adventskalender '10, lucka tjugofyra.

Lucka tjugofyra. Hur är det?

Jotack, på nästbästa sätt. Jag har fått fira julafton med hela min familj and then some; bara ätit god mat, umgåtts, gett och fått presenter och allt detdär som hör julen till. Om bara förkylningen ville ge med sig skulle det vara på bästa sätt.

Såhär på adventskalenderns sista lucka vill jag önska er alla en god fortsättning på julen. Stressa inte ihjäl er, gör det ni har lust med, njut av samvaro med familj och vänner, ta det lugnt. Det tänker jag göra.

adventskalender '10, lucka tjugotre.

Lucka tjugotre. Come near me and I will kill you?

Alltså. Det där är ju inte ens en fråga. Jag vet inte vad jag ska svara på den annat än att nu är det dan före dopparedan, jag kom alldeles nyss hem från sista jobbturen innan jul och åt sen tomtegröt, låt nu stridsyxan ligga begraven under snömassorna och låt julfriden svepa med sig alla tankar på att döda folk, för nu ska vi ha det lugnt och skönt och mysigt och trevligt. Mmmkay?

adventskalender '10, lucka tjugotvå.

Lucka tjugotvå. Varför har ni en tall?

Det är ingen tall, det är en gran. Och den har vi för att idag är det dan före dan före dopparedan. Så ikväll har vi tagit in granen som jag, mamma och Syster Liten var och valde ut häromdagen, och klätt den enligt våra själars behag. Samtidigt tog vi också fram julkrubban, och gjorde en helt nyskapande änglakörs- och fårahjordsdesign*. Nu återstår det bara en arbetsdag, och sen, mina vänner, är det jul!

* till vår fårahjord hör förvisso även ett lejon och en noshörning, men det är ju fåren som brukar lyftas fram, i julevangeliet och så, så let's go with fårahjord.

adventskalender '10, lucka tjugoett.

Lucka tjugoett. Min fråga är, ska man behöva grina inför statligt anställda för att få lite barmhärtighet?

Nej, det ska man inte.

That said, så konstaterade jag att grinande minsann kan framkalla en del barmhärtighet när jag åkte hem över julen detdär utbytesåret. Jag hade stigit upp tidigt och rest länge och sett fram emot att få komma hem och var utmattad och trött trött trött, och satt på London Heathrow och såg hur tiden för mitt flyg sköts upp, och sköts upp, och sköts upp, för att till sist bli inställt. Eftersom jag skulle spendera natten på ett hotell måste jag ta ut min väska, och när den sen inte dök upp på rullbandet och jag skulle anmäla det började jag bara stortjuta helt okontrollerat. Tanten blev lite förskräckt och försäkrade att nejmen lilla vän, din väska kommer nog till rätta, ska du se. Och jag började skratta för att det var ju så fånigt alltihop, men tårarna bara rann flodvis ändå. Så skulle jag gå och ändra min flight, och gick och frågade en snubbe om vägen och började gråta på nytt så fort jag öppnade munnen, så han blev alldeles förskräckt och följde mej personligen genom hela flygplatsen till stället där jag skulle prata med nån annan tant, och så fixade han mig förbi kön också, och det var ju lite dumt av mig, men just dendär tanten lyckades hitta ett direktflyg åt mig till följande förmiddag, trots att typ alla andra måste flyga via Amsterdam eller Riga eller nåt annat. Ja, och så bokade hon om min andra flight också, fast hon inte hade nån skyldighet att göra det. Så visst, grinande kan hjälpa lite ibland. Fast just dethär är inget jag skulle rekommendera er att prova.

adventskalender '10, lucka tjugo.

Lucka tjugo. Vad har du varit med om idag som fått dig på så glatt humör?

Tja, jag var ledig och det gick hemskt smidigt att besöka arbetskraftsbyrån och köpa några julklappar, och så åkte jag och köpte gran tillsammans med mamma och Syster Liten som äntligen är hemma, och så körde jag hardcore jultema-klädkod med christmas sweater och julgransbollsörhängen, och så träffade jag bästaste Ion Plunt och så hittade jag en extraknapp hemma så jag behöver inte köpa en ny, och sånt. På det hela taget, en bra dag.

adventskalender '10, lucka nitton.

Lucka nitton. Varför gav de inte Tommy en tamburin eller något annat lite större än en bjällra?

