få-tillbaka-pengar-dagen.

I fredags provade jag en jacka i en butik i den före detta tobaksstaden. Den var jättefin. Lite dyr, kanske, men expediten påpekade att jag råkade ha en sån tur att just den dagen skulle jag få en icke föraktlig rabatt. Jag skulle tänka på saken, sa jag, och åkte till en utrum/neutrumförvirrad stad för att utforska andra alternativ. Jag kunde dock inte komma från jackans lockrop, så innan kvällen var till ända återvände jag till butiken för att betala lösensumman och återförenas med den som ska värma mig i vinter när nätterna blir långa och kölden sätter in. X€ tack, sa tanten i kassan och jag blev lite fundersam. Kostade den inte Y€? frågade jag. Expediten gick och kollade på lappen och med expediten jag talat med tidigare på dagen, men nej, tyvärr. Jag kunde inte komma ihåg om hon faktiskt nämnt den specifika summan eller om hon bara sagt att den var rabatterad (det var den de facto i vilket fall som helst), så jag tänkte att jag säkert förstått fel, betalade det lite högre priset och fick min jacka.

Samma dag hämtade min mamma ut en vara som varit inlämnad till reparation. Expediten bad om en summa, men i och med att varan gått sönder vid första användningen borde det kanske ha gått på garantin. Sist och slutligen betalade hon ungefär hälften av det som begärts, och var glad och nöjd med den lösningen.

Följande förmiddag ringer telefonen. "Var det din dotter som köpte en jacka hos oss igår?" frågar en dam i luren och förklarar att hon kommit fram till att de tagit för mycket betalt, och "flickan är ju studerande, hon behöver pengar" så varsågod och kom och hämta ett kuvert från butiken.

Samma kväll ringer det också på dörren, och expediten från den senare butiken kommer och lämnar tillbaka pengarna åt mamma. Kunden ska inte behöva betala alls om varan går sönder genast, det känns inte rätt.

Det var en konstig dag. Men ganska fin.