att sånt.

Idag har jag gått omkring och sett ut som definitionen av fulsnygg. Jag skulle ta en bild om det inte vore så att jag blev utlurad på promenad i såntdärt kallt regn som känns som att någon skjutit dig i tinningen. Men tänk er en Mark Darcy-tröja, i hemstickad, för liten variant. Så har jag sett ut. Så skulle jag se ut hela julen om det inte vore för att den killar och sticks. Enligt min goda vän J ställer männen sig på rad om man har en sån tröja. Bara en sån sak.

Så funderar jag på vad köttbullar har med ord och brist på berättelser att göra, och vad dendär låten som jag funderat över vad den heter egentligen heter egentligen. Ni vet, den där som är typ We are the world, men ändå inte. Den där som Sara hade noter på när jag hade noter på We are the world.

Apropå Sara slog det mig idag, bara sådär, att det kommer att bli ett hejdundrande tjolahopp till jul i år. Som att få in sjutton påvar i en Volkswagen ungefär, man bara tar av hatten så går det så bra så bra. Det är ju så sällan folk går med hatt nuförtiden ändå. Jag tänkte på det när jag satt i kyrkan i lördags och såg ner på folks överkammade flintar och utväxt, att när jag blir tant så ska jag bli en tant med hatt.

Apropå utväxt tänkte jag när jag såg mig i spegeln i dag att jag har rosa hår. Det var en av dagens obehagligaste händelser, tillsammans med händelsen då jag stegade in i herr fascistfonetikers klassrum klockan åtta trettio i morse och upptäckte att han föreläste för en (1) person. Behagligt var å andra sidan att inse att översättningsteorin löser sig innan torsdag. Som belöning gick jag till stan och köpte mig fem par strumpor.