod att Arabia tänker sluta tillverka mitt porslin efter 31.12.2007 - jag måste alltså samla på mig allt vad jag kan innan nästa nyår, och vilket bättre sätt finnes än att ställa till med förlovning och bröllop?
Så, ni ser, alla tecken tyder på augustibröllop för min del (utom möjligen det att jag inte har nån gubbe). Välkommen.

* augustin? augustir? augustiar? augustier?

ingenting särskilt.

Med facit i hand (läs: vädret är deprimerande snöigt och jag har ändå inte fått nästan något skolarbete gjort) borde jag ha åkt med pappa och syster Liten på minihöstlov till Åbo. Men för att nu se saken från den muntra sidan kan jag i alla fall konstatera att jag har inhandlat både skor och jacka, så nu är jag rustad för vintern. Visserligen är skorna rätt fula och jag hamnade att betala 20 euro mera för jackan bara för att jag inte har något plussakort, men ändå. Alltid något.

Också något: Snäckan åkte ut ur Idol igår! Jag tror att jag direkt kan citera mina egna ord där jag satt ensam i min soffa (jo, jag pratar alltid för mig själv, gör inte du?): YES!

comeback.

Jag förstår inte vad som har hänt med begreppet 'comeback'. Jag trodde att man måste ha varit borta för att komma tillbaka, men tydligen behövs det inte längre. Jag tittade på SVT:s Nöjesnytt och fick höra att nu har Darin gjort comeback efter att ha spenderat ett halvår i studion. (Comeback på en tågstation dessutom, där stressade människor säkert helst hade sluppit att trängas med skrikande fjortisar, men det är en helt annan historia.)

Apropå skrikande fjortisar, så har jag inte riktigt trott på allt prat om språkets dekadens och ungdomens förfall, men efter det där reportaget är det svårt att låta bli.
"Vad tycker ni om dethär?"
"De e skitbra! De e skitbra!"
"Varför är Darin så bra då?"
"Han ba äger asså!"
"Vad tycker ni om de nya låtarna då?"
"De e skitbra! De e skitbra!"

klassträff.

Jag fick ett meddelande om en återträff för alla årskursare från högstadiet för ett par dagar sedan. Jag tänker inte gå, förstås, liknande försök har tidigare enbart slutat i bitterhet. Det är för tidigt, alldeles för tidigt - jag kommer fortfarande ihåg varför jag hatade högstadiet.

Det har dock fått mig att fundera över orsaken till klassträffar. Det må väl bero på min allmänt negativa inställning till mänskligheten och de uttryck den tar sig i praktiken, men jag förstår faktiskt varken varför man ordnar något sådant, eller varför man går.

Utgående från filmens underbara låtsasvärld har jag fått uppfattningen om att man går på klassträff för att
a) visa att man fortfarande hör till coola gänget eller
b) visa att man minsann inte hör till töntarna längre, utan till coola gänget.
Där har jag i alla fall inget att hämta, jag är fortfarande en a/o-social nörd (om ändock, åtminstone till viss grad, självvalt numera).

Kanske går man för att träffa människor man förlorat kontakten med. Men om man verkligen tycker om personerna, har man inte hållit kontakten då? Missförstå mig rätt, av dem jag gick i högstadiet med finns det många människor som är underbara, intressanta och värda mycket mer än dessa skriverier ger uttryck för, och jag om någon borde akta mig noga för att uttala mig om att hålla kontakten, tillochmed kontakten till mina syskon är nödtorftig ibland.

Men... vad händer efter "-hej, hur är det med dej nuförtiden? bra."? Man kan ändå inte berätta vad man har gjort under alla dessa år (även om de, de facto, inte är så många), och hur det kommer sig att man nu är en helt annan människa än då man träffades senast.

Kanske går det ändå att umgås naturligt. Men risken finns att det bara blir ett påklistrat, krystat umgänge som inte gläder någon.

13.10.2006

1+3+1+0+2+0+0+6=13.
Om den här dagen var en drink, skulle den nog kallas "fredagen den trettonde with a twist". Vi diskuterade folktro och skrock idag på muntlig färdighet, och konstaterade att allting som lovar hemskheter är humbug och allt som lovar bra saker är sant.

