flit.stud.

Man skulle kanske inte tro det, men jag är faktiskt inte bara hängiven schlagern, jag är rentav löjligt hängiven mina studier också, tycker jag. Jag har för all del inte speciellt mycket att göra för tillfället i den vägen (eh, om man inte räknar dendär danskatenten jag har om ett par timmar), de flesta kurser är slut och sommaren hägrar. Så vad gör Emma då? Jo, jag slog till och beställde ett bokpaket innehållande enbart (I repeat: enbart!) gradulitteratur och nu har jag läst över hälften av den ena boken (Richard Louvs Last Child in the Woods: Saving Our Children from Nature-Deficit Disorder, för övrigt mycket intressant och mycket skrämmande; lite som att titta på detdär matprogrammet Jamie Oliver gjorde i brittiska skolor, då eleverna inte visste hur en potatis såg ut). Dessutom har jag anmält mig till en kurs i litteraturvetenskap som inte var helt gratis. Den ska jag gå främst för att jag har nytta av den i mina studier. Det har ingenting alls att göra med att den heter "Harry Potters ursprung" och att jag är en nörd. Okej, lite då. Men kursen handlar om centrala begrepp inom barnlitteratur och barnlitteraturforskning så visst har den anknytning till gradun också. Sådetså. Med anledning av den kursen har jag ansett det nödvändigt att läsa om hela bokserien och har just läst ut den tredje (min favorit). Och faktiskt upptäcker jag fortfarande nya saker. Jag kände bara att jag ville berätta det, ifall nån tror att jag går och latar mig hela dagarna.

ännu lite schlager.

Bara en liten epilog till Schlagerkoma09: rätt låt vann. Förstås. Vilken maidag! Det var ju förutsägbart, men när jag försökte sätta ihop en top10-lista innan så fanns det ju heller ingen riktig utmanare (resten var det värre med, endast fem av tio var rätt och bara Norge var på rätt plats). Det är ju roligt när grannländer vinner också. Speciellt grannländer som inte är Sverige... Nåja. Personligen tycker jag också det är roligt därför att mitt allra första schlagerminne faktiskt är från då Norge vann förra gången, med Secret Gardens Nocturne. Jag kommer bara ihåg ett mossgrönt nummer och att jag inte fick stanna uppe och se på hela tävlingen för den höll ju på så sent, men min bror skrev upp poängen så vi kunde kolla sen nästa dag vem som vunnit. Den låten var ju också fiolbaserad förresten, vilket sammanträffande! Fast den låten blev lite kontroversiell eftersom den innehöll så lite text, det är nog inget problem nu. Tydligen var numret snarare blått än grönt, men det kommer alltid att vara grönt för mig...

dags för final!

Igen 6/10 rätt. Dessutom ville jag efter att ha hört alla låtarna byta ut Polen och Ungern mot Danmark och Albanien, men J sa att jag inte fick. Så att.

Nu har ni ju hört nästan alla låtar, förutom värdlandet och de fyra toppfinansiärerna som är direktkvalificerade för finalen.

Så här tänkte man i Frankrike: Patricia Kaas är ju känd och sjunger fint och är bra på alla sätt, henne skickar vi.
Så här tänkte man inte i Frankrike: Vi borde kanske ge henne en bra låt också.

Så här tänkte man i Storbritannien: Andrew Lloyd Webber kan ju det där med att skriva låtar, han får skriva vår låt.
Så här tänkte man inte i Storbritannien: Vi borde kanske hitta nån sångerska som kan sjunga en ALW-låt också.

Så här tänkte man i Tyskland: Jurygrupperna (som då bara var backup ifall nåt skulle gå snett) gillade ju vår swinglåt för två år sen, så nu tar vi och ändrar reglerna så att juryn har mera makt och sen skickar vi en swinglåt igen så blir det nog bra ska ni se.
Så här tänkte man inte i Tyskland: Vi borde kanske hitta en swinglåt som är lika bra som den för två år sen var.

Så här tänkte man i Ryssland: Dethär med att ordna Eurovision Song Contest blev ju dyrt, det vill vi inte göra igen.

