Vi kunde redan första dagen konstatera sanningshalten i följande logiska deduktion: Be'er Sheva ligger vid öknen. I öknen är det varmt. Det är följaktligen varmt i Be'er Sheva. Vi stannade mest i skuggan och pratade hela dagen.
På kvällen var vi på sedermåltid. Judarna äter sedermåltid varje påsk för att fira befrielsen från Egypten, och den innefattar tillexempel att äta kött, osyrat bröd och bittra örter, läsande av olika bibelstycken, frågor och skålar i vin. Det var många svängar hit och dit och lite svårt att veta när man egentligen fick äta och så, men intressant ändå (vet inte riktigt hur traditionell denhär sedermåltiden var dock, iom att det var en församling med messianska judar). Simultantolkning på fyra språk via högtalare var dock ingen höjdare - det gjorde att sedern, som (på engelska) betyder order, mest liknade chaos.
Väskorna anlände just när vi hade gått iväg mot kyrkan, så ombyte fick lånas av syster (av dem som inte hade lytt mammas råd - inklusive hon själv - att packa ett ombyte kläder i handbagaget, det vill säga. Vissa är ju lite mer förutseende än andra.) till måltiden. Hemkomna från måltiden blev det i alla fall presentutdelning av sällan skådat slag.
söndag 23 april 2006
torsdag den trettonde april.
Jag hade målat upp skräckvisioner för L om ett mörkt rum där man sitter ensam på en pinnstol med en stark strålkastare riktad mot en och en gubbe i motljus som ställer knepiga frågor i timtal innan man släpps in i landet. Det hann dock bli dramatiskt redan innan det. Planet till Frankfurt var försenat, så vi tvingades spurta genom flygplatsen på jakt efter rätt gate när vi skulle vidare. Lufthansa har tydligen någon policy att helt på random välja ut några personer som inte får checka in hela vägen, så pappa måste checka in på nytt där, så han gick i förväg medan mamma & L visiterades i säkerhetskontrollen. Det var väl inget problem i sig, förutom att han råkade ha tre stycken pass i fickan. It's too late, the plane is leaving, you have to board now, sa en gubbe till mig när jag ville springa tillbaka, efter viss övertalning skulle jag visserligen få springa men då dök de upp med en vakt i släptåg (de gör aldrig, aldrig så här annars, sa han).
Väl i planet satt jag och tittade på när de lastade in bagage. Det var en något surrealistisk upplevelse att sitta och titta på alla våra väskor i en vagn på marken medan planet rullade iväg. Men det var sist och slutligen alldeles utmärkt. Vi har aldrig rest med så mycket bagage förut (å andra sidan brukar vi inte ta med oss stekpanna och lingonsylt varje gång vi reser bort heller), och vi hade ägnat en och annan tanke åt hur vi skulle proppa in sex väskor i den lilla hyrbilen (en Daihatsu YRV). Nu slapp vi det bekymret, och våra väskor fick komma sig på lite sightseeing i Frankfurt till på köpet.
Vi lastade således bara in handbagage och oss själva i bilen och efter vissa vägvalssvårigheter i Be'er Sheva möttes vi av SH, S & de två flickorna Whitaker och kunde konstatera att vi var framme.
Väl i planet satt jag och tittade på när de lastade in bagage. Det var en något surrealistisk upplevelse att sitta och titta på alla våra väskor i en vagn på marken medan planet rullade iväg. Men det var sist och slutligen alldeles utmärkt. Vi har aldrig rest med så mycket bagage förut (å andra sidan brukar vi inte ta med oss stekpanna och lingonsylt varje gång vi reser bort heller), och vi hade ägnat en och annan tanke åt hur vi skulle proppa in sex väskor i den lilla hyrbilen (en Daihatsu YRV). Nu slapp vi det bekymret, och våra väskor fick komma sig på lite sightseeing i Frankfurt till på köpet.
Vi lastade således bara in handbagage och oss själva i bilen och efter vissa vägvalssvårigheter i Be'er Sheva möttes vi av SH, S & de två flickorna Whitaker och kunde konstatera att vi var framme.
onsdag den tolfte april.
(Jag skriver en utförlig resebeskrivning den här gången. Skippa om du vill.)
Vi skulle ta tåget ner till Helsingfors mitt på dagen, så jag skrev en tent i förbifarten och sprang sedan iväg till stationen och hoppade på mjölktåget till Seinäjoki, där jag bytte till de andras tåg, där de hade blivit underhållna av en gubbe som berättat sin livshistoria ända tills dess. Mamma konstaterade att det nog var tur att vi hade kommit iväg nu, för hon skulle ha lämnat tillbaka en bok till grannfrun dagen före, men när hon sträckte fram handen upptäckte hon att hon tagit ett par elektriska skovärmare istället.
Vi sov natten hos moster med familj, där vi ägnade kvällen åt att söka efter Hulda i akvariet (där finns för övrigt också en klarblå fisk som alltid brukar återfinnas framför spegeln, den heter Carola) och att söka efter lämplig bröllopsrepertoar i Finlandssvenska sångboken. Därifrån kunde vi dra slutsatsen att vi finlandssvenskar nog har ett väldigt kämpigt och bekymmersamt liv, nästan alla sånger innehöll kamp och strid och ond, bråd dööd. Slutligen bestämde* vi oss för att sjunga Hard Rock Hallelujah istället.
* Nåja, bestämde är väl lite för mycket sagt. Det var på förslag i alla fall.
