Jag börjar bli led på jobbet, på sommarn som aldrig håller vad den lovar, på vardagar som känns som en väntan på något annat. Jag väntar på att tredje Vargbröder-boken ska återlämnas till biblioteket och tycker att dendär policyn att inte kräva nån förseningsavgift på barn- & ungdomssidan verkar mycket sämre än då jag själv hade försenade böcker. Jag sitter invirad i en pläd på trappan och läser Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du tills den har virat sig på många varv runt hjärtat att jag kvävs, eller Kazuo Ishiguros Den otröstade som verkade så lovande till en början men är så lång, och jag undrar varför boklängd avskräcker mig nuförtiden, och jag tror jag vet svaret för det måste vara intensivt och svepande och äta mig hel, annars orkar jag inte fokusera. Jag planerar inför bröllop som det känns ärofyllt och roligt att bli inbjuden till men tungt att åka till ändå. Jag drömmer mig bortom nionde molnet och faller desto hårdare när jag vaknar. Jag läser om en film med Matthew Gray Gubler, Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel och ser fram emot en romantisk komedi. Jag tappar röda skor på väg till jobbet så jag måste cykla tillbaka en bit. För jag kan inte tappa mina röda skor, för jag måste hålla fast vid möjligheten att om jag slår ihop klackarna tre gånger kan jag flyga vart jag vill.
1 kommentar:
Låter som om du skulle behöva ta en tripp söderut. Men det ska du ju göra! Ganska snart.
Skicka en kommentar