En gång läste jag en bok som handlade om en flicka vars pappa hade en katt som hette Kierkegaard. Pappan skulle få barn med sin nya fru och flickan påstod åt sin mamma att barnet skulle heta Sören. Jag minns inte alls vad det var för bok, men troligen en rödryggad. Jag tänker på dendär boken ibland, att vad konstigt att jag minns just detdär. Det var ju inte det boken handlade om - fast vad den handlade om minns jag inte. Jag försökte googla det lite halvhjärtat nyss, men jag hittade bara människor som skrev om sin svarta labrador Wittgenstein och sin katt Kierkegaard. Det spelar ju egentligen ingen roll. I gymnasiet berättade min filosofilärare att Kierkegaard hade sagt något i stil med att retas är det bästa sättet att lära känna en människa. Jag har försökt googla det också nångång utan framgång. Kanske sa Kierkegaard aldrig det, kanske sa filosofiläraren aldrig det. Det spelar väl egentligen ingen roll. Som Kierkegaard sa är ju det viktiga att hitta sin egen sanning och leva efter den. Om den kan googlas spelar ju strängt taget ingen roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar