Min hals var mycket mer med på noterna idag (i dubbel bemärkelse, hö hö). Och jag fick tillfälle att påpeka att 'Judaland' uttalas med u-ljud och inte o, och att första e-et i 'herden' inte uttalas som ä - vi ska alltså sjunga Betlehems stjärna i alla fall. Jee! (Dessutom sjöng vi Håsianna Davids son också, men bara för att Juri gjorde en kupp mitt i sången, så det gör vi inte sen.)
Nu slaskplaskar det ute och jag vet inte om jag orkar gå ett kvarter för att inte gå i bastu. Kanske. Man skulle tycka att jag skulle passa på att lära känna nytt folk när jag har ypperligt tillfälle till det, eftersom det är en av de saker jag saknar så med USA. Men det är ju så hemskt. Vädret, språket, socialiserandet, att inte riktigt veta vart vi ska, vad som står på programmet... att inte ha någon slags kontroll över huvudtaget. Jag behöver en wingman för att vara social. Och sen sitter jag här och tänker att denhär gången får jag ge efter, man behöver ju inte alltid vara så social och gå ut, det är helt okej att sitta inne ikväll och dricka glögg och titta på Kajsa Kavat, och dessutom måste jag ju diska. Men nästa gång ska jag nog gå. Och sen kommer nästa gång och då finns det igen nån orsak att inte ens försöka utmana mig själv. Nångång ska jag bli kajsakavat igen... men kanske inte idag. Tomorrow, tomorrow, I love you tomorrow - you're always a day away.
Nåja. Nu ska jag inte fundera över huruvida jag kommer att dö ensam, för att jag inte ens kan skaffa tjugo katter för att jag är allergisk. Under kan ju ske. Som att Barney får en penna i näsan, till exempel. Miracle! Dessutom är jag hungrig, och det betyder ju att det finns en hel hop andra saker att tycka synd om sig själv för. Att jag inte vill laga mat till exempel, eller att jag inte har några rena tallrikar. Ojoj, takkars mej.
Nu slaskplaskar det ute och jag vet inte om jag orkar gå ett kvarter för att inte gå i bastu. Kanske. Man skulle tycka att jag skulle passa på att lära känna nytt folk när jag har ypperligt tillfälle till det, eftersom det är en av de saker jag saknar så med USA. Men det är ju så hemskt. Vädret, språket, socialiserandet, att inte riktigt veta vart vi ska, vad som står på programmet... att inte ha någon slags kontroll över huvudtaget. Jag behöver en wingman för att vara social. Och sen sitter jag här och tänker att denhär gången får jag ge efter, man behöver ju inte alltid vara så social och gå ut, det är helt okej att sitta inne ikväll och dricka glögg och titta på Kajsa Kavat, och dessutom måste jag ju diska. Men nästa gång ska jag nog gå. Och sen kommer nästa gång och då finns det igen nån orsak att inte ens försöka utmana mig själv. Nångång ska jag bli kajsakavat igen... men kanske inte idag. Tomorrow, tomorrow, I love you tomorrow - you're always a day away.
Nåja. Nu ska jag inte fundera över huruvida jag kommer att dö ensam, för att jag inte ens kan skaffa tjugo katter för att jag är allergisk. Under kan ju ske. Som att Barney får en penna i näsan, till exempel. Miracle! Dessutom är jag hungrig, och det betyder ju att det finns en hel hop andra saker att tycka synd om sig själv för. Att jag inte vill laga mat till exempel, eller att jag inte har några rena tallrikar. Ojoj, takkars mej.
2 kommentarer:
I'll think about that tomorrow - som Scarlett säger. Vi har just haft vår årligen (eller kanske vartannat årligen) återkommande Borta med vinden-frossa, så vi kan våra repliker: Frankly, my dear.. och så vidare.
A-M
men hudå, vad har tagit åt alla? borta med vinden, shmorta med vinden... jag börjar alltmer rädas att jag hamnar att faktiskt se den!
Skicka en kommentar