länge leve lärarna.

VYK sjöng vivat academia, vivant professores idag för våra professorer. Den sången hade de önskat. Det tycker jag är lite roligt. Men man behöver väl bli lite hyllad ibland. Speciellt om man är lärare, kan jag tro. Det är ju mera klagovisor annars.

Annars är det väl som vanligt. Lite prickigare, kanske. Och mer Austen. Jag började läsa Mansfield Park och kände mig också nödgad att börja titta på Stolthet och fördom som middagssällskap (jo, jag bor ensam så jag brukar konversera med min tv över matbordet istället). För man kan ju aldrig göra något med måtta, det är allt eller inget som gäller, antingen mord eller austenkoma.