Vi skulle ta tåget ner till Helsingfors mitt på dagen, så jag skrev en tent i förbifarten och sprang sedan iväg till stationen och hoppade på mjölktåget till Seinäjoki, där jag bytte till de andras tåg, där de hade blivit underhållna av en gubbe som berättat sin livshistoria ända tills dess. Mamma konstaterade att det nog var tur att vi hade kommit iväg nu, för hon skulle ha lämnat tillbaka en bok till grannfrun dagen före, men när hon sträckte fram handen upptäckte hon att hon tagit ett par elektriska skovärmare istället.
Vi sov natten hos moster med familj, där vi ägnade kvällen åt att söka efter Hulda i akvariet (där finns för övrigt också en klarblå fisk som alltid brukar återfinnas framför spegeln, den heter Carola) och att söka efter lämplig bröllopsrepertoar i Finlandssvenska sångboken. Därifrån kunde vi dra slutsatsen att vi finlandssvenskar nog har ett väldigt kämpigt och bekymmersamt liv, nästan alla sånger innehöll kamp och strid och ond, bråd dööd. Slutligen bestämde* vi oss för att sjunga Hard Rock Hallelujah istället.
* Nåja, bestämde är väl lite för mycket sagt. Det var på förslag i alla fall.
hemma igen.
I förrgår när vi körde mot Ben Gurion pratade vi om att det kändes som att vi kommit till Israel dagen före, men ändå kändes Finland väldigt, väldigt avlägset. Historien om att snödrivorna hade varit höga nog att skymma utelamporna på gården när vi for hade dragits tillräckligt många gånger för att själva fenomenet snö skulle ha blivit något av en myt - det kanske fanns något korn av sanning i historien, men snö finns väl inte på riktigt, va? Och plötsligt var man på väg dit igen.
Nu sitter jag i soffan igen, med mr Bowmont i famnen och ute blåser vinden. Jag måste vara hemma.
Nu sitter jag i soffan igen, med mr Bowmont i famnen och ute blåser vinden. Jag måste vara hemma.
tisdag 11 april 2006
avskedsbrev.
Det har varit rätt tyst från min sida de senaste dagarna. Det har berott på en blandning av lathet, skoluppgifter samt följden av desamma (efter att ha suttit hela dagen framför datorn och skrivit lockar det inte riktigt mera, helt enkelt).
Det kommer att vara rätt tyst från min sida ett tag framöver också. Det beror på heelt andra orsaker. Jag planerar nämligen att gå i landsflykt.
Nåja, planerar är väl mycket sagt, faktiskt. Jag har aldrig nånsin varit så oplanerig före en resa. Nu har jag slängt ihop lite grejer och stängt resväskan, men det ligger inte speciellt mycken tanke bakom. Jag har inte ens räknat igenom hur många par strumpor jag möjligen kan behöva, slängde bara med en bunt på måfå. Så nu får det gå som det vill.
Det är inte det att jag inte ser fram emot resan. Egentligen tror jag att det är positivt. Jag tycker om att resa, men jag brukar oftast få ett slags illamående så fort jag anländer. Det är inte hemlängtan som sådan, tror mest att det har att göra med att jag inte har kontroll över någonting, och det skrämmer mig. Man kan inte gå över några gränser när man inte känner till var gränserna finns.
Men nu har jag fokuserat så pass lite på att bygga upp höga förväntningar att jag tror att det kan bli riktigt, riktigt bra. En förväntning har jag i alla fall, och den kommer med all säkerhet (undantaget eventuella flygkrascher och bombattentat) att uppfyllas: jag ska träffa min syster. Och det är ju trots allt det som är hela poängen.
Så shalom, gott folk, vi hörs efter nästa helg.
Det kommer att vara rätt tyst från min sida ett tag framöver också. Det beror på heelt andra orsaker. Jag planerar nämligen att gå i landsflykt.
Nåja, planerar är väl mycket sagt, faktiskt. Jag har aldrig nånsin varit så oplanerig före en resa. Nu har jag slängt ihop lite grejer och stängt resväskan, men det ligger inte speciellt mycken tanke bakom. Jag har inte ens räknat igenom hur många par strumpor jag möjligen kan behöva, slängde bara med en bunt på måfå. Så nu får det gå som det vill.
Det är inte det att jag inte ser fram emot resan. Egentligen tror jag att det är positivt. Jag tycker om att resa, men jag brukar oftast få ett slags illamående så fort jag anländer. Det är inte hemlängtan som sådan, tror mest att det har att göra med att jag inte har kontroll över någonting, och det skrämmer mig. Man kan inte gå över några gränser när man inte känner till var gränserna finns.
Men nu har jag fokuserat så pass lite på att bygga upp höga förväntningar att jag tror att det kan bli riktigt, riktigt bra. En förväntning har jag i alla fall, och den kommer med all säkerhet (undantaget eventuella flygkrascher och bombattentat) att uppfyllas: jag ska träffa min syster. Och det är ju trots allt det som är hela poängen.
Så shalom, gott folk, vi hörs efter nästa helg.
torsdag 6 april 2006
vi hade i alla fall tur med vädret...
Jag har en gås oplockad med John Pohlman. Jag har aldrig plockat någon gås i hela mitt liv, men det känns som att tiden är inne för det nu. Och jag måste få skylla på någon, så varför inte John Pohlman? Det känns som att man borde genomföra någon aktion, demonstrera på torget i Strasbourg med banderoller och skyltar eller starta en namninsamling att ge åt Tarja Halonen.
För det är något som är helt grymt felaktigt på tok.
Det snöar. Det har snöat och snöat och jag hyser inga större förhoppningar om att det någonsin ska sluta.
Jag har minnen av att vi lekte utomhus och gick barfota i gräset på min systers födelsedag när vi var små. Det stämmer troligen inte ihop med verkligheten, men even so: det är en vecka in i april och marken är täckt av snö, folk går omkring i vinterkläder och jag fryser som ett kylskåp i en frys* här inomhus fast vi har haft en brasa tänd i öppna spisen**.
Det är i situationer som den här man börjar tänka att man kanske borde ha lyssnat när geografiläraren berättade om växthuseffekten trots allt.
* Aldrig hört sången "I am frysing, I am frysing, som ett kylskåp, i en frys"? Du har gått miste om något stort, min vän.
** Nu är vår öppna spis av den konstruktionen att den egentligen inte alstrar nån vidare värme, men ändå, när man är i samma rum brukar man ju märka av det i alla fall. Och jo, jag är hemhemma, jag har ingen öppen spis i min egen etta.
För det är något som är helt grymt felaktigt på tok.
Det snöar. Det har snöat och snöat och jag hyser inga större förhoppningar om att det någonsin ska sluta.
Jag har minnen av att vi lekte utomhus och gick barfota i gräset på min systers födelsedag när vi var små. Det stämmer troligen inte ihop med verkligheten, men even so: det är en vecka in i april och marken är täckt av snö, folk går omkring i vinterkläder och jag fryser som ett kylskåp i en frys* här inomhus fast vi har haft en brasa tänd i öppna spisen**.
Det är i situationer som den här man börjar tänka att man kanske borde ha lyssnat när geografiläraren berättade om växthuseffekten trots allt.
* Aldrig hört sången "I am frysing, I am frysing, som ett kylskåp, i en frys"? Du har gått miste om något stort, min vän.
** Nu är vår öppna spis av den konstruktionen att den egentligen inte alstrar nån vidare värme, men ändå, när man är i samma rum brukar man ju märka av det i alla fall. Och jo, jag är hemhemma, jag har ingen öppen spis i min egen etta.
tisdag 4 april 2006
jk rowling och beatles.
Ni har läst om min passion för Harry Potter.
Ni har också läst om mina antipatier gentemot Beatles.
Så hur ska man reagera när de två plötsligt förs samman?
Bara för någon dag sedan konstaterade jag att Come Together måste vara en av världshistoriens meningslösaste låtar. Vadå knark? Min sånglärare gav mig den sången en gång, och sade i samma veva att det är en av de svåraste låtarna att plugga texten utantill till, för stroferna har absolut inget sammanhang. Det är skokräm och cocacola om vartannat, mestadels på samma ton dessutom. (Du kan läsa hela texten till exempel här, om du vill)
Sen läser jag om vilka låtar JK Rowling skulle ta med sig till en öde ö, och tror ni inte att den låten finns med? Skandalöst. Det här samhället är verkligen på väg neråt.
Hela listan lyder enligt Sean Smiths biografi för övrigt as follows:
The Beatles - Come Together
The Smiths - Bigmouth Strikes Again
Beethoven - Appassionata Sonata
Tchaikovsky - Violin Concerto in D Major
REM - Everybody Hurts
Marianne Faithfull - Guilt
Jimi Hendrix - All Along the Watchtower
Mozart - Requiem Mass in D Minor
Ni har också läst om mina antipatier gentemot Beatles.
Så hur ska man reagera när de två plötsligt förs samman?
Bara för någon dag sedan konstaterade jag att Come Together måste vara en av världshistoriens meningslösaste låtar. Vadå knark? Min sånglärare gav mig den sången en gång, och sade i samma veva att det är en av de svåraste låtarna att plugga texten utantill till, för stroferna har absolut inget sammanhang. Det är skokräm och cocacola om vartannat, mestadels på samma ton dessutom. (Du kan läsa hela texten till exempel här, om du vill)
Sen läser jag om vilka låtar JK Rowling skulle ta med sig till en öde ö, och tror ni inte att den låten finns med? Skandalöst. Det här samhället är verkligen på väg neråt.
Hela listan lyder enligt Sean Smiths biografi för övrigt as follows:
The Beatles - Come Together
The Smiths - Bigmouth Strikes Again
Beethoven - Appassionata Sonata
Tchaikovsky - Violin Concerto in D Major
REM - Everybody Hurts
Marianne Faithfull - Guilt
Jimi Hendrix - All Along the Watchtower
Mozart - Requiem Mass in D Minor
kångrätchulejschöns.
Detta är ett hyllningsinlägg.
Denna dag fyller Syster Yster så många år att man kunde tro att hon är fyra år äldre än mig. Fast det är hon inte. Bara i lite över en månad.
Grattis.
Denna dag fyller Syster Yster så många år att man kunde tro att hon är fyra år äldre än mig. Fast det är hon inte. Bara i lite över en månad.
Grattis.
måndag 3 april 2006
dansa på bordet!
En sak till bara: jag blev godkänd i Excel-tenten, så min karriär i Tietojenkäsittely är härmed avslutad! Jag ska nog fira hela natten. Förutom om jag inte gör det då. Men man borde ju.
bikt.
Jag är inte katolik, men om jag vore det skulle jag nu säga "Forgive me Father, for I have Sinned". Åtminstone skulle jag göra det om jag dessutom var en karaktär i en amerikansk film. I brist på både det ena och det andra personlighetsdraget tänkte jag nöja mig med att bikta mina pinsamheter i denna blogg och till dess miljonpublik som varje dag flockas för att läsa den. Ni märker kanske att jag min vana trogen försöker rada ord för att flytta fokus från ämnet och istället göra er alldeles virriga, snurriga, darriga (raska på nu!). Men enligt den omdebatterade plåstermetoden tänker jag helt enkelt nu bara skriva det rakt ut och helt sonika utan vidare flax och flärd:
Jag skulle litegranna vilja ha Ilkka Jääskeläinens skiva Vuosisadan Rakkaustarina.
Jag skulle litegranna vilja ha Ilkka Jääskeläinens skiva Vuosisadan Rakkaustarina.
pampas nationaldag.
Jag måste smälta upplevelsen lite först, men här kommer det ni alla har längtat efter så djuptgående och innerligt: en redogörelse för årets upplaga av Pampas Nationaldag.
Det är alltså så att plattlandet där jag bor firar nationaldag. Vi är förvisso inget eget land (även om tanken på ett autonomt Svenskfinland har framförts ett antal gånger, mestadels i seriösa forum som till exempel Radio X3M), men nationaldag kan man väl fira ändå. Det är en dag då vi kan visa vår uppskattning åt slätterna som har fött oss och närt oss och gjort oss till de välartade ungdomar vi är idag. Alternativt skulle vissa kanske säga att det är en dag då vi kan supa skallen av oss för att glömma bort att vi befinner oss på ett så deprimerande ställe som pampasslätterna. Men det är nu bara hur man ser på saken.
Det hade ju varit fint väder ett tag. Våren kvittrade & solen kittlade våra stelfrusna själar till liv. Men sen tänkte John Pohlman & Gubben Frost att nejhööduveittduvaa, såna klicheártade poetiska försök tänker vi då inte ge upphov till, så då kom det en meter snö i stället. Så detdär som såg ut att bli en solig och fin dag på torget blev mer en kollektivt huttrande folkhop - vissa mer blåfrusna än andra då, beroende på alkoholhalten i blodet. Jag trodde att jag hade frusit ihjäl och börjat hallucinera när Carolina Klüft och Carola dök upp på scenen och ett Roxette-coverband spelade, men så lyckligt lottad var jag inte. Jag tog min tillflykt till Rewell Center ett tag, där jag tillsammans med min icke-halarbeklädda vän funderade att ta steget fullt ut och stiga upp på scenen där inne där det pågick en modevisning (jag kände mig rätt moderiktig i min halare), men sen tänkte vi att vi måste skona de gamla tanterna från ett sånt burdust uppvaknande från den utopiska livssynen att kanske det trots allt finns några moraliska lärarbarn kvar, så vi lät bli.
I stället för att med våld försöka klämma oss in vid Ollis gick vi till Fiabeth och försökte med våld klämma i oss så mycket delikat ostkaka vi bara kunde. Sen hem, duscha, byta kläder och iväg till kvällsfesten. I kön in började vi på en trevlig tradition att hamna bakom ex-studiekamraten M-M och diverse prosaiter (jag bekänner fortfarande färg som prosait i exil, för övrigt, dessutom helt utan spår efter VYY-ighet, jag har inte ens hämtat ut mitt Övertäjät-halarmärke), det fortsatte vi sedan med i slutet av kvällen både i narikkakön och på Hese. Det var väldigt trevligt att råkas, fast jag blev nog lite förnärmad över att hon inte ens hade meddelat att hon skulle komma, jag kunde ju ha ställt till med röda mattor och sånt. Väl inne på stället träffade diverse annat löst folk, av väldigt varierande "vad roligt att träffas!"-grad. Mest tid spenderades nog på dansgolvet ute i RC, främst på grund av den högeligen up-to-date-iga musiken. Kvällen förflöt i övrigt som den brukar, och efter redan nämnda sväng till ett centralt hamburgerställe, med medföljande utfrågning av huruvida man kan fara till militären om man är väldigt feminin och blir förfärad om en nagel går av, gick vi hem.
Nästa morgon bussade vi iväg till Smedsby av alla ställen på jorden och åt korv och köttbullar tills vi åkte hem igen. Passade på att rycka till mig ett Survival Kit, som jag inte hade fått föregående dag, och gav i min stora givmildhet bort halpa-tandborsten åt en behövande ung man. Som tack för besväret fick jag en kram. Ain't that just adorable.
Det är alltså så att plattlandet där jag bor firar nationaldag. Vi är förvisso inget eget land (även om tanken på ett autonomt Svenskfinland har framförts ett antal gånger, mestadels i seriösa forum som till exempel Radio X3M), men nationaldag kan man väl fira ändå. Det är en dag då vi kan visa vår uppskattning åt slätterna som har fött oss och närt oss och gjort oss till de välartade ungdomar vi är idag. Alternativt skulle vissa kanske säga att det är en dag då vi kan supa skallen av oss för att glömma bort att vi befinner oss på ett så deprimerande ställe som pampasslätterna. Men det är nu bara hur man ser på saken.
Det hade ju varit fint väder ett tag. Våren kvittrade & solen kittlade våra stelfrusna själar till liv. Men sen tänkte John Pohlman & Gubben Frost att nejhööduveittduvaa, såna klicheártade poetiska försök tänker vi då inte ge upphov till, så då kom det en meter snö i stället. Så detdär som såg ut att bli en solig och fin dag på torget blev mer en kollektivt huttrande folkhop - vissa mer blåfrusna än andra då, beroende på alkoholhalten i blodet. Jag trodde att jag hade frusit ihjäl och börjat hallucinera när Carolina Klüft och Carola dök upp på scenen och ett Roxette-coverband spelade, men så lyckligt lottad var jag inte. Jag tog min tillflykt till Rewell Center ett tag, där jag tillsammans med min icke-halarbeklädda vän funderade att ta steget fullt ut och stiga upp på scenen där inne där det pågick en modevisning (jag kände mig rätt moderiktig i min halare), men sen tänkte vi att vi måste skona de gamla tanterna från ett sånt burdust uppvaknande från den utopiska livssynen att kanske det trots allt finns några moraliska lärarbarn kvar, så vi lät bli.
I stället för att med våld försöka klämma oss in vid Ollis gick vi till Fiabeth och försökte med våld klämma i oss så mycket delikat ostkaka vi bara kunde. Sen hem, duscha, byta kläder och iväg till kvällsfesten. I kön in började vi på en trevlig tradition att hamna bakom ex-studiekamraten M-M och diverse prosaiter (jag bekänner fortfarande färg som prosait i exil, för övrigt, dessutom helt utan spår efter VYY-ighet, jag har inte ens hämtat ut mitt Övertäjät-halarmärke), det fortsatte vi sedan med i slutet av kvällen både i narikkakön och på Hese. Det var väldigt trevligt att råkas, fast jag blev nog lite förnärmad över att hon inte ens hade meddelat att hon skulle komma, jag kunde ju ha ställt till med röda mattor och sånt. Väl inne på stället träffade diverse annat löst folk, av väldigt varierande "vad roligt att träffas!"-grad. Mest tid spenderades nog på dansgolvet ute i RC, främst på grund av den högeligen up-to-date-iga musiken. Kvällen förflöt i övrigt som den brukar, och efter redan nämnda sväng till ett centralt hamburgerställe, med medföljande utfrågning av huruvida man kan fara till militären om man är väldigt feminin och blir förfärad om en nagel går av, gick vi hem.
Nästa morgon bussade vi iväg till Smedsby av alla ställen på jorden och åt korv och köttbullar tills vi åkte hem igen. Passade på att rycka till mig ett Survival Kit, som jag inte hade fått föregående dag, och gav i min stora givmildhet bort halpa-tandborsten åt en behövande ung man. Som tack för besväret fick jag en kram. Ain't that just adorable.
söndag 2 april 2006
pliktinlägg.
På Sams begäran tänkte jag nu skriva ett blogginlägg om min dag.
Först sov jag.
Sen tittade jag på originalversionen av The Italian Job*.
Sen åt jag lunch.
Sen tittade jag på förra säsongens America's Next Top Model.
Sen gick jag och lämnade tillbaka filmen och klagade på hack i mitten.
Jaha, sa tanten.
Sen gick jag hem ginast via Brändöbron och fängelset.
Sen tog jag en dusch.
Sen tittade jag på High Fidelity och sista avsnittet av Unelmien Poikamiestyttö** samtidigt.
Sen läste jag lite i Walter J Ongs Muntlig och skriftlig kultur.
Sen sov jag en stund.
Sen åt jag middag.
Sen läste jag lite igen.
Sen tittade jag på Noora menee naimisiin.
Nu tittar jag på Bad Boys 2.
Sen ska jag nog gå och sova.
*Den hyrde jag egentligen för att titta på igår kväll, men jag blev så a) uttråkad på mitt eget sällskap och b) störd på Michael Caine och hans orgier att jag stack till Sugarhoneydaarling i stället. Den mannen är förresten som en blandning mellan min engelske föreläsare och Painkiller. På ett dåligt sätt.
** Ett intressant ord annars, detdär. Poika, mies, tyttö - det är bara nainen som saknas, och det är hon som åsyftas.
Först sov jag.
Sen tittade jag på originalversionen av The Italian Job*.
Sen åt jag lunch.
Sen tittade jag på förra säsongens America's Next Top Model.
Sen gick jag och lämnade tillbaka filmen och klagade på hack i mitten.
Jaha, sa tanten.
Sen gick jag hem ginast via Brändöbron och fängelset.
Sen tog jag en dusch.
Sen tittade jag på High Fidelity och sista avsnittet av Unelmien Poikamiestyttö** samtidigt.
Sen läste jag lite i Walter J Ongs Muntlig och skriftlig kultur.
Sen sov jag en stund.
Sen åt jag middag.
Sen läste jag lite igen.
Sen tittade jag på Noora menee naimisiin.
Nu tittar jag på Bad Boys 2.
Sen ska jag nog gå och sova.
*Den hyrde jag egentligen för att titta på igår kväll, men jag blev så a) uttråkad på mitt eget sällskap och b) störd på Michael Caine och hans orgier att jag stack till Sugarhoneydaarling i stället. Den mannen är förresten som en blandning mellan min engelske föreläsare och Painkiller. På ett dåligt sätt.
** Ett intressant ord annars, detdär. Poika, mies, tyttö - det är bara nainen som saknas, och det är hon som åsyftas.
onsdag 29 mars 2006
fasta rutiner och harry potter.
Fasta rutiner är underskattade. Då menar jag inte pappersbläddrande 8-5 på ett kontor eller en årlig reunion med gänget, utan såna där småsaker som helt enkelt händer med jämna mellanrum och gör att vardagen har lite mer struktur och det känns som att man har lite kontroll över sitt liv i alla fall. Som till exempel att gå hem till Fiabeth varje tisdagkväll och titta på America's Next Top Model (1) samt O.C. Fiabeth påstår att hon inte gillar O.C., men ex-Militanten och jag har allt genomskådat henne, vi vet nog att hon egentligen tyckte att "My shoe!" var jätteroligt, hon är i trotsåldern bara. Dessutom är det inte precis så att vi beter oss som de i Laguna Beach, jag såg när de samlades hela gänget en gång (2) och skulle titta på O.C. och satt och suckade och skrek i kapp som på en hockeymatch.
Jag har suttit och läst lite i mina om-Harry-Potter-böcker häromsistens (vilket gjorde att jag pratade mer om HP än vanligt idag, jag visste inte att det var möjligt) och konstaterat två saker.
Nummer ett: Läs inte Evastina Törnqvists Den lilla trollkarlen. En bok om J.K. Rowling och Harry Potter. Den är inte bra. Inte nog med att hon presenterar subjektiva åsikter och objektiva fakta om vartannat utan att dra någon gräns där emellan, påstår att Alain Rickwell spelar Snape i filmerna (3) och att man på Hogwarts börjar lära sig förbannelser först under "sitt sjätte och sista år" (4), hon skriver dessutom saker som jag finner högst tveksamma. Ta till exempel följande "Exemplar av den engelska förhandsutgåvan av den första boken, Harry Potter and the Philosopher's Stone, värderas nu till inemot 100.000 kronor. Mycket förstås eftersom den utgåvan bara finns i femhundra exemplar. Men också senare upplagor och utländska utgåvor anses redan lika värdefulla som förstahandsupplagor av Strindberg." (5) Nu har jag inte, trots något halvhjärtad googling, hittat någon summa som en förstautgåva av ett Strindberg-verk skulle kunna tänkas gå för, men jag har svårt att tro att en sådan skulle kosta samma sak som om jag går till bokhandeln och köper den första HP-boken (eller, ännu hellre, går till antikvariatet Lafkan och köper Harry Potter ja Viisasten kivi för 7,50 euro av den oerhört gulliga gubben som erbjöd Fiabeth och mig idag att vi kan få komma dit klockan nio på morgonen och sitta där och läsa tills han stänger klockan fem om vi vill). Men, jag kan ju ha fel.
Nummer två: Jag kom på nyss att jag trots relativt extensive reading inte ännu har berört varken fanfiction eller sleuthing, vilket var det jag hade tänkt skriva om egentligen. Måste nog fundera på att ändra inriktning lite kanske. Det ville ni säkert veta. Jo. Hej - Hopp!
(1) Neej! Inte Lluvy!
(2) Den enda gången jag har sett på det programmet. Honestly! Annars verkar det ju som att jag inte gör annat än tittar på TV hela dagarna i ända. Det är faktiskt inte sant. Då skulle jag ju inte ha tid att sitta framför datorn hela tiden.
(3) Det är naturligtvis Alan Rickman som spelar Snape.
(4) Jag vet inte riktigt vad hon menar med dethär överhuvudtaget, kanske att the Unforgivable Curses egentligen kommer upp under sjätte årets undervisning? Dock presenterar Moody dem under Harrys fjärde skolår. Och sju år är det ju totalt.
(5) Törnqvist, Evastina Den lille trollkarlen: En bok om J.K. Rowling och Harry Potter. Viken: Replik 2002. s.110.
Jag har suttit och läst lite i mina om-Harry-Potter-böcker häromsistens (vilket gjorde att jag pratade mer om HP än vanligt idag, jag visste inte att det var möjligt) och konstaterat två saker.
Nummer ett: Läs inte Evastina Törnqvists Den lilla trollkarlen. En bok om J.K. Rowling och Harry Potter. Den är inte bra. Inte nog med att hon presenterar subjektiva åsikter och objektiva fakta om vartannat utan att dra någon gräns där emellan, påstår att Alain Rickwell spelar Snape i filmerna (3) och att man på Hogwarts börjar lära sig förbannelser först under "sitt sjätte och sista år" (4), hon skriver dessutom saker som jag finner högst tveksamma. Ta till exempel följande "Exemplar av den engelska förhandsutgåvan av den första boken, Harry Potter and the Philosopher's Stone, värderas nu till inemot 100.000 kronor. Mycket förstås eftersom den utgåvan bara finns i femhundra exemplar. Men också senare upplagor och utländska utgåvor anses redan lika värdefulla som förstahandsupplagor av Strindberg." (5) Nu har jag inte, trots något halvhjärtad googling, hittat någon summa som en förstautgåva av ett Strindberg-verk skulle kunna tänkas gå för, men jag har svårt att tro att en sådan skulle kosta samma sak som om jag går till bokhandeln och köper den första HP-boken (eller, ännu hellre, går till antikvariatet Lafkan och köper Harry Potter ja Viisasten kivi för 7,50 euro av den oerhört gulliga gubben som erbjöd Fiabeth och mig idag att vi kan få komma dit klockan nio på morgonen och sitta där och läsa tills han stänger klockan fem om vi vill). Men, jag kan ju ha fel.
Nummer två: Jag kom på nyss att jag trots relativt extensive reading inte ännu har berört varken fanfiction eller sleuthing, vilket var det jag hade tänkt skriva om egentligen. Måste nog fundera på att ändra inriktning lite kanske. Det ville ni säkert veta. Jo. Hej - Hopp!
(1) Neej! Inte Lluvy!
(2) Den enda gången jag har sett på det programmet. Honestly! Annars verkar det ju som att jag inte gör annat än tittar på TV hela dagarna i ända. Det är faktiskt inte sant. Då skulle jag ju inte ha tid att sitta framför datorn hela tiden.
(3) Det är naturligtvis Alan Rickman som spelar Snape.
(4) Jag vet inte riktigt vad hon menar med dethär överhuvudtaget, kanske att the Unforgivable Curses egentligen kommer upp under sjätte årets undervisning? Dock presenterar Moody dem under Harrys fjärde skolår. Och sju år är det ju totalt.
(5) Törnqvist, Evastina Den lille trollkarlen: En bok om J.K. Rowling och Harry Potter. Viken: Replik 2002. s.110.
tisdag 28 mars 2006
ime kunnolla!
Så där traskar jag iväg till grammatiklektionen i all min oskyldighet, kanske tar lite hoppsasteg, kanske sjunger en vers eller två av Glada vi till skolan gå, kanske har böjt ner mina ögon mot marken sökandes efter vårtecken som tussilago eller strumpor som nån tappat i höstas och nu börjar tina upp. Och så står där ett par på vägen; trevligt, tänker jag, det är ju vår och då brukar det finnas par lite här och där, och det är ju bara bra för då vet man ju att det är vår och vår är ju trevligt på alla sätt och vis. Så jag traskar förbi dem och tjuvlyssnar lite på deras samtal, fortfarande med ögonen på marken, för sannolikheten att se ett annat vårtecken när man redan har sett ett, nämligen ett par, måste ju vara större*, och är det inte allas vår stora önskan att se vårtecken som man kan skicka in till JT, så säg.
- Ime kunnolla! Sug ordentligt! säger han.
Jag tror inte att jag har hört rätt, så för säkerhets skull, så att ingen ska kunna missuppfatta någonting upprepar han: ime kunnolla!
Så då måste jag ju titta upp från marken i alla fall. Och titta på muggen med sugrör hon har i sin hand. Den var mycket fin, svartvita filmmotiv var det på den, en sån skulle jag också vilja ha.
* Jag tror att den dära sannolikhetsläran hörde till korta matematiken i gymnasiet, vi sysslade mer med ln i evigheten och sånt.
- Ime kunnolla! Sug ordentligt! säger han.
Jag tror inte att jag har hört rätt, så för säkerhets skull, så att ingen ska kunna missuppfatta någonting upprepar han: ime kunnolla!
Så då måste jag ju titta upp från marken i alla fall. Och titta på muggen med sugrör hon har i sin hand. Den var mycket fin, svartvita filmmotiv var det på den, en sån skulle jag också vilja ha.
* Jag tror att den dära sannolikhetsläran hörde till korta matematiken i gymnasiet, vi sysslade mer med ln i evigheten och sånt.
söndag 26 mars 2006
denna helg.
Pusslat kylskåpspoesi med Ion Plunt: check.
Spelat in resten av Blessed Mess-skivan: check.
Druckit varm mjölk:nej.
Spillt ut ett glas mjölk på mattan: check.
Tittat på Spiderman-koreografi i Coupling: check.
Fått mer liv i min krukväxtros: nej.
Sjungit Dansa i Neon/Dansa på en ål på gatan till vasabornas höga nöje: check.
Traskat omkring i (pinsamt) nya, vackra skor: check.
Gjort någonting åt någondera av 5-sidiga essäerna: nej.
Hälsat på i Odi-tridi:s lägenhet: check.
Blivit bjuden hem till någon som inte ens var hemma: check.
Fått komplimanger avd. ny frisyr: check.
Diskat: nej.
Lyssnat på nya Lasse-skivan: check.
Bytt till sommartid: check.
Nu är jag dödligt trött, men annars fine ( d.v.s. Freaked out, Insecure, Neurotic, Emotional).
Spelat in resten av Blessed Mess-skivan: check.
Druckit varm mjölk:nej.
Spillt ut ett glas mjölk på mattan: check.
Tittat på Spiderman-koreografi i Coupling: check.
Fått mer liv i min krukväxtros: nej.
Sjungit Dansa i Neon/Dansa på en ål på gatan till vasabornas höga nöje: check.
Traskat omkring i (pinsamt) nya, vackra skor: check.
Gjort någonting åt någondera av 5-sidiga essäerna: nej.
Hälsat på i Odi-tridi:s lägenhet: check.
Blivit bjuden hem till någon som inte ens var hemma: check.
Fått komplimanger avd. ny frisyr: check.
Diskat: nej.
Lyssnat på nya Lasse-skivan: check.
Bytt till sommartid: check.
Nu är jag dödligt trött, men annars fine ( d.v.s. Freaked out, Insecure, Neurotic, Emotional).
torsdag 23 mars 2006
den sjätte* medlemmen i beatles: jag.
Jag var och klippte mig i går. Och när jag säger klippte mig, så menar jag faktiskt klippte mig. Eller inte egentligen då, för det var ju inte mig som blev klippt, utan mitt hår. Men ändå. Nu är det klippt, så att säga. Jag har fått delade reaktioner. Dels ett tvekande "har du gjort något med håret?", dels ett "nämen varför har du klippt ditt fina hår!", dels ett "bli int arg nu, men det ser ut som en beatles-frisyr". Och i brist på andra bildbevis (min osynliga kamera är på reparation), kan jag helt enkelt konstatera att jag faktiskt ser ut ungefär som han snubben nere i vänstra hörnet på bilden här. Bortsett från den snygga mustaschen då, tyvärr.* Den femte (och bästa) Beatles-medlemmen är ju Peter Stormare. Inte sett The Million Dollar Hotel?
hyllningar till en bibliotekstant.
Jag har varit till biblioteken idag och lånat fem böcker om Harry Potter och en bok om kvinnligt & manligt kommunikationssätt. Dessutom sökte jag en bok till, som enligt datorn skulle finnas tillgänglig, men jag inte hittade. Så jag frågade en tant. Hon kollade i datorn och konstaterade att jo, nog borde den finnas, och gick sedan för att söka i hyllan där den borde finnas. Jag hade nästan förlorat hoppet redan innan hon hittade till rätt hylla, för till och med jag hittade snabbare (men det känns ju lite fånigt att påpeka åt en som jobbar där att "barnlitteraturen finns på andra sidan"). Förutsägbart nog hittade hon heller inte boken, trots att hon till sist hittade rätt hyllsektion och även gick tillbaka till andra sidan hyllan för att söka lite där också, utifall att. Men hon lovade i alla fall att söka mera sedan ifall det inte är så bråttom, och nyss ringde hon för att berätta att hon hade hittat den så jag kan komma efter den när det passar. Det kallar jag service!
För övrigt börjar jag tro på folk som säger att det finns mögel i Fabriken. Jag har idag haft min, vad jag kan minnas, längsta dag under hela min akademiska karriär - från åtta till två! Det är helt skandalöst, jag var helt utpumpad innan dagen var slut. Och hade huvudvärk också, vilken försvann nästan genast jag gick därifrån, därav mögelmisstankarna. Visserligen kan det ha varit kaffet. Eller sällskapet. Och visserligen vet jag inte om man får huvudvärk av mögel. Men ändå.
