mos.

Med mos i huvudet förbereder jag mig inför veckans andra tent i finsk grammatik. Dendär gränsen för hur mycket satsmotsvarigheter och predikativtyper och infinitivobjekt jag klarar av börjar vara nådd. Men om allt går enligt planerna kan jag efter imorgon lägga finskastudierna på hyllan, ta ut mina kandidatpapper och ni vet, leva livet som det ska levas. Det är inte speciellt sorgligt.

Sorgligt, däremot: 1-3, 2-3, 1-1. (Det var ju lite så att jag trodde att dendär sista matchen - Jaros hemmapremiär - skulle sluta 3-3, men det vore ju rätt otippade fotbollssiffror ändå) Nåja. Man måste ju försöka gå vidare med sitt liv. Kanske att det går. Med tillräckligt mycket grammatik, så.