Ja-a du. Stackars Tommy, som måste stå där med sin bjällra och känna sig liten och övergiven, och drömma om hur livet skulle ha gestaltat sig om han bara fått en tamburin istället. Varför han inte fick det kan jag tyvärr inte svara på. Ibland är det ju så här i livet, man får inte allt man vill. Ibland ger livet en citroner, och ibland bjällror. Man får helt enkelt försöka hantera situationen och göra det bästa av saken. Så mitt råd till Tommy vore att rocka loss med sin lilla bjällra och vara den bästa bjällrare någon nånsin varit. Ärligt talat så gillar jag citron väldigt mycket, så jag har aldrig förstått varför det är en dålig sak att få det. Tamburin är så överskattat.

Och du, såhär i juletid passar ju en bjällra alldeles utmärkt!

adventskalender '10, lucka aderton.

Lucka aderton. are the Houhynhms supposed to be models, or extremes?

För det första: frågeställare, du stavade Houyhnhnm fel.

För det andra var det ett tag sen jag läste Gullivers resor, men personligen ägnade jag alltid mer tanke åt hur Gulliver förhöll sig till houyhnhnmerna än varelserna i sig. Det vill säga: han valde att åka därifrån. Men jag vet inte heller varför det skulle finnas en motsättning mellan att vara förebild eller extremfall. Ibland behöver det kanske vara lite extremt för att driva hem budskapet? Men om frågan gäller huruvida jag tror att Swift ansåg att vi borde leva precis som houyhnhnmerna, så svarar jag nej. Ett och annat kunde vi dock kanske lära oss.

Men det där med att fråga vad en författare menat med något har aldrig riktigt landat hos mig. Såvida du inte frågar Mr Swift himself (och kanske inte ens då) så lär du inte få något svar. Är det inte mer produktivt att själv relatera till texten och fundera vilka klangytor du själv hittar i den? För (hello reader response theory!) författaren får väl ha skrivit vad han vill, han har ingen makt längre när han släppt boken ur sitt grepp. För texten skapas i mötet med läsaren.

adventskalender '10, lucka sjutton.

Lucka sjutton. Får man fråga varifrån kjolen kommer?

Får man väl. Fast jag har inte på mig nån kjol, det är en klänning. Men den är från Maurice's i Emporia. Jag köpte den när jag var där på besök, och försäljaren gav mig ett såntdär stämpelkort, typ köp tio grejer, få ett örhänge på köpet. Jag sa åt henne att jag nog inte lär komma dit inom den närmsta framtiden, så att det var nog på det hela taget rätt onödigt, men hon tyckte att jag behövde det i alla fall. Så det var väl för all del snällt. Klänningen börjar i ärlighetens namn bli rätt noppig, så det vore väl dags att åka dit och köpa en ny.

adventskalender '10, lucka sexton.

Lucka sexton. Vilken månad är bääst? ;D

September, brukar jag oftast tycka. Men då på våren när solen skiner och vägarna blir bara och det riktigt känns i hela kroppen att man tinar upp och att man har överlevt ännu en vinter, det är inte fel det heller.

adventskalender '10, lucka femton.

Lucka femton. Vad ska vi äta?

En av de viktigaste böckerna jag läst i höst är Jonathan Safran Foers Eating Animals. Boken har uppstått ur en nybliven fars reflektioner över vad han vill mata i sitt barn, både rent konkret och mer abstrakt, i form av värderingar. Men det är inte bara Foers egna funderingar; han har gjort omfattande research och låter representanter för olika åsikter komma till tals. Som titeln ger vid handen handlar det förstås främst om att äta eller inte äta kött, men författaren ger inga konkreta svar. Han berättar att han själv har valt att äta vegetariskt, men låter människor som valt annorlunda komma till tals också. Största delen av boken handlar om industrifarmar, hur djur behandlas där och i slakterierna. Diskussionen är alltså främst etisk, men inte fullständigt.

Hela boken börjar med en berättelse om Foers farmor och hennes berömda kycklingrätt, vilket leder till en diskussion om den kulturella och sociala aspekten av att äta. Hur hans minnen av henne främst är centrerade kring ätandet av den där paradrätten, och hur ett beslut att äta vegetariskt påverkar hans son och hans koppling till tidigare generationer. Själv är jag väl närmast pseudovegetarian. Jag äter helst vegetariskt, men har inte velat löpa linan fullt ut, eftersom jag inte kan se det som ekologiskt försvarbart att kräva en skild kost i varje situation. Och som Foer säger, så handlar ju ätandet inte bara om näring, utan även om samvaro, kultur, traditioner, som också har ett egenvärde.

