prins caspian.

Vi var och tittade på The Chronicles of Narnia: Prince Caspian igår. Människobarnen kommer tillbaka till Narnia ett år efter att de lämnade det, men känner inte igen sig eftersom det där har gått 1300 år. Allting är uppochner, gammelnarnierna är supposedly utrotade, telmarinerna har tagit över Narnia, och Prins Caspian tvingas fly när hans farbror försöker döda honom. Men med lite fajtande ska väl den rättmätige kungen kunna få sin krona och ställa allt tillrätta.

Filmen var helt okej, men den kändes lite utdragen, lite som att den kunde ha slutat minst ett par gånger innan den gjorde det, men så kom det nåt nytt problem och ställde till det. Nu är det ganska länge sedan jag senast läste boken, men jag tror att filmen följde originalet ganska bra. Ripipip var sådär skrattretande stolt, Aslan var sådär irriterande frånvarande (är det nån som förstår varför?), Caspian var sådär löjligt snygg (Kelsey var beredd att lämna Kellen), och sen var det en björn som fick oss alla att skratta för att han hade så fånig röst och en sista låt som var antingen malplacerad eller jättebra, beroende på vem du frågar.

Men nu har K åkt hemhem för att spendera några dagar med familjen innan Europa, så de enda vännerna som är kvar här är Ben, Jerry (New York Super Fudge Chunk är nog den bästa tröstätarglassen) och Z, som jag har lovat att flyga tillbaka bara för att klå upp om han inte säger hejdå. Jag är nog den snällaste människa jag känner.