nu är det jul igen, igen.

Jag har två tillägg till jul-inlägget:

1. Ett julklappstips till hugade: jag vill ha en smörkniv. Jag har slarvat bort min smörkniv och det leder till obalans i min besticklåda och så kan man ju inte ha det.

2. En sak som gör att jag ser fram emot julen är att då får jag vara mig själv. Och när jag säger 'mig själv' så menar jag alt. Idag har jag bland annat sjungit sopran i Maa on niin kaunis. Finn två fel. Nu kan jag inte klaga på att just den sången är så erbarmligt hög, förstås, men det finns ju andra. Min stackars hals ser inte fram emot morgondagen, som råkar vara dag två av vår körhelg. Jag måste tillochmed byta till första sopran i Ding Dong. Och en annan flicka ska vara tenor framöver?! Hon sjöng dessutom ängel-stämman i Maa on niin kaunis häromsistens, så hon kunde gott sjunga sopran, tycker jag. Apropå Ding Dong och det andra felet i meningen ovan, så var texten på vårt notpapper bara på svenska, så herr körledare föreslog att vi kunde ju sjunga den på svenska, så skulle vi ha en svenskspråkig sång i alla fall (tydligen har de tidigare ofta sjungit Betlehems stjärna). Jag hejade på förslaget (mer för sakens skull än för att den texten skulle vara speciellt bra) men jag var den enda, så att vi sjunger merrily on high istället.