Men så är det ju det där med den globala uppvärmningen: oavsett hur lite man bryr sig om djurens rättigheter, så återstår det faktum att industriell köttproduktion är den allra största orsaken till klimatförändringen, långt mer än all trafik, till exempel. Så om man påstår sig bry sig om sitt ekologiska fotavtryck finns det ingen ursäkt för att inte åtminstone tänka igenom sina matvanor. Vad man sen kommer fram till och prioriterar, det är sen en annan sak.

adventskalender '10, lucka fjorton.

Lucka fjorton. Hej! Vem är du?

Jag är Emma. Jag är tjugofem år, singel, arbetslös och bor hemma hos mamma och pappa. Men snart ska jag nog göra något stort och rädda världen, misstänker jag.

När jag var i USA gick jag en kurs som handlade om hur ursprungsbefolkningen har porträtterats i amerikansk litteratur. Där läste vi till exempel Black Elk Speaks, och diskuterade (som många före oss) om den historiens äkthet, eftersom den marknadsförts som en sann historia, men är en vit mans nedteckning av en historia som berättats på Lakota och sedan översatts för skribenten. För att få oss att reflektera över hur sanna biografier nånsin är, vilka aspekter vi själv skulle välja att berätta om oss själva, etc, ville vår lärare att vi skulle skriva vår självbiografi.

Jag började min text med att påpeka att "This autobiography will never be the true story of my life". Jag avslutade den med att diskutera orsaken varför, "the missing ingredient that could make this alleged autobiography more true. It is the same that caused the debate over the authenticity of Black Elk Speaks. Language - svenska. I am a specimen of the endangered species of Swedish-speaking Finns, and my language is such a crucial part of my identity that the tale of my life must by definition be told in Swedish. First and foremost I am Emma, daughter, sister, friend. But after that – before Finnish, before European, before part of the Dahlbacka or Melin clan – I am finlandssvensk. I am the dwarfed pine, I am Little My, I might even be Lucia (even though I would much rather be a stjärngosse)".

Mellan inledningen och avslutningen berättade jag också om att mina föräldrar påstår att ingen hette Emma när jag fick namnet, att min syster var min idol när jag var liten, att jag lärde mig läsa när jag var fyra år gammal och inte slutade förrän jag började studera litteratur på universitetet, att de första sakerna jag saknade i landet långt borta var havet och skogen, att självmordsstatistiken var låg medan Finland betalade av krigsskulderna, att när han var tio år gammal bakade min pappa en pepparkaka som såg ut som Tage Erlander, att jag hatar att behöva välja. Så berättade jag också om rövarna i Kamomilla stad, om Geten Testar och om att det finns gånger då jag uppskattar skönheten hos agglutinerande språk.

Besvarar det frågan?

adventskalender '10, lucka tretton.

Lucka tretton. Vad skulle du ta med dig till en ö i ett helt liv om du bara fick välja en sak?

En båt, så att jag kunde ta mig därifrån om jag blev trött på att öa mig.

tre ljus på tredje advent.

fine, tekniskt sett fyra. whatevs.

adventskalender '10, lucka tolv.

Lucka tolv. Får vi ta kontakt med din tandläkare för att få ytterligare information om din behandling?

Knock yourself out. Jag står inte för närvarande under någon tandläkande behandling, men min tandläkare kan säkert berätta allt om mina tidigare tandrelaterade eskapader.

Som till exempel den där gången när jag hade nån slags tandställning som hela tiden trillade ur munnen så han måste limma tillbaka den. En gång hände det när jag åt en femtipennis karamell från Zorro medan vi smög på Päivis lillasysters klassfest, vad nu det skulle vara roligt för. Men jag fick ju mitt straff.

En annan gång måste jag åka till tandläkaren för att ta bort en sticka som hade fastnat någonstans i den palatala regionen. För att jag typ satt och tuggade på en träpinne, vad nu det skulle vara roligt för.

En annan sak som jag brukade tycka var rolig var att sitta i tandläkarens väntrum och äta godis. Man är ju en rebell ut i fingerspetsarna.

