recap.

I helgen var jag och J och tittade på Magnus Betnér. Vem visste att folkmord kunde vara så roligt? Det var väl värt pengen. Innan föreställningen hann jag dessutom tutustua litegrann med mina körkamrater. All denna finska är lite överväldigande, men det ska nog gå bra. Någonstans i USA tappade jag orken att öva flera språk, slutade att fundera och började kommunicera istället. Ibland stampar perfektionisten i mig på bromsen, men på det hela taget pratar jag på och hittar på vartefter jag inte kan. Sen jag skrev senast har vi också hunnit ha ett till framträdande, på invigningen av det nya studenthuset. Det kändes fint att sjunga Finlandia som motsats till flaggan på halvstång utanför.

I övrigt är väl det mesta som det brukar här i Finlands blåsigaste stad.