tjuvlarm.

Idag när vi kom till villan stod det en bil utanför grinden. Eftersom vi hade tjuvar som bröt sig in där ifjol, var min första reaktion "Tjuvar! Tänk om vi tar dem på bar gärning! Coolt!" Jag memorerade tillochmed registernumret, utifall att.

När vi kom in i villan såg allt normalt ut, förstås. Men jag lade märke till att vi på spiselkransen numera har en väckarklocka i form av en katt (eller hund?), vilken väckte gamla minnen. Syster Yster och jag hade varsin sådan när vi var små, fast min opererade jag sedermera för att se vad som fanns inuti. Men systers klocka lever således och mår bra fortfarande och står i villan och visar tiden. Klockan är en såndär som trumpetar tudududutudududutududududutudu med alldeles gräslig volym tills man trycker på knappen och den glatt kläcker ur sig ett käckt "Good morning!" Den är nog det bästa tjuvlarmet man kunde ha.

längtan till barndomen

man känner sig mycket flickig när man har kjol och flätor. det är trevligt att känna sig flickig, åtminstone ibland. gäller det rosa, rosetter och spetsar klarar jag mig bra utan. men om det mest gäller det att man får vara liten och se fram emot julen och inte ta så mycket ansvar utan vara ett barn, helt enkelt, så är jag med anyday.

jag har märkt en viss regression i mitt beteende de senaste åren. ju äldre jag blir, desto yngre och barnsligare känner jag mig/vill jag känna mig. jag har till exempel aldrig uppskattat astrid lindgren och tove jansson lika mycket som jag gör nu. jag älskar leksaksbutiken "kurragömma". och högst upp på min önskelista denna jul är ett krumelurpiller.