laying down the law.

Senaste nytt från Emmas liv: Nu har jag till och med fått börja översätta. Som en enkel, no-pressure förstatext fick jag börja med lagtext. För det är ju inte så viktigt. 

Skämta ba. Fast inte egentligen. Men den typen av text är så standardiserad att det är mer att följa reglerna än att göra något själv. Och ni behöver inte oroa er för att jag ska ha orsakat några alltför stora diplomatiska kriser, min mentor var med mig genom varje knapptryckning. Efter det har jag gjort några texter till, där jag faktiskt också idkat lite översättning. Och idag på eftermiddagen satt jag och pluggade utformning av gemenskapslagstiftning, så nu vet jag allt om skillnaden mellan träda i kraft, bli gällande och börja att tillämpas.

Igår kväll hade vi afterwork tillsammans med svenska översättarna på rådet. Vi var bara tre Pedersörebor, två av oss från Sandsund. Ja, och en vars fru är hemma från Jakobstad. Det var riktigt trevligt, och nu kan jag säga att jag kan koppla ihop namn med ansikte med åtminstone tjugo procent av mina kollegor.

en vecka som anställd på kommissionen.

Man kan kanske anta att min tystnad under den senaste veckan beror på att jag haft fullt upp och stupat av trötthet så fort jag kommit hem om dagarna, slut i luvan av allt nytt. Det är inte helt fel; nya saker har det inte rått någon brist på, men jag har fått en mycket mjuk start. Min första dag såsom anställd på kommissionen tillbringades på en introduktionsdag tillsammans med andra i samma situation. Fast 'samma situation' är lite fel uttryckt, med tanke på att många av de andra hade jobbat här en kortare eller längre tid redan, t.ex. som frilans eller med tillfälliga kontrakt. Just det var å andra sidan positivt för mig, för efter att ha fullproppats med diverse information om allt från sjukförsäkring till pension på förmiddagen spenderade vi eftermiddagen i diskussionsgrupper, främst kring temat transitions. Det gav mig en chans att få höra erfarenheter av allt möjligt man kan stöta på såhär i början och var mycket bra. 

Den andra dagen blev till en början lite knölig, då det schema jag fått tydligen inte stämde med det jag borde ha. Men det gick bra ändå, och resten av veckan har förlöpt smidigt men inte överdrivet betungande med alla möjliga informations- och installationsgrejer. Alla på avdelningen där jag ska jobba är jättetrevliga och mycket av det praktiska har löst sig, eller är åtminstone på gång. Jag har i alla fall fått mitt internet installerat, och i fredags kom flyttlasset med mina saker. Helgen har därmed gått åt till att packa upp och organisera och fixa. Det är givetvis fortfarande ett totalkaos, men lådorna har minskat rejält i antal och för varje sak som kommer på plats känns det som att jag mer och mer faktiskt bor här.

en vecka som brysselbo.

För en vecka sedan, nästan på minuten när, anlände jag till Bryssel. Jag har bott här i en vecka nu, och missat returflyget hem med flit (köpte tur-returbiljett eftersom det blev ca 1200 euro billigare än en enkelbiljett). Och imorgon börjar jobbet. 

Under min första vecka har jag lyckats med att få nycklarna till min lägenhet, skaffa telefonabonnemang, bankkonto och försäkring, beställa internet och tvättmaskin, köpa en säng och ett par lampor, och lära mig rätta knycken så att jag slipper både in och ut genom dörren varje gång och inte måste gå runt bakvägen. Besök av mina föräldrar har jag också haft, med vilkas hjälp och moraliska stöd jag tagit mig igenom Ikea, samt ätit musslor och testat den sicilianska runt hörnet.

Eventuellt vet jag också vilken postlåda som är min, men det är inte så säkert. När jag flyttade till USA fick jag i början en föreläsning om konsten att adressera ett brev, och att det inte räcker med att skriva "Bakom sportplan" och vänta sig att det ska komma fram. Belgarna verkar hålla sig mer till den senare skolan. Jag frågade på förhand av mäklaren vad exakta postadressen var, men de visste inte så noga. När jag frågade på nytt efter att ha skrivit under kontraktet ombads jag testa mig fram för att se vilken postbox min nyckel passade till. Men det är väl inte så farligt. Vid andra trappuppgången finns en pafflåda som tycks vara hem för brev som inte kan förpassas till någon viss postlåda, så där kan man rota och se om man hittar något som råkar tillhöra en. 

Ännu finns det mycket praktiskt och byråkratiskt och logistiskt att fundera på, och mer lär det bli vartefter att jag lär mig om hur saker och ting fungerar. Fördelen med all annan cirkus är ju att jag inte ens har hunnit bli nervös inför morgondagen, med allt vad den kan tänkas innebära.