För övrigt börjar jag tro på folk som säger att det finns mögel i Fabriken. Jag har idag haft min, vad jag kan minnas, längsta dag under hela min akademiska karriär - från åtta till två! Det är helt skandalöst, jag var helt utpumpad innan dagen var slut. Och hade huvudvärk också, vilken försvann nästan genast jag gick därifrån, därav mögelmisstankarna. Visserligen kan det ha varit kaffet. Eller sällskapet. Och visserligen vet jag inte om man får huvudvärk av mögel. Men ändå.
onsdag 22 mars 2006
tankar angående busspriser.
Jag skulle inte vilja bo i Kvevlax. Trots att jag nu på sistone jobbat så hårt med att få hankmodialekten att flyta alldeles som den ska (utan att lyckas till fullo, bör kanske tilläggas), skulle jag inte vilja bo där. Varför? Därför att det är ett slöseri med resurser, det är just vad det är. Det kostar 6,40 att åka sträckan Kvevlax-Vasa, vilket går på en kvart. Det kostar 8,40 att åka sträckan Jakobstad-Vasa, som tar en och en halv timme.
I ljuset av dessa fakta är det ju bara att konstatera att man ju nästan sparar pengar på att åka buss hem.
I ljuset av dessa fakta är det ju bara att konstatera att man ju nästan sparar pengar på att åka buss hem.
tisdag 21 mars 2006
ett mystiskt virus sprider sig i staden...
Det verkar ha spritt sig ett mystiskt virus över staden. Det kom lika överraskande som ett Avada Kedavra från Snapes trollstav och spridde sig innan någon hann märka det bland den oskyldigt ovetande befolkningen lika snabbt som ett rykte om köttätande bakterier.
Du kanske har hört om spanska flugan? Det är inte det.
Du kanske har hört om kinesiska febern? Det är inte den.
Du kanske har hört om HIV? Det är inte det.
Du kanske har hört om fågelinfluensan? Det är inte den heller.
Nej, det är springsjukan. Alla springer.
(åtminstone två)
So long folks, nästa gång ni hör från denhär fjolldockan har hon hälften mindre hår.
Du kanske har hört om spanska flugan? Det är inte det.
Du kanske har hört om kinesiska febern? Det är inte den.
Du kanske har hört om HIV? Det är inte det.
Du kanske har hört om fågelinfluensan? Det är inte den heller.
Nej, det är springsjukan. Alla springer.
(åtminstone två)
So long folks, nästa gång ni hör från denhär fjolldockan har hon hälften mindre hår.
vilken lycklig människa jag är.
I övermorgon ska jag framföra en önskan om att få skriva ett arbete om fenomenet Harry Potter, med speciell hänsyn till fanfiction och 'sleuthing'. Bara man virar in det tillräckligt bra i akademiska termer märker nog ingen att det bara är ett påhitt för att få utlopp för sin nördighet på skoltid. Hoppas jag i alla fall.
Apropå akademiska termer kan jag härmed meddela att jag innehar 39 studiepoäng. Det är fler än noll i alla fall. Ska vi inte ta och göra vågen för systemet som snurrar så snabbt och smärtfritt?
Jag har även lämnat in pappret som torde ge mig 20 studieveckor till, och ringt båda marketarna i hemstaden för att se om de har bestämt sig för att inte ge mig jobb än. Ja, och så har jag ju haft tent också. Det är inte klokt vad jag är driftig. Jag blir alltid lika imponerad av mig själv när jag nångång ibland faktiskt gör nånting åt dedär sakerna som jag har gått och tänkt på att jag borde göra i flera veckors tid, men inte vågat/orkat/idst/vågat. Det är inte utan att jag tycker lite synd om de människor som helt enkelt gör saker när de kommer på att de borde göras, de kan ju aldrig glädja sig åt småsaker som att de har lyckats ringa ett enkelt telefonsamtal. Och det har vi ju alla hört: man ska glädja sig åt det lilla här i världen, titta på myror (eller lysmaskars kärleksliv?) vid vägkanten, höra på fågelkvitter, gå barfota i gräset och känna daggen mellan tårna, hälsa dagen med ett leende och allt det där. Ergo, man är mycket lyckligare om man är en antisocial latmask utan initiativförmåga än om man är helt... normal. Att dessutom ha ett slående sinne för logik skadar nog inte.
Apropå akademiska termer kan jag härmed meddela att jag innehar 39 studiepoäng. Det är fler än noll i alla fall. Ska vi inte ta och göra vågen för systemet som snurrar så snabbt och smärtfritt?
Jag har även lämnat in pappret som torde ge mig 20 studieveckor till, och ringt båda marketarna i hemstaden för att se om de har bestämt sig för att inte ge mig jobb än. Ja, och så har jag ju haft tent också. Det är inte klokt vad jag är driftig. Jag blir alltid lika imponerad av mig själv när jag nångång ibland faktiskt gör nånting åt dedär sakerna som jag har gått och tänkt på att jag borde göra i flera veckors tid, men inte vågat/orkat/idst/vågat. Det är inte utan att jag tycker lite synd om de människor som helt enkelt gör saker när de kommer på att de borde göras, de kan ju aldrig glädja sig åt småsaker som att de har lyckats ringa ett enkelt telefonsamtal. Och det har vi ju alla hört: man ska glädja sig åt det lilla här i världen, titta på myror (eller lysmaskars kärleksliv?) vid vägkanten, höra på fågelkvitter, gå barfota i gräset och känna daggen mellan tårna, hälsa dagen med ett leende och allt det där. Ergo, man är mycket lyckligare om man är en antisocial latmask utan initiativförmåga än om man är helt... normal. Att dessutom ha ett slående sinne för logik skadar nog inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)