Hur man tänkte i Spanien har jag ingen aning om.

schlagerguide inför semifinal II.

Idag är det vilodag, men imorgon kör det igång igen. Då händer det här:

Kroatien inleder med en duo som även kunde beskrivas som 'man med accessoar'. Sen kommer Irland, vars låt i likhet med Andorras skulle platsat i Freaky Friday. Lettlands låt är lite som en blandning mellan en hejaramsa och en vaggvisa. Sen kommer Serbien som visar det nyaste hårmodet. Om tisdagens ballader visar vägen går Polen också vidare. Sen kommer Norge. Han kommer att dårflina och ni kommer att sjunga Fairytale hela året tills maj 2010 då vi möts igen i Oslo... om förhandsspekulationerna stämmer. Så följer Cypern, vars sångerska troligen kommer att sjunga falskt. Så kommer nästa ballad, nämligen Slovakien. Danmark bjuder på en man som ser ut som Ronan Keating och sjunger som Ronan Keating en låt som är skriven av Ronan Keating. Sen kommer Slovenien som hade en helt instrumental låt, men det får man inte ha, och dessutom får man inte spela instrument live på scen. Ungern tycker att vi ska dansa och det kan väl hända att vi gör. Azerbajdzjan låter som svensk latinopop á la Mendez. Förstås har nån svensk skrivit den. Grekland kommer att bjuda på shejkshejkshejk och bar bringa med samma gubbe som bjöd på shejkshejkshejk och bar bringa 2004. Litauen kommer att bjuda på en skön låt, lite för skön till och med för elvatiden en torsdagskväll. Så kommer Moldavien, då de svenska kommentatorerna kommer att småfnissa åt titeln och alla fans av moldavisk folkdans och -sång kommer att få sitt lystmäte. Sen kommer Albanien som enligt uppgift kommer att ha en helt grön människa på scenen, det är ju något att se fram emot. Så kommer Ukraina som kommer att ha lite kläder på sig. Nästsist ut är Estland som kör lite samma koncept som Slovenien, men mycket bättre. Och sen sist men inte minst, Nederländerna som har tre sångare som är några årtionden för gamla för sin låt.

Emma gissar, ännu mera på högt den här gången: Kroatien, Irland, Polen, Norge, Slovakien, Ungern, Azerbajdzjan, Grekland, Ukraina och Estland.

kommentar till min schlagertippning.

Jag tippade 6/10 rätt. Om det har jag att säga följande:

Angående de som inte gick vidare, så låg Montenegro hela tiden på gränsen och den totala avsaknaden av scenshow avgjorde saken (hade de inte råd att skicka fler människor?). Att Vitryssland inte gick vidare är fortfarande förvånande. Andorrapop brukar inte gå hem. Och i och med att det är tveksamt om Bulgarien sjöng en enda ren ton under hela låten är det väl ingen som precis sörjer att deras resa fick ett abrupt slut.

Angående de som istället gick vidare tyckte jag att både Island och Israel gjorde sig mycket bättre live än som förhandstitt och väl förtjänade sin finalplats. Men nog var jag ändå förvånad att både Malta och Island gick vidare. Sen var det ju kul att Portugal gick vidare också.

Själv röstade jag på Sverige och Makedonien.

I övrigt kan jag bara säga att jag saknade Thomas Lundin, att programledarna var ungefär lika bra som Bulgarien sjöng rent och att Sveriges låt var sämre nu, utan de förinspelade operakörstämmorna, fast Christer Björkman sa att man inte skulle höra någon skillnad. Dessutom kan jag berätta att jag lite vill börja sjunga "you are gold and silve-er" (á la Pop! Goes My Heart) i Schweiz låt, men det ska inte tas som nån kritik av låten i sig...

schlagerguide inför semifinal I.

För en timme sen ungefär var jag dödstrött och på väg att somna, fast sen åt jag en halvrutten kiwi och nu är jag pigg igen. Därför tänkte jag ge er en guide till morgondagens häppening, nämligen första euroviisut-semifinalen. Snällt, va?

