Det här känns lite som en bildserie på temat "Hejdå skolan, snart tänker jag lämna dig, så jag måste passa på att föreviga dig i fotografisk form". Men egentligen gick jag bara omkring och älskade ljuset.
* Titeln på det här inlägget är ett citat från en sång vi sjöng i lågstadiet. Jag tror till och med att ordet bäst kan ha skrivits med versaler på notpappret, med ett utropstecken efter. Jag gillar det där implicita, den där ödmjukheten.
1 kommentar:
tack o lov för ljuset!
/m
Skicka en kommentar