sussels in brussels.

I helgen var min lillasyster här och hälsade på. Hon flyttade till Paris och började sitt nya jobb där samma dag som jag började mitt här, så det går nu snabbare att hälsa på varann än det gjorde när hon bodde på studieorten i Finland. Eller, det kan potentiellt sett göra det. Just den här gången blev det så att hon tog buss som fastnade i trafik med en chaufför som varken kunde engelska eller franska så kommunikationen var lite skraltig och jag åkte en sväng till tågstationen kring midnatt bara för att åka hem tillbaka för det visade sig att det ännu var en timme tills de anlände. När hon väl kom sig hit var det i alla fall mycket trevligt. Vi tänkte vara kulturella och gå på Magrittemuséet, och på väg dit snubblade vi över en pop art-utställning så då körde vi den också på samma gång. Och så hälsade vi på hennes värdfamilj från det året då hon var au pair här. Annars strövade vi mest omkring och åt chokocroissanter och sådär. Livet, ni vet. 

Nu går jag omkring och snörvlar och hostar, för jag är som ett barn som just börjat på dagis och drar på sig alla tänkbara sjukor. Rätt som det är kommer jag väl hem med löss också.

diverse knivhugg och dess påföljder.

Såhär var det: midsommarhelgen var rätt stillsam, så jag tyckte att lite knivslagsmål kunde pigga upp. Tyvärr var ingen annan på hugget så jag fick knivhugga mig själv i stället. Vänstra långfingret, ända in till benet, för ska man göra något, ska man ju göra det ordentligt. Sådär i efterhand fick jag konstatera att det var väl inte den ljusaste idén sen midnattssolen precis, och hamnade en sväng till sjukhuset för att någon sommarvikarie skulle få tillfälle att ägna sig åt lite syslöjd sådär på midsommardagen.

Sju stygn och sex dagar senare cyklade jag i väg till sjukhuset igen för att skiljas från stygnen. Sjuksköterskan anmärkte att jaha, det var ju rätt tidigt, men doktorns ordination, vi testar. Efter en empirisk undersökning kunde vi konstatera att gränsen mellan helt finger och ihåligt finger går nånstans där mellan fem och sex borttagna stygn. Men på med den medicinska motsvarigheten till jesustejp så tar vi det på nytt på tisdag.

Tre tejpbitar och fyra dagar senare cyklade jag iväg till sjukhuset igen idag. När sköterskan hade hittat fingret under lagrena av förband och tejp tog hon en titt och konstaterade att jaha, du har en liten ravin i ditt finger, det är inte såhär det brukar se ut, va? Jamen vi lägger mera jesustejp, mera förband och en ny tid på måndag.

Så jag börjar så småningom vänja mig vid tanken på att ha ett håligt finger resten av livet. Tror ni att det är tillräckligt exotiskt för att få jobb på en cirkus? Det vore ju annars en lämplig arbetsplats för en fil.mag. som jag, känner jag.

research av olika slag.

Sitter här och läser dödsrunor. Ni kanske undrar om denhär dödsfixeringen är min nya grej - läsa dödsannonser, traska omkring på gravgårdar - fast det är faktiskt research till ett skolarbete (det sista!). Just den här uppgiften handlar om tabuord och eufemismer och sånt, och det är ju rätt remarkabelt ändå att av 16 texter undviker 7 helt och hållet ämnet döden. Bara en använder ordet die. Så att. Sånt sysslar jag med.

Jag har också researchat diskbråck eftersom tant Doktor igår funderade om jag kanske har fel på min diskus. Det är ju lite svårt att veta om man borde vila eller röra på sig. Fast nu har jag läst att man ska vara så aktiv som möjligt både vid diskbråck och ryggskott och ptja, all slags ryggkrämpor, så simhallen it is. Där finns ju också bastu, vilket kanske är bra, eftersom värme var bra mot nånting. Och kyla. Det som gäller är alltså att undvika rumstemperatur. Det är lite som med Gud, det är bättre att vara kall eller varm än ljum. Typ.

Anyway. Prokrastinerar mest. Tänk sen när jag inte har några skolarbeten som ska skrivas, vad ska jag då låta bli att göra? Spännande.

Har ni förresten tänkt på att Agatha Christie var rolig? Det är ju liksom inte det första man kommer att tänka på, men det är helt sant. Sådär nångång i högstadiet kanske hade jag en Christie-period, men jag genomgår just nu en Christie-renässans känner jag. Fast lite mer selektivt. Först Miss Marple. Nu Tommy & Tuppence, vilket föranledde humorkommentaren. För de bygger ju faktiskt på en såndär speciell torr, engelsk humor. Poirot skippar jag, tror jag.

Anyway. Nu är det nog dags för lunchpaus. Jag har ju jobbat så hårt.

gradu- & ryggbestyr.

Jag har hämtat ut min gradu och diskuterat ändringar. En hel del ändringar kunde göras, en del ändringar kommer att göras. Jag siktar nu på att finjustera så mycket jag orkar, och ha den inbunden och inlämnad sjunde maj.

Jag har också uppsökt Studenthälsan. För tillfället känns det som att en och en halv timme i väntrummet gjorde mer skada åt ryggen än vad fysioterapibesöket kommer att vara till nytta, men det återstår att se. En ny remiss har jag i alla fall, och en tid på torsdag. Och en rygg som är i betydligt sämre skick än i går.

Nu ska jag gå och dricka kaffe i väntan på klagovisorna. Eventuellt läsa dödsannonser om jag hittar några. Later!