Först kommer Montenegro. Sångerskan kommer att ha lite kläder på sig. Sen kommer Tjeckien. Stålmannen och Freddie Mercury fick ett tjeckiskt kärleksbarn och nu sjunger han "sing it with me nanananana" och man vet inte om det är på skämt eller på riktigt. Belgiens bidrag sjungs inte av en Elvis-wannabe, Elvis var en belgiens-bidragssångare-wannabe. Jag tycker det är roligt. Vitrysslands bidrag skulle vara bra om Eurovisionen fortfarande bara sändes på radio, som då i början. Sverige kan vi ju. Låt oss alla sjunga med. Sen kommer Armenien. Låt oss alla dansa med. Sen kommer Andorra, som har återuppväckt antingen Me eller My från det döda för att sjunga dendär låten de var kända med då på nittiotalet. Schweiz kan ni lyssna på en stund, sen gå och hämta kaffe, det händer inget mer. Turkiets sångerska kommer också att ha lite kläder på sig. Sen kommer Israel som har skickat en arab och en jude och tanken var ju god i alla fall. Sen kommer Bulgarien, de har också opera fast med en gubbe som låter som en tant. Om man ska döma efter videon kommer där säkert att finnas dansare med lite kläder på sig. Sen kommer Island med en ballad. Så följer fårmer jugoslejvian repablik åf Macedonia. Man skulle tro att bandet är pudelrockare från åttiotalet, men de var inte ens födda då. Sen kommer Rumänien. Sångerskan kommer att ha lite kläder på sig. Och jag kommer att störa mig på att hon sjunger something när hon borde sjunga anything. Så kommer Finland. Då ska ni ta fram fosterlandskänslorna och flaggorna och shejka loss i äkta nittiotalseurodiscostil. Sen kommer Portugal. Eftersom ni ändå står upp kan ni dansa lite portugisisk folkdans. Nästsist ut är Malta med samma tant och samma låt som Malta brukar tävla med. Sist ut är Bosnien-Herzegovina med pompa och ståt och kommunism.

Emma gissar, sådär på högt: Montenegro, Vitryssland, Sverige, Armenien, Andorra, Turkiet, Bulgarien, Rumänien, Finland, Bosnien-Herzegovina. Men för min del kan nog också Belgien och Makedonien (jag är lite svag för makedonska, ända sen 2000, ända sen shtåpåsståm te ljubam shtåpåsståm edaa! ...jepp, pastellklädda tjejgrupper som sjunger falskt är min kakbit). Och så Island förstås, man kompisröstar väl.

mos.

Med mos i huvudet förbereder jag mig inför veckans andra tent i finsk grammatik. Dendär gränsen för hur mycket satsmotsvarigheter och predikativtyper och infinitivobjekt jag klarar av börjar vara nådd. Men om allt går enligt planerna kan jag efter imorgon lägga finskastudierna på hyllan, ta ut mina kandidatpapper och ni vet, leva livet som det ska levas. Det är inte speciellt sorgligt.

Sorgligt, däremot: 1-3, 2-3, 1-1. (Det var ju lite så att jag trodde att dendär sista matchen - Jaros hemmapremiär - skulle sluta 3-3, men det vore ju rätt otippade fotbollssiffror ändå) Nåja. Man måste ju försöka gå vidare med sitt liv. Kanske att det går. Med tillräckligt mycket grammatik, så.

temaveckor.

Förra veckan var det körsång.
Denhär veckan är det finsk grammatik.
Nästa vecka blir det Euroviisut.

Det gäller ju att leva sitt liv enligt olika teman. Man borde nog gå in för det helt och klä sig och äta enligt temat också. Förra veckan funkade ju, jag gick omkring i en begravningsstass mest hela tiden och drack ingefära. Och nästa vecka är ju inget problem (förutom att jag inte har några gyllene skor). Fast hur finsk grammatik ser ut och smakar är något oklart.

pussel & reklam.

Se där, 1192 ord av 1000 skrivna, och helt utan klagovisor också! Dessutom lyckades jag nästan fylla i hela torsdagskorsordet i Husis, för första och sista gången. Lite duktig är jag nog. Inte lika duktig som mina grannar som sågar och hamrar dagarna i ända, men nästan.

