klassisk musik.

Kom just hem från Saint-Saënskonserten. Det var lite omtumlande att kyrkan var full, och att folk till och med stod (inte för att de inte skulle ha rymts, förstås; mera sådär finländskt "jag vågar inte gå och sätta mig längst fram för då tittar alla på mig när jag går dit"-stående). Är det inte meningen att de uppträdande ska vara fler än publiken på ett riktigt kulturevenemang?

Jag tycker det är väldigt underhållande att titta på klassiska sångare när de sjunger. Lite sådär att jag nästan skulle vilja trycka off på volymknappen och bara titta på galna mänskors mimik. En grej som jag också brukar fundera över i såna sammanhang är att det oftast verkar krävas så mycket ansträngning. Det är klart att det gör; men ofta är det ju så att om någon är riktigt duktig på något så ser det jättelätt ut. Sällan så med klassiska sångare, tycker jag.

Nåja. Nu tänker jag lämna höga A bakom mig och sticka till Stockholm över helgen i stället. Min tent som jag hade tänkt skolka från på måndag har till och med blivit flyttad fram en vecka så det är helt meant to be!