Jag ligger i en säng i ett rum i Bryssel. Ännu är det inte min säng, eller mitt rum, men jag har flugit hit med avsikten att göra den här staden till mitt hem. Jag satt på flyget och tittade ut genom fönstret när planet tog sig ner genom molntäcket, betraktade stadens ljus och försökte få mig att förstå att nu bor jag här. Sedan klev jag ner på fast mark och gick dit exit-skyltarna visade och sade mig själv att det här flygfältet tar så länge att ta sig igenom att när jag stiger ut genom dörrarna har det nog hunnit sjunka in. Sedan satte jag mig i en taxibil och gav chauffören adressen och sen började jag fundera på om jag månne var småstadsnaiv och hade satt mig i nån svarttaxi som skulle lura av mig alla mina pengar istället så då hann jag inte reflektera över existentiella frågor mera.
Fast fram kom jag, lyckligt och till ett skäligt pris, och kånkade upp ett åbäke till kappsäck uppför den smala trappan i det Bed & Breakfast jag nu befinner mig i. Imorgon ska jag skriva under hyreskontraktet till den penthouselägenhet jag förälskade mig i vid första ögonkastet. Att mäklaren bara talade franska, ett språk jag är endast 1% flytande på*, hade mindre relevans än att blotta tanken att någon annan skulle hinna få den först gjorde mig kall inombords.
* detta tillförlitliga procenttal enligt den app jag den senaste veckan använt för att förkovra mig i franskans ädla konst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar