tro, hopp och kärlek.

I något skede tänkte jag länka till den här sidan*, för att jag tyckte det var lite roligt. I samma veva hade jag tänkt lägga till ett Men; att jag behöver tro, hopp och kärlek, att det är så lätt att gå in i något slags vacuum och omedvetet förtränga att det finns något annat någon annanstans, men att det är så mycket svårare när man pratar tvillingarnaböcker, schlager och Muhammed Ali, och då blir en tioeurossedel på Kelseys anslagstavla plötsligt värd så mycket mer och att jag i dessa dagar växlar mellan jag-vill-hem-NU och jag-vill-aldrig-härifrån sisådär tio gånger om dagen.

Fast just nu skiner solen och jag har just suttit på scenen i konsertsalen och valt bort en Steinway-flygel och för en gångs skull känt att kanske det ska gå bra att spela inför skrämmande jury-människor, och allt detdär känns ganska irrelevant just nu. Fast nu skrev jag ju det i alla fall.

* Fredag den 11 april bloggar Jonas Gardell om Jakobstad, lördag den 12 april bloggar Jonas Gardell om Vasa, söndag den 13 april bloggar Jonas Gardell om Emporia. Okej, detdär sista var ett påhitt, men erkänn att det skulle ha varit fullständigt passande på ett lite sådär otippat vis.

hemlängtan och dess medicin.

När man har sån hemlängtan att man nästan börjar gråta av att se att JT visar luciakandidater är det bra att det finns människor som drar en ut i skogen. I löjligt varmt väder njuter vi höst, kastar smörgås, tar stigen ner mot flodbädden och följer den tills vi måste hitta på ett sätt att ta oss upp, diskuterar julgranar och vandrar vidare mot sjön och sitter där och pratar faffa, svensk politik och framtidsdrömmar.

- Sometimes I don't feel very alive, säger jag.
- From now on, you'll have to feel alive once every day, säger han.

(yeah, you bleed just to know you're alive)

valsignade shuffle.

Om man sitter och grater ut sina ogon vid en ridikulos fejksjo i ett land langt, langt borta, och bara lyssnar pa svensk musik for att det ar vad man behover just da, och ens iPod plotsligt shufflar till idolslaten Haaveista totta* borjar man gapskratta bara for att allting bara ar sa enormt absurt, och kan inte sluta skratta forran en halvtimme senare.

Testad sak.

(Pa datafronten intet nytt, alltsa. Eller nytt, jo, har en skiva, sa allt torde ju vara frid och frojd. Om den bara gick att stoppa in i datorn ocksa sa skulle alla mina problem vara losta.)

* jag ar inte saker pa om den heter sa. och jag tar absolut inget som helst ansvar for att den laten finns i min ipod.