min hjärtas dröm / roskarock.

Mitt liv är fullkomligt. Min högsta dröm har blivit uppfylld. Nästan. Min allra hemligaste och skamligaste passion uppenbarade sig framför mina ögon. Man kan också helt modest säga att min stora idol valde att spendera sin födelsedag tillsammans med mig.

(Om du inte känner till min mindre hemliga, mindre skamliga passion för hyperboler är det kanske rätt tidpunkt att berätta om den nu. Således: jag gillar hyperboler. Så var det sagt - åter till narrationen.)

Eller så kan man säga såhär:
Det var en gång några typer på Vasa stad eller reningsverket eller Greenpeace (eller vem det nu var som ordnade evenemanget) som hade ett möte och förde en diskussion som löd ungefär enligt följande:
"Hej, sku de int vara en helt jätterolig idé att anordna ett jippo om att man int ska skräpa ner?"
"Jå, ungdomarna sku nog måst lära sig nånting om sånt där bullshit."
"Men int kommer det väl nån om det int finns nå dragplåster, vi måst ha nå musik eller nå sånt, det brukar ju dra folk, kolla nu på alla sånadär rockfestivaler!"
"Hej, då kan vi ju döpa det till Roskarock!"
"Hö hö."
"Hö hö."
"Få se... vilka artister kommer ni att tänka på om jag säger ordet 'roska'?"

Och så kom det sig att den tionde november, som händelsevis också råkade vara tvillingarnas födelsedag*, infann sig Ilkka & Heikki Jääskeläinen alldeles bredvid Arnold's och drog några låtar och några skämt, allt medan mörkret lade sig över staden och rosket sköljdes bort ur ungdomarnas besudlade själar. Typ.

Ärligt talat, samlade intryck: de sjöng bättre (och mer live!) än väntat; om någon helt seriöst och hjärteskärande gillar dem måste de ha blivit besvikna, de verkar ju inte ta sig själv på det minsta allvar; fortfarande hot, there's no denying it. Dessutom började jag fundera över fenomenet enäggstvillingar, men det är nog stoff för ett helt annat inlägg.

* Härmed ber jag att få undanbe mig roliga skämt av typen "Oh god, Emma, du är en sån nörd, du vet som när de fyller år!"; de sa det. Faktiskt.

sammanfattning inför skolstarten.

Imorgon* börjar verkligheten igen, så det känns som en lämplig tidpunkt att sammanfatta tillvaron.

Sommaren 2006 kommer jag att komma ihåg som sommaren då jag:
- lunchade i skolparken i skuggan under en lind. - gifte bort min syster (eller fick en bror till). - utökade min koreanska bekantskapskrets med ungefär 1100 %. - loopade Ilkka Jääskeläinen tills jag nästan inte skämdes mera (då kändes det som att det var dags att stänga av). - processade fram en fascination och ömhet för det finska språket med hjälp av Harry Potter, redan nämnda skiva och tid. - hade sommarlov, för en gångs skull, med allt vad det innebär av villavistelser, norgeresor och bokläsning.

Det kommande året ska jag:
- korrespondera mera, i synnerhet till min syster, men även annars. - börja studera finska. - förhoppningsvis skriva kandidatavhandlingen. - kolla in möjligheterna att åka på utbyte till Atlanta, GA (eller någon helt annanstans). - leva mera, tänka mindre. - ha kräftskiva. - börja på med någon form av organiserad idrott, typ balett, tennis eller judo. - gärna hitta ett band att sjunga i. - vara socialare.

* detta skrivs in fact den tredje september, söndag.

PS. Svågerns bror (finns det nån skum benämning på det släktförhållandet också, förresten? Det verkar ju finnas en hel massa konstiga ord för kusins systers bryllings bekant och så. Kommentera gärna om du vet!) har fixat en blogg med bröllopsbilder, kolla gärna in den här.

bikt.

Jag är inte katolik, men om jag vore det skulle jag nu säga "Forgive me Father, for I have Sinned". Åtminstone skulle jag göra det om jag dessutom var en karaktär i en amerikansk film. I brist på både det ena och det andra personlighetsdraget tänkte jag nöja mig med att bikta mina pinsamheter i denna blogg och till dess miljonpublik som varje dag flockas för att läsa den. Ni märker kanske att jag min vana trogen försöker rada ord för att flytta fokus från ämnet och istället göra er alldeles virriga, snurriga, darriga (raska på nu!). Men enligt den omdebatterade plåstermetoden tänker jag helt enkelt nu bara skriva det rakt ut och helt sonika utan vidare flax och flärd:

Jag skulle litegranna vilja ha Ilkka Jääskeläinens skiva Vuosisadan Rakkaustarina.