Eventuellt kan ni också ta kontakt med min tandläkare om ni undrar över hur jag behandlar min far. Det kan hända att han har ytterligare information om den saken också.

adventskalender '10, lucka elva.

Lucka elva. Varför ska man jobba?

För att få pengar, ett sammanhang, fasta rutiner och sociala kontakter, till exempel.

On that note ska jag vila ut lite efter dagens jobb och sen gå på firmajulfest. God lördagkväll på er.

adventskalender '10, lucka tio.

Lucka tio. Vad menar de med att vi "...inte behöver fylla i de gråa fälten" i fråga 10b???

Nu vet jag ju inte helt säkert, förstås, men jag misstänker att de menar att ni inte behöver fylla i de gråa fälten vid just den frågan. Ni kan helt enkelt lämna de gråa fälten oifyllda om ni så önskar. Om det är oklart vilka de gråa fälten är, så kan jag meddela att det är de där som inte är svarta, och inte vita, utan nånting mittimellan.

adventskalender '10, lucka nio.

Lucka nio. Vilken är den nionde planeten?

Kära läsare, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men... det finns ingen nionde planet längre. På den gamla goda tiden, då när gräset var grönare och barnen snällare, då var Pluto den nionde planeten. Men inte nu längre. Stackaren blev degraderad, till allas vår kaffe-i-strupighet, hårslitenhet och klädessönderrivenhet. R.I.P., planeten Pluto, R.I.P.

adventskalender '10, lucka åtta.

Lucka åtta. Vad blir nästa projekt?

Ett projekt som vi ska ta itu med imorgon på jobbet är att omdesigna några smycken till Lucia och hennes följe. Ja, jag jobbar på guldsmedsaffären varje dag den här veckan, alltså, troligen rätt mycket framöver inför julen också. Ett annat projekt som jag borde ta itu med på allvar är att handla julklappar. Jag har bara köpt en hittills - men det är till den person jag brukar ha mest problem med att hitta på något åt, så det känns rätt revolutionerande, faktiskt. Men jag har en del idéer, så det blir nog bra, ska ni se. Slutligen håller jag fortfarande på och projektar med en bilderbok, men det dröjer nog ett tag innan den är redo för offentligheten.

pyttesmå pepparkakshus.

Saker i miniatyr är ju per automatik mera adårabla än saker i normalstorlek. Som mitt miniatyrmunspelshalsband, till exempel, som jag köpte från fina Quietland. Och dehär, små små pepparkakshus med polkagrispripplor på som man kan ha på en kopp. Jag tror jag dör.

never let me go.

Jag har just läst Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro, och är så peppad att se filmen. Boken är väldigt tankeväckande (och bra!), och Carey Mulligan, Keira Knightley och Andrew Garfield låter som en bra idé. Dock ställer jag mig något frågande till trailern. Visst, den gjorde mig intresserad av att se filmen, så på det sättet fyller den väl sin funktion, men samtidigt: boken är medvetet uppbyggd så att man inte vet allt från början. Man ska undra varför, och hur, och kan det vara så? Trailern berättar egentligen precis hela historien, allt det där som var lite gåtfullt i boken. Det är väl lite kontraproduktivt?

Se på egen risk, alltså.

En annan grej som jag ställer mig lite fundersam till är att Keira Knightley i intervjuer har framställt sin karaktär (Ruth) som något av en skurk. Visst, hon kanske inte alltid är snällast i världen, men drivkraften verkar ju alltid vara en vilja att passa in, vara någon, snarare än att medvetet vara elak. Eller?

adventskalender '10, lucka sju.

Lucka sju. Varifrån kommer uttrycket sjunde himlen?

Det vet jag inte. Eller, jo, Aristoteles och redan de gamla grekerna och så vidare. Whatevs.

Sjunde himlen får mig mest att tänka på dendär TV-serien som kom förr. Vilket i sin tur får mig att tänka på min allra första kväll i Emporia. Jag hade rest många många timmar, var trött och jetlaggad och vimmelkantig. Jag var äntligen där och allt var så konstigt. Hettan var så överväldigande att jag bara orkade gå några meter från motellet till en bensinstation för att köpa vatten. Så jag låg på sängen på rummet och slog på TV:n. Zappade än hit, än dit. Så kom Sjunde himlen på TV och bland allt konstigt var det nog mest konstigt av allt just då, att de fortfarande spelade in den serien, att den där lilla killen såg likadan ut fortfarande fast med skägg och förberedande sitt bröllop.