(min mamma är född fredagen den trettonde, det är lite småcoolt.)

På tal om hemskheter, så hade jag ett föredrag på finska idag, 15-20 minuter långt (det blev kanske fem) om "millainen on hyvä esiintyjä" (=hurdan är en bra talare, i det här fallet iallafall.). Vi skulle välja tidpunkt och ämne förra veckan, och jag tänkte att jag kan ju lika gärna göra det nu vid första tillfället, för jag kommer ändå att angsta över det ända fram tills dagen D, så kortast möjliga angst är ju att föredra. Ämnet valde jag för att det verkade ju rätt enkelt, bara lista grejer som typ att man ska tala tydligt och sådär. Kort därefter insåg jag att det troligen då skulle förväntas av mig att jag skulle följa alla punkterna jag räknade upp och helt enkelt vara en kick-ass talare, men då var det ju redan försent. Kick-ass vet jag inte, men det är över nu i alla fall och det är ju både wonderbra och wunderbaum, så att säga.

Ännu ytterligare på tal om hemskheter fick jag lära mig etymologin bakom ordet "skål!" idag. Det kommer från vikingarnas tid, då man skålade och drack ur fiendens avhuggna huvuden och hojtade "skalle!". Najs.

look-alike-kedja.

Kristoffer "Kobra" Lundström.









Ernst "Nya rum" Kirchsteiger.








Per Martin "Bonde söker fru" Svensson.













Måns "Idol" Zelmerlöw.

till havs!

Jag har funnit mitt mål i livet, min längtans trängtan, min hjärtas dröm, if you will:
the Scholar Ship.

Tänk dig att åka runt på ett fartyg i fyra månader, studera tillexempel "worlds of art and culture" ombord och sen gå iland på fem kontinenter och sätta de teoretiska studierna i praktik vartefter. Det låter visserligen som något av en adelssysselsättning, du vet, spela shuffleboard på däck mellan varven... men ack, om jag hade 19 950 amerikanska dollar gömda i madrassen vet jag vad jag skulle spendera dem på!

roliga nyheter.

Är det helt normalt att sitta och gapskratta åt morgonnyheterna på tv?
Först var det svenske politikern som inte blev åtalad för olaglig nedladdning för att blixten slagit ner i hans dator så att undersökningen måste läggas ner.
Och sen var det amerikanske politikern som sexchattat med underåriga, vilket ju förstås inte är det minsta humoristiskt. Men hans pressmeddelande som lästes upp var helt surrealistiskt kul... Nu kommer jag inte ihåg hur det lät, förstås, men det slutade i alla fall helt omotiverat med "..Foley would also like to announce that he is homosexual".

bonde söker fru.

Nu har programserien Bonde söker fru börjat både i finsk och svensk tv, och det får ju en att fundera om det verkligen är speciellt svårt för bönder att hitta fruar åt sig? På nåt sätt känns det ju som att det bottnar i en väldigt urban livssyn, där det normala är att man ska se ner på allt som inte är sushi, caffe latte eller pilates (eller vad som nu råkar vara trendigt). Men å andra sidan är det kanske verkligheten; kanske håller jag på att bli lika paranoid mot fördomar som svenskar som protesterar mot lakritsglass. Och kanske kommer, som Z förespådde, nästa år följetongen: Börsmäklare söker fru.

dålig tajming.

Som om det inte skulle vara nog att ha skola från 10-18, kom jag en timme tidigare idag. Det var inte så mycket det att jag inte hade koll på när jag började; mer så att jag inte hade koll på vad klockan var. Jag visste inte i vilket rum vi skulle vara, eftersom läraren egentligen skulle vara borta, så jag hade streckat över i min kalender - lämpligt nog streckade jag speciellt över rumsnumret. Så jag kom hit och flängde runt som en berg-och-dalbana, upp till fjärde våningen, ner till andra våningen, upp till fjärde våningen igen... tills jag började titta på klockan och inse att jag var inte sen, utan en timme för tidig. Yeey. Men man fick ju lite arbete gjort i alla fall. Dessutom såg jag Seth-Cohen-lookaliken, så det var ju inte helt bortkastad tid :D