Jag har också gått till biblioteket för att låna underhållning. Som ni kanske eller kanske inte märker håller jag mig fortfarande till barnavdelningen (man får ju inte överanstränga sig): jag kom därifrån med andra delen av Philip Pullmans hajp-trilogi, The Subtle Knife, samt Patricia C. Wredes Speaking with Dragons, uppföljaren till Dealing with Dragons som jag läste till ungdomslitteraturkursen i höstas och gillade starkt.Pullman lånade jag mest för att jag köpte första delen Northern Lights* på London Heathrow i julas för att bli av med den extratid jag plötsligt och till min stora glädje (harkel) hade till förfogande, för att se vad fusset var om och för att jag när jag skrev min kandidatavhandling fick tips om att den trilogin kunde användas som jämförelse, eftersom Pullman också, som J.K.Rowling, lär använda 'narrative clues'. Nu måste jag ju läsa uppföljaren bara för att jag läste första boken, även om jag inte riktigt förstod hajpen. Det jag tyckte var roligast med den boken var att det fanns varelser som heter nälkäinens och pansarbjørne, och jag tvivlar på att det är det som fascinerat de flesta Pullman-fans.
* Jepp, det är värt att påpeka att det inte står The Golden Compass på pärmen. Nåja, inte överst i alla fall, det står faktiskt ganska braskande att boken filmatiserats under den titeln. Men ändå. Hurra för original.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar