nyåret, the time of namnstatistik

Hörni människor, nu när det är nytt år och allt, ska vi inte ta och göra såhär att istället för att göra som alla andra i hela världen nu gjort i typ ett sekel, så tar vi och låter bli att döpa de nyfödda till Emma i år?

Mvh. En av alla dom

flaggdag.

Ifall nån undrar varför man flaggar idag kan jag berätta att det är Charlottas namnsdag och att jag har lämnat in mitt sista skolarbete. Grattis jag! Det där med att den svenska kulturen i Finland är ett främmande ok känns mindre värt att flagga för, tycker jag.

sportigt.

Min långa tid som utövande sportare har lärt mig att sådär en tretiden på eftermiddagen är en bra tid att anlända till simhallen. Lagom lite folk och så. Jag behöver min spejs. Nåja, det var faktiskt premissen jag utgick från från början, men erfarenheten har bekräftat min hypotes. Till exempel sisådär en klockan åtta på morgonen är rätt dåligt. Inte nog med att bassängen är full av hurtiga människor, en hel del av dem är dessutom plaskiga showoffs. En gubbe hoppade i och var i andra ändan innan jag hade tagit två simtag ungefär. Jag inbillar mig att det är ungefär så det känns att bli omskrinnad av Apolo Anton Ohno. Man trodde att han var sist men vips är han nånstans där långt framme, en linje så liten att den är en prick. På tal om denne Ohno: snälla säg att man uttalar hans namn Oh no! Det skulle vara det roligaste namnet sen... Donowho, typ.

tillbaka i affärer.

Hemma, söta hemma. Och sånt. Kroppen anlände på söndag, väskan på måndag och huvudet på tisdag. Ungefär. Helt dyljetlaggad är jag kanske inte, men jag har i alla fall mindre ludd i huvudet idag, och ingen latent huvudvärk som ligger och sjuder där just under ytan i väntan på minsta provokation att sätta igång och hamra.

På tal om nånting helt annat så bjuder min skola på härliga paradoxer. Ena stunden känner jag mig som en specialutgåva i begränsat exemplar; andra stunden känner jag mig som en massproducerad piratkopia. Det första beror förstås på att jag är en svenskspråkig nål i en finsk höstack. Det andra tänker jag av respekt för den personliga integriteten (eller nånting sånt) illustrera med ett fiktivt exempel. Föreställ dig att jag heter Anna Blåbärspaj. För ett tag sen hade jag en kurs tillsammans med Anna Blåbär. Nu har jag en kurs tillsammans med Anna Blåbärssoppa. Tilläggas kan att varken Blåbärspaj/Blåbär/Blåbärssoppa eller de tre riktiga namnen finns med på listan över de femtio vanligaste finlandssvenska efternamnen mellan 1862 och 1980. Förnamnets originalitet kan jag å andra sidan knappast hävda. Visste ni förresten att Emma först påträffades i skrift i Sverige år 1766? Eller att det inte finns några -son-namn bland de tio populäraste efternamnen i Österbotten, jämfört med 10/10 i Sverige och 7/10 i Svenskfinland som helhet? Eller att det är ålänningarnas fel att Karlsson ligger i topp på den senare listan? Nå, nu vet ni.

dagens fråga.

Dagens fråga: Varför heter Nancy Drew Kitty Drew på svenska? För det första förstår jag inte riktigt varför man skulle översätta namnet överhuvudtaget. För det andra, varför inte översätta efternamnet när man ändå håller på? Och sist, men sannerligen inte minst: varför KITTY? Det hade ju varit en sak om hon i svensk översättning hetat Inga Olofsson*, men Kitty? Finns det nån som heter det?

* Jag finner det alltid lite lustigt när karaktärer i amerikanska filmer ska vara utlänningar. Svenskor heter alltid typ Inga eller Elsa (eller Ikea...). I Veronica Mars finns det en receptionist som heter just Inga Olofsson. Hon pratar dock med något slags tysk brytning. Och sen har vi ju förstås de joddlande finländskorna i Earth Girls Are Easy som kom på tal häromsistens...

höstvesi/höstves.

Kan någon berätta ursprunget till namnet på orten Höstvesi/Höstves? Jag förstår inte, det låter jättekonstigt. Syksyvesi eller höstvatten skulle ju vara någorlunda förståeligt (albeit lite underligt namn), nu är det ju bara som en konstig kompromiss av ingenting. Hjälp!