veckans scoop.

Det är mycket inredning just nu. Jag (eh, mest pappa) har tillverkat en bokhylla av en gammal kälke, sågat och målat hyllplan till köket (gult), knyckt gamla hartwallbackar; och till helgen blir det en IKEA-resa med de bästaste vännerna.

Och sen måste man ju ha saker att hänga på väggarna också (förutom LP-skivorna ovanför köksfönstret och alla gamla släktfoton jag håller på och skannar in...). Den här notisen har jag klippt ut ur lokaltidningen; den ska jag nog rama in och hänga på en hedersplats:

Guillou köpte glass i Esse
På torsdagen var den svenske författaren Jan Guillou inne på Kjellman & Co Livsmedel i Esse. Det var Gun-Borg Sundqvist som satt i kassan och hon kände genast igen honom.
- Jag har ju läst hans böcker. Jag funderade om jag skulle säga något, men tänkte sedan att han säkert vill vara anonym. Han skrattade lite, han är säkert van med att bli igenkänd.
Den kände författaren hade sällskap av en kvinna. Han handlade två flaskor vatten, glass, lakritsstänger och choklad.
Kaj Wistbacka som har illustrerat många av Guillous böcker har sina rötter i Terjärv. Kanske har det något att göra med författarens besök i nejden?

Jag undrar om det ordnas några såna där rundturer, typ "I Guillous fotspår"? Kanske kan man få veta exakt vilken typ av lakrits han köpte. För att inte tala om chokladen; var den månne Fazer eller Marabou?!

dagens strapatser.

Idag har jag betalat ändringsavgift för min flygresa med Kiras kort, så nu är det alldeles säkert att jag i alla fall lämnar landet den tjugoandra. När jag anländer till finlandet kan man ju aldrig vara riktigt säker på.

Jag hade tänkt skicka ett paket med några skrymmande prylar för att i alla fall lite minska på mängden grejer jag behöver tynga in i resväskan, men backade när jag hörde att det skulle kosta fyrtio dollar. Till följd av det har jag researchat hur mycket det skulle kosta extra att ta en tredje väska på planen, men jag hittade inte riktigt några svar. Om någon har en åsikt om det hela får ni gärna dela med er. Jag har inte provpackat, så eventuellt kan det ju gå riktigt bra, men det känns som att jag har en hel del grejer och ganska små väskor. En variant skulle ju vara att köpa en ny, större väska. Fast då vet jag inte riktigt vad jag skulle göra med den väska som blir över. En positiv grej jag i alla fall upptäckte är att britterna har tagit sitt förnuft till fånga och skippat ett-handbagage-regeln, så nu borde jag kunna ta både datorväskan plus en annan väska som handbagage, vilket ju i alla fall hjälper lite.

Idag har jag också haft min sista fiction writing-lektion, vilken innefattade kursutvärdering, inlämning av sista portfolion med tillhörande självanalys av vad jag lärt mig under kursen, workshop av Jessicas story samt awards. Folk hade engagerat sig och gjort diplom och grejer (jag hittade på mina medan jag åt frukost i morse) och hade en hel del roliga saker att säga om varandra. Förra terminen fick jag en hel del awards gällande min klädsel; den här gången fokuserade de flesta på min finlandshistoria, och om jag inte försöker få den publicerad är jag dum i huvudet. Allegedly. Min favoritaward var "International Mystery Woman" för det låter som att jag är en superhjälte. Och det är ju trevligt.

Slutligen har jag också sålt tillbaka en hel hop böcker till bokhandeln. De flesta av böckerna var såna som antingen inte ska användas nästa år eller såna som troligen ska användas, men vars lärare inte har lagt in en beställning på dem ännu, vilket ger ett mycket lägre pris, men jag gick ändå ut från bokhandeln med sjuttiosju dollar i fickan. Jag har dessutom åtminstone tre böcker kvar att sälja, som alla är tjocka luntor som torde användas nästa år. Så det är ju inte helt fel.

dagens egoboost.

Jag har sagt det förr, men min fiction writing-grupp är den bästa i hela världen. Nu känns det här lite som självframhävning av tredje graden, men å andra sidan har jag väl aldrig haft några pretetentioner om att jag nånsin skriver om något annat än mig själv. So here it goes: min 'novell' (jag vet fortfarande inte vad jag ska kalla den) fick så mycket fint beröm idag att jag nästan tänkte börja gråta. Och sånt gör jag ju inte, så då kanske ni förstår vad det betyder.

Några utdrag ur den skrivna "kritiken":
by far this is my favorite! / Love the story! / On the whole I felt that this was an extraordinary work. / There are such beautiful images in this. The feeling of longing permeates the whole piece and makes me want to cry. / Wow. The description is amazing. Your language use is unbelievable. I felt like I was standing in the middle of Finland.

Fast det roligaste av allt var nog ändå att de diskuterade att fem sinnen-delen står för idealism och stereotypdelen står för realism. Realism alltså, den delen där jag pratar om att isbjörnar traskar omkring på gatorna och att vi inte dricker något annat än vodka eftersom det är så kallt att vattnet fryser till is. Jag tror att den amerikanska definitionen av realism skiljer sig något från min.

P.S. Om någon är intresserad av att läsa och bedöma själv, så borde du eventuellt om det fungerar kunna göra det här.

OS, dag 12: oliiidligt spännande.

Vem behöver skräckfilm när man kan titta på sport?

Jag förstår inte varför finnarna alltid ska lyckas trassla till det och göra det så onödigt spännande fast man har vad som borde vara en komfortabel ledning. Jaja, vinst i alla fall, så i övermorgon blir det semifinal mot Ryssland.

En femteplats för en febrig Virpi Kuitunen var väl helt okej ändå, Tanja Poutiainen hade medaljchans inför andra åket, men klåpade litegrann och slutade sexa.

Priset för dagens citat står annars mellan "Man spelar hawaiihockey nu, det är som glad rinkbandy på bolagsnivå" och "Life's too short for only one colour of cabbage".

dagens.

Dagens roligaste händelse utspelade sig i en icke namngiven market mitt i stan.

"jaha, nu vänder ni er om för att ni känner igen pedesidialekt bakom er"
"nee, vi vänder oss om för att vi känner igen din röst"

Jag borde allvarligt talat tänka på att helt sluta berätta historier. Det där lät ju inte kul alls, och dessutom minns jag inte riktigt vad som sades, speciellt inte den första repliken. Fast nu märkte jag att älsklingen har skrivit historien också, jag får hänvisa till henne. Hon var ju åtminstone medverkande.

Huhu, vilket onödigt inlägg.