Nu ser jag tillbaka på dendär tiden som började där och då, med Sjunde himlen på TV och vatten på flaska, och tycker fortfarande att det är rätt konstigt. Oftast känns det som ett annat liv. Jag tror att det är ett sätt att överleva. Compartmentalize. För precis som det ibland var lättare att klara hemlängtan då genom att inte låtsas om att hemmaemma fanns, är det nu lite svårt att förstå att det fanns en tid då usaemma fanns på riktigt.

Det är konstigt att tänka sig att det som för mig är ett där och då har fortsatt att finnas efter att jag for hem, att människorna har levt vidare och nu är helt andra, som kanske minns att jag finns, kanske inte. Det är en självcentrerad tanke förstås - tänk att det finns ett liv utan mig, who'd've thought! - men likaväl en som är svår att förstå.

Under den gångna hösten har jag ibland känt mig ungefär som den där sommaren då jag just hade kommit hem. Lite vacuumförpackad, mycket vilsen; mer levande i framtiden eller det förflutna, ett liv mer i väntan på ett liv än ett liv i sig självt. Det händer att saknaden blir rent fysisk ibland, att jag tittar på Speed Racer för att jag såg den på bio med John och Johnny sista kvällen de var där, att jag äter peanutbutter&jelly sandwiches för att det är USA, att jag bakar pumpapaj fast jag aldrig direkt gillade pumpapaj speciellt mycket. Men det krävs väl ingen Freud direkt för att förstå varför jag blir saknig nu mer än annars. I brist på ett liv får man väl ta sin tillflykt till en tid då man hade ett. Det är ju inte bara USA heller, för den delen; islossningen i Gamla Hamn har väl sällan känts så onåbart långt bort.

Var det svaret på frågan? Njae. Men glad sjunde december, hörni!

Ifall ni undrar: nej, jag såg aldrig på Sjunde himlen igen efter den där kvällen.

adventskalender '10, lucka sex.

Lucka 6. När vi lämnade Ryssland vart åkte vi då?

Då blev vi Finland. Självständigt. Och tänk så bra!

adventskalender '10, lucka fem.

Lucka fem. And how do you do the poem the guy tells u?

Ett sätt att skriva dikt är att göra en s.k. found poem, vilket går till så att man använder redan skrivna fraser från en annan källa för att skapa något nytt. Man kan göra så att man tar en bok, till exempel som här Robert Edwards' Finska vinterkriget, bläddrar i den och plockar ut fraser man gillar och sen pusslar ihop dem till en ny helhet. Såhär, till exempel:

Ett minst sagt ovanligt (och
sällsynt) ingripande: Att försöka
rädda en våg av eufori och uttrycka
entusiasm över den
"större planen"

en fras som med svavelos försöker kompensera
bristen på originalitet
skulle, åtminstone om den uttrycktes offentligt,
bestraffas med utslungning i kylan

Än en gång ropade han ut i
natten; en åsna med skygglappar
en bra avledningsmanöver
Moralen behövde stärkas

I detta var terrängen till hans
fördel Till hans bestörtning

Vilket skulle bevisas.

adventskalender '10, lucka fyra.

Lucka fyra. Vad menar du med det?

Det här börjar påminna lite om gymnasiets uppsatsskrivning, känner jag. Vi skrev alltid uppsatser utgående från tidigare års studentskrivningar, så de flesta rubrikerna handlade om samhälleliga problem som man skulle ta ställning till eller liknande, men det fanns alltid en random rubrik också, som bara var en fråga, utan desto mer förklaringar eller problematiserande resonemang.

Jag valde alltid den rubriken.

Så en gång skrev jag till exempel en uppsats med rubriken "Varför inte tvärtom?". Det är en av de få uppsatser jag minns att jag har skrivit. Den, och så en textbaserad uppsats i inför-studenten-kursen där jag använde frasen "en elegi över en död vänskap" och var sjukt stolt över den, och så min studentuppsats i engelska, där jag kallade George W. Bush för terrorist.

Så vad menar jag med det? Kanske att jag strävar efter att vara random, alltid. Eller kanske att allt kan tolkas på så många olika sätt (som detdär med att vara moralisk, till exempel, för att göra en homekorva och bli självreferentiell). Eller att det är fjärde december, mina stickasockor är färdiga och julstjärnan hänger i fönstret, och att man kanske inte behöver krångla till det mer än så. Om man inte vill.

adventskalender '10, lucka tre.

