Det ar lustigt hur saker och ting bara verkar hanga ihop. Ett exempel ar mina kurser; jag valde dem helt pa basis av vad som verkade roligt, men det ar som om de ar planerade att ga in i varandra. I American Nature Writing laser jag
The Ecological Indian (som jag f.o. borde lasa fardigt typ nu, eftersom jag ska lamna in en essa om den i mitten av nasta vecka. Jag har last typ halva), som American Indian in Literature-lararen refererade till igar. I AmInd-kursen, a andra sidan, borjade vi just lasa/se pa Shakespeare's
The Tempest, och jag kan inte sluta att tanka Nat Fields ur
King of Shadows som vi laste i Young Adult Literature-kursen (och just darfor stor jag mig nagot otroligt pa Ariel i filmversionen vi ser pa - en fullstandigt galen narcissist ikladd endast guldfargade strings (?!)).
Ett annat, lite mer livsomvalvande, exempel pa hur saker bara verkar meant to be ar foljande: de manniskor jag atminstone just nu spenderar mest tid med larde jag kanna genom att John var rumskompis med Andy, som var god van med min rumskompis Suzanne fran tidigare. Inte sa konstigt, kanske. Det som gor det mera lustigt ar att Andy hoppade av college och atervande till hemstaden efter Labor Day. Han var bara har tillrackligt lange for att presentera mej for mina vanner. (Ja, hela universum snurrar runt mej.)
For ovrigt: jag lekte diskussionsledare angaende en dikt igar, det gick battre an jag forvantade mej men anda ganska skit, eftersom folk sa saker jag hade tankt saga sa att jag sen inte hade nanting att komma med. Ser mera framemot nasta vecka, da min dikt ska diskuteras. Det ska bli intressant att se vad de har att saga om
Homesick (ett utdrag: "I hate everything about this country: I hate shirts that look like people cut away the sweat stains under their armpits and I hate referring to football as soccer and I hate that they cook vegetables until they all taste the same and I hate that I can never tell the difference between a 1 and a 7 and I hate that I always say present in stead of introduce and").