Säng säng säng

Mina damer och herrar, jag har nyss blivit med säng. Denna händelse är monumental inte bara för att sängen är den enda möbeln i min lägenhet för tillfället, och underlättar sömn, utan också för att det är första gången i mitt liv jag har köpt en säng. 

Köpet föregicks av en del kval, då jag riktat in mig på att IKEA skulle kunna fylla detta tomrum i mitt liv mycket snabbare än de hade tänkt, och jag därför fick tänka om. Jag hade egentligen bestämt mig för nämnda firmas erbjudande att kunna leverera snabbare till första våningen, och sköta transporten till fjärde våningen med hjälp av mina föräldrar, som kommer på besök i slutet av veckan som en del av deras Europaturné för att bekanta sig med sina döttrars liv och leverne innan de drar iväg till Australien och ännu en dotter. 

Men när jag hade checkat ut från hotellet där jag sov de första nätterna så gick jag där och drog kappsäcken över kullerstensgatorna och måste stanna var tredje meter ungefär pga dåliga hjul och kunde därför passa på att se mig om och upptäcka en sängaffär. När jag sent omsider var framme hos mig (!) förde jag därför bara in grejerna i lägenheten innan jag hastade iväg för att undersöka affärens leveranstider. Och för en liten stund sedan fick jag besök av ett par män som inte kunde många ord på engelska, till den grad att när de ringde för att meddela att de var här sa han nånting om att jag skulle titta ut genom fönstret så jag blev helt förvirrad och de måste be en tredje person ringa mig för att jag skulle fatta att gå ner till porten och släppa in dem. Men leverera en säng kunde de! 

Och så sov jag lyckligt i alla mina dagar.

Hälsningar från Bryssel.

Jag ligger i en säng i ett rum i Bryssel. Ännu är det inte min säng, eller mitt rum, men jag har flugit hit med avsikten att göra den här staden till mitt hem. Jag satt på flyget och tittade ut genom fönstret när planet tog sig ner genom molntäcket, betraktade stadens ljus och försökte få mig att förstå att nu bor jag här. Sedan klev jag ner på fast mark och gick dit exit-skyltarna visade och sade mig själv att det här flygfältet tar så länge att ta sig igenom att när jag stiger ut genom dörrarna har det nog hunnit sjunka in. Sedan satte jag mig i en taxibil och gav chauffören adressen och sen började jag fundera på om jag månne var  småstadsnaiv och hade satt mig i nån svarttaxi som skulle lura av mig alla mina pengar istället så då hann jag inte reflektera över existentiella frågor mera. 

Fast fram kom jag, lyckligt och till ett skäligt pris, och kånkade upp ett åbäke till kappsäck uppför den smala trappan i det Bed & Breakfast jag nu befinner mig i. Imorgon ska jag skriva under hyreskontraktet till den penthouselägenhet jag förälskade mig i vid första ögonkastet. Att mäklaren bara talade franska, ett språk jag är endast 1% flytande på*, hade mindre relevans än att blotta tanken att någon annan skulle  hinna få den först gjorde mig kall inombords.

* detta tillförlitliga procenttal enligt den app jag den senaste veckan använt för att förkovra mig i franskans ädla konst.

previously on...

En kort sammanfattning av vad som hänt: jag fyllde trettio, klippte mig och skaffade mig ett Jobb. Under cirka ett och ett halvt års tid har jag genomgått en ansökningsprocess som resulterat i att jag nu febrilt försöker packa ihop hela mitt hushålle för att på söndag ta ett flyg till Bryssel, dit jag flyttar för en obestämd tid för att jobba som översättare för EU-kommissionen. 

Mitt huvud är just nu ett slagfält där en ständigt ökande lista av saker jag måste tänka på slåss mot mentala defensmekanismer som sätter sig ner och spelar patiens och låtsas att det regnar. Jag väntar fortfarande på att det ska sjunka in att det här verkligen händer. I'll keep you posted.

let's call this the comeback.

Den här bloggen har de senaste åren fört en tynande existens. Vaknat till nångång ibland med ett ryck för en sömndrucken lösryckt kommentar, men sen gått i ide igen. Under 2015 - året då bloggen de facto fyllde tio år - skrev jag inte ett enda inlägg (till och med adventskalendern fick hålla sig till instagram istället).

Men på folkets begäran, och till följd av diverse stora livsförändringar, tänkte jag att jag skulle börja blogga igen. Jag började med en lite halvhjärtad estetisk rensning*, så får vi se hur det går med skrivandet.

* märk väl: inte samma sak som etisk rensning.