Lucka tre.
Hur kan du ha fått jobbet utan att veta vad det innebär?

En möjlighet kan vara att du trodde att du skulle jobba med något, men att det visade sig att du skulle jobba med något annat. Ett exempel: i måndags jobbade jag i guldsmedsaffären, eftersom man behöver vara två personer för att flytta ett pokalskåp, eller nånting liknande. Jag trodde att det skulle vara det gamla vanliga, men när jag kom dit stod en främmande person utanför affären och sa "du minns väl att ni skulle ha en praoelev här den här veckan?". På detta sätt fick jag för en dag jobbet som praohandledare utan att veta vad det innebär. Vad ska man ta sig till med en praoelev? Det visade sig att praoeleven i fråga kunde stå till tjänst med att påpeka vilka fel jag gjorde när jag graverade, påpeka att vi har för dyra priser så folk vill inte komma och handla hos oss, samt påpeka för kunder att hon minsann anser att etc. Good times.

En annan möjlighet är att arbetskraftsbyrån har gett ditt namn och nummer åt arbetsgivaren, men inte så mycket mer. På detta sätt kanske man inte nödvändigtvis anställs utan att veta vad jobbet innebär, men man kan i alla fall få en intervju. Utifall att personen som kontaktar dig pratar en massa om till exempel gjuteriprodukter på finska så kan det rentav hända att du tackar nej till att möjligen tilltänkas som anställd utan att riktigt förstå vad jobbet innebär. Eller så.

adventskalender '10, lucka två.

Lucka två. Vad innebär det att vara moralisk?

Att vara moralisk kan betyda olika saker beroende på vem man frågar. Om man frågar Immanuel Kant, till exempel, vilket man ju inte kan göra eftersom han är död, likt Napoleon och fru Pettersson i 42:an, så gick hans moralfilosofi ut på att behandla varje människa som ett mål, inte ett medel.

Eftersom jag själv har viss erfarenhet av att vara ett moraliskt lärarbarn kan jag också lite mer konkret uttala mig om vad det innebär att vara moralisk i praktiken. Det handlar då mer om en omskrivning av moralen - mer så att själva egenskapen att vara ett moraliskt lärarbarn i sig gör att ens handlingar automatiskt blir moraliska. Lite som avlatsbrev, if you will. Enligt denna tolkning kan man syssla med milt kriminella handlingar, såsom vandalism, dans med finskspråkiga, samt att ha brottsligt roligt, utan att för den skull vara mindre moralisk.

Disclaimer: författaren till detta inlägg tar inget ansvar för eventuella brottsliga handlingar som kan komma att utföras som ett resultat av läsandet av detsamma, och avser på inget sätt att uppvigla till beteende som är straffbart enligt lag eller personens föräldrar.
Alltså: don't try this at home, kids.

adventskalender '10, lucka ett.

Jag reflekterade över att eventuellt falla för grupptrycket och börja göra dendär bloggutmaningen som cirkulerat på sistone. Ämnena inspirerade mig dock inte särdeles, så jag tänkte såhär, att istället för att ägna en månad åt att skriva om första kärlekar och föräldrar och vad jag åt idag, så gör jag det hela till en adventskalender i bloggen. Varje dag fram till jul kommer jag att svara på en fråga, som valts ut slumpmässigt bland första sidans google-träffar på sökningen "första frågan" eller liknande. Eftersom jag kom på det först idag, den andra december, tänkte jag göra två idag.

Delta gärna själv också genom att svara på frågorna i kommentarsfältet eller egna bloggar (länka isf)!

Lucka 1. Vad var din första tanke när du vaknade i morse?

Ingen aning. Kommer folk överlag ihåg sånt? Mitt minne är alldeles utmärkt vad gäller vissa saker, men jag känner alltmer att jag har svårt att komma ihåg vad jag håller på med. Typ om jag ska försöka komma ihåg vad jag åt till lunch eller vad jag gjorde i måndags. Ålderdomen börjar göra sig påmind, ni vet. Men de flesta uppvaknanden brukar i något skede innehålla en undran om vad klockan är, så jag säger det.

P.S. Jag känner att inledningen på min adventsutmaning blev lite svag, men vänta bara, det blir nog helt spektakulärt ännu, ska ni se. D.S.