Innan jag kom hit funderade jag lite på säkerhet, trygghet. Jag skulle ju inte studera på en bakgata i slummen i New York, precis, så det var aldrig något större bekymmer; men visst snuddade tankarna vid alla dessa skolskjutningar och våldsbrott, och jag undrade om det skulle märkas i vardagen. Kan man gå ut ensam om kvällarna?
Så kom jag hit och konstaterade att jag inte behöver oroa mig mer över min säkerhet här än hemma. Det finns en klisterlapp på dörren till Plumb Hall, en pistol med ett rött streck tvärsöver, det är allt.
I december fick vi en dag ett mejl om att det funnits ett bombhot mot PH. Men vid det laget var byggnaden genomsökt och det hade konstaterats att det bara var ett tomt hot, så det var aldrig speciellt skrämmande.
I natt vaknade jag av brandlarmet. Vi har haft ett antal brandövningar under hösten, så det är ingen som reagerar på larmet annat än med ilska över att bli väckt; jag sov ungefär två timmar i natt så jag ondgjorde mig med alla andra. Idag har det dock kommit fram att larmet slogs på för att dölja ett inbrott, där det stals några verktyg, en kärra... och nycklar. Huvudnycklar.
Det kändes som något av ett skämt först att de håller byggnaderna låsta 24h i dygnet nu, att man behöver studiekort för att slippa in genom dörren. Det måste ju ha varit nån studerande som stal nycklarna, då slipper de ju in ändå. Men sen hade vi ett möte där vår RA var så alldeles allvarlig och pratade om att det ska bytas lås i alla dörrar men det tar några dagar innan de hinner med oss och att RAna kommer att patrullera varje halvtimme och plötsligt är jag övertygad om att någon kommer att mörda mig medan jag sover. Eller i alla fall ta sig in och stjäla våra saker. Bara p.g.a. ödets ironi kommer min dator säkert att bli stulen.
Jag inser att jag bara är paranoid, att alla är på sin vakt så till den grad att jag inte förstår hur någon skulle lyckas ha nåt roligt alls med sina olovandes tagna nycklar. Men ändå. Jag kommer nog att uggla på rummet en hel del tills vi får ny nyckel. Alternativt hålla mig undan tillsammans med nån stor och stark beskyddare. Nåndera.
Så kom jag hit och konstaterade att jag inte behöver oroa mig mer över min säkerhet här än hemma. Det finns en klisterlapp på dörren till Plumb Hall, en pistol med ett rött streck tvärsöver, det är allt.
I december fick vi en dag ett mejl om att det funnits ett bombhot mot PH. Men vid det laget var byggnaden genomsökt och det hade konstaterats att det bara var ett tomt hot, så det var aldrig speciellt skrämmande.
I natt vaknade jag av brandlarmet. Vi har haft ett antal brandövningar under hösten, så det är ingen som reagerar på larmet annat än med ilska över att bli väckt; jag sov ungefär två timmar i natt så jag ondgjorde mig med alla andra. Idag har det dock kommit fram att larmet slogs på för att dölja ett inbrott, där det stals några verktyg, en kärra... och nycklar. Huvudnycklar.
Det kändes som något av ett skämt först att de håller byggnaderna låsta 24h i dygnet nu, att man behöver studiekort för att slippa in genom dörren. Det måste ju ha varit nån studerande som stal nycklarna, då slipper de ju in ändå. Men sen hade vi ett möte där vår RA var så alldeles allvarlig och pratade om att det ska bytas lås i alla dörrar men det tar några dagar innan de hinner med oss och att RAna kommer att patrullera varje halvtimme och plötsligt är jag övertygad om att någon kommer att mörda mig medan jag sover. Eller i alla fall ta sig in och stjäla våra saker. Bara p.g.a. ödets ironi kommer min dator säkert att bli stulen.
Jag inser att jag bara är paranoid, att alla är på sin vakt så till den grad att jag inte förstår hur någon skulle lyckas ha nåt roligt alls med sina olovandes tagna nycklar. Men ändå. Jag kommer nog att uggla på rummet en hel del tills vi får ny nyckel. Alternativt hålla mig undan tillsammans med nån stor och stark beskyddare. Nåndera.
1 kommentar:
Hoppas de skyndar på med att byta lås
/m
Skicka en kommentar