När man har sån hemlängtan att man nästan börjar gråta av att se att JT visar luciakandidater är det bra att det finns människor som drar en ut i skogen. I löjligt varmt väder njuter vi höst, kastar smörgås, tar stigen ner mot flodbädden och följer den tills vi måste hitta på ett sätt att ta oss upp, diskuterar julgranar och vandrar vidare mot sjön och sitter där och pratar faffa, svensk politik och framtidsdrömmar.- Sometimes I don't feel very alive, säger jag.
- From now on, you'll have to feel alive once every day, säger han.
(yeah, you bleed just to know you're alive)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar