Det har inget att göra med att jag fyller tjugosex om tjugotre dagar. Jag vet inte vad som är opp med det. De flesta dagar känner jag mig fortfarande som en jäkla amatör på det här med leveri.
Men. Jag fick en inbjudan till en klassträff med högstadieklassen. Och min första reaktion var inte "HE-ELL TO THE NO!". Ingen knytnäve i maggropen. Ingen hyperventilation vid blotta tanken.
I stället undrade jag vem månne som kommer. Och tänkte att dendär efterrätten låter god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar