så att, sånt.

Bröllopsresan var jätitrevlig. Vi bodde i en liten röd stuga bortom all civilisation och misstänker lite att tanten som tog emot oss tar betalt lite enligt tycke och smak. Hon konstaterade i alla fall att vi säkert inte har något brottsregister så hon ids inte ta upp våra uppgifter, ge pengarna i handen bara så blir det bra, ska ni se. Vi funderade lite på att stjäla soffan från stugan, men det vore ju att svika ett förtroende. Vigseln hölls i en lummig trädgård där solen sken och en flöjtist till brudens förvåning underhöll sällskapet. Det var kort och koncist, intimt med mycket värme. Vi kände oss som hedersgäster hela festen, visste inte riktigt om vi var värda behandlingen, men som R sa så är det ju bara att tacka och ta emot. Sången gick fint, även om pianot inte var det mest stämda nånsin. På det hela taget kändes det som att brudparet hade precis en sån fest som de ville ha, även om de förstås saknade amerikanska gäster.

Nu har jag sommarlov och fördriver dagarna med att läsa Philip Pullman, titta på friidrott och skratta åt Johan Wissman. Till helgen ska jag gå Harry Potter-kurs och sen ska jag åka ner till hufvudstaden och kika på öppningsmatchen i dam-EM.