jag rättar grammatik, alltså finns jag.

Det hör ju lite till filosofins väsen att man blir skepticist så fort nån ens nämner ordet. Finns världen? Finns jag? Även om föreläsaren vi har i filosofi inte annars är världens bästa* lyckas han i alla fall få mig att bli skeptisk. Enligt honom definieras Kants analytiska utsaga enligt följande: arvostelma, jossa predikaatti sisältyy subjektiin. Det är ju lite vagt, så han ger ett exempel. Ta utsagan Jokaisella tapahtumalla on syy. Den är analytisk, därför att predikatet, d.v.s. syy ingår i subjektet, d.v.s tapahtumalla. Förstår ni mitt problem? Okej, det var ett dåligt exempel, vem som helst kan ju tycka att finskans har-konstruktion är lite svår att göra satsdelsanalys på. Vi tar ett enklare exempel. Utsagan Pöytä on musta är inte analytisk, därför att predikatet, d.v.s. musta, inte ingår i subjektet, d.v.s. pöytä. SKEPSIS!

* Jag misstänker att vi kunde klara av det material vi går igenom på fyra timmar på typ en om herr föreläsare inte skulle bilda meningar enligt mönstret "Ööh, detdär --- detdär detdär hej alltså hej -- öh -- jag detdär heter -- heter heter -- ööh - Em detdär Emma".