tredje gången gillt?

Efter att ha insett att Bowmont Jr inte vet att den har en cd-rom-drive, testat både saker folk som vet (Simon) och folk som inte vet (jag) föreslagit utan resultat, lovats skjuts av Jordan, vars bil sist och slutligen hade slut på acku och inte åkte nånstans alls, väntat på att John skulle komma tillbaka, åkt till Staples, klagat, fått välja mellan att få en ny dator eller lämna den på 3-5 veckors service, åkt tillbaka till internatet för att hämta lådorna, som tydligen behövs för att få lämna tillbaka nånting och som jag var på vippen att slänga häromdan efter att ha haft dem liggande i denna sophög som är min vrå av vårt rum, återvänt till Staples, fått en ny, åkt tillbaka, installerat Vista på svenska den här gången istället för finska som sist och kontrollerat att en E: finns känner jag mig nu någotsånär harmonisk med tillvaron. Om ytterligare datorproblem uppstår lär nog all harmoni vara försvunnen ur mitt liv för evigt. Typ. Det var bättre förr. Med sagor och tända ljus och sånt, ni vet.

Associationer är lustiga. Som jag berättade tidigare fick vi senaste gång i American Indian-kursen i uppgift att skriva vår självbiografi till följande gång, dvs idag. Vi fick inte veta nån orsak eller några riktlinjer - på frågan hur lång den skulle vara svarade läraren: as long as a woman's skirt - long enough to cover the subject, but short enough to keep it interesting. En flicka meddelade att hon hade skrivit sex sidor, men att hon hade skrivit 150 sidor om samma ämne hennes freshmanyear. HUH? sa vi andra. Jag skrev enligt principen fria associationer, och på mina en och en halv sidor hann jag dra in både självmordsstatistik, Jonatan Johansson (?!) och utedass. Jag skrev inte på svenska, men inledde med en mening á la "this will never be a true story of my life" och kunde därför sluta närsomhelst, tyckte jag. Tyvärr kommer jag troligen att missa varför vi gör detta, eftersom jag skolkar nästa gång. Syndens lön är döden, så att säga; eller nånting i den stilen åtminstone.

Bowmont III har nu också fyllts bland annat med gamla bilder, som jag nu följaktligen sitter och tittar på. Det innebär a) att jag nog får lite hemlängtan, och b) att jag vill färga tillbaka mörkret i mitt hår typ nu genast (dessutom fick jag en akut längtan efter lugg, även om jag inte kan ha det för den bara lockar sig). Jepp. Jag ska återgå till bilderna nu, kanske några vettigare följder också följer.