Jag tycker att det är lite märkligt att även om jag inte har speciellt mycket för mig för tillfället så blir det ändå ett pusslande. Ta måndag till exempel: jag har sovmorgon fram till klockan 16, men då har jag danska från 16 till 18, grekiska från 18 till 20 och generalrepetition inför tisdagens vårkonsert från 19 till vem vet när. Jotack, bra planering.

På tal om konserten är ni alla hjärtligt välkomna på Vaasan ylioppilaskuoros vårkonsert tisdag 28.4 i Vasa konsthall*! Konserten börjar 19.00, inträde 3/5€. Vi sjunger lite slovakiskt, lite Purcell, lite ingermanländskt, lite finskt och såntdär.

Om det händelsevis är så att ni inte kan komma då eller inte har fem euro till övers, no fear! Dagen efter, 29.4, tar vi det igen i förkortad version. Klockan 17.45 börjar vi lalla, på samma ställe, som en del av Vasa universitets studentkårs vappenrambambula som pågår hela veckan (lämpligen kan man således gå direkt från mösspåläggning till konsert, om man vill). Om man vill får man betala 3€ i inträde, men det är frivilligt**. Är det inte superoptimoptisktoppipangfenomenaliskt?

* Inte Kuntsi alltså, vilket jag tidigare sagt, därför att det tidigare sagts mig. Men konsthallen mejkar lite mera sense, nog.
** Varför man har en fastslagen avgift om inträdet är frivilligt förstår jag inte. Brukar inte frivilligt inträde vara lite mer så att man ger 30 cent om man känner för det och 4 och 78 om man känner för det? Ja se finnar.

mio är hos sin fader konungen.

Jag har börjat läsa Charlotta Ödmans bok Snälla, vilda barn som handlar om barnen i Astrid Lindgrens böcker. Hon har en del intressanta synpunkter, men en sak som jag stör mig på i boken, och i så många andra liknande böcker och analyser är följande:

Det är naturligtvis svårt att tänka sig annat än att färden till Landet i Fjärran sker i fantasin. Bosse får antas sitta kvar på bänken i Tegnérlunden i bokens slut, trots att han bedyrar att han är hos sin fader konungen i Landet i Fjärran. (Ödman, 40)

Kan någon förklara för mig varför det är så svårt att inte läsa Mio min Mio som något som bara utspelar sig i Mios fantasi? Varför finns det ett behov av att med alla krafter pressa in sagan i en svart ram av realism? Det är naturligtvis ett sätt att läsa historien, men varför skulle det vara det enda sättet?

Ödman jämför Mio min Mio med Rasmus på luffen och säger om den senare att där "finns samma absoluta trygghet och närvaro som Mio upplever med sin fader konungen i rosengården. Men i berättelsen om Rasmus är det inte bara som den faderlösa nioåringen sitter och drömmer, utan han ligger verkligen där i trygghet" (s. 62). Och varför det då? Vad är det som säger att inte också Rasmus bara sitter där på barnhemmet och drömmer sig bort? Är det verkligen så, att så fort en berättelse inte är strikt realistisk, så bör den läsas som en allegori? Hör det inte till sagans fördelar att man kan ta sig vissa friheter med realismen? Och hur vore det om man inte klassificerade Mio min Mio som en barnsaga, utan som renodlad fantasy (vilket för all del också har gjorts), finns behovet av en realistisk förklaring kvar? Är till exempel Sagan om ringen bara ett äventyr som utspelar sig i Frodos fantasi?

Ödman citerar också Astrid Lindgren själv som sade att en vuxen läsare - även hon själv - tror "att Mio full av längtan sitter kvar på sin bänk i Tegnérlunden lika ensam som någonsin" men att "alla barn - även barnet i mig - vet att det inte är så. Mio är i Landet i Fjärran och har det så bra, så bra hos sin fader konungen" (s. 40). Om det är fallet så vill jag då aldrig bliva stur, för jag tror minsann inte på att Mio fryser ihjäl på sin parkbänk.

(lör)dagens visdom.

Om du rent hypotetiskt sett har tänkt såga bort lite kvistar på träden på din gård för att få mer sol, och står på en stege och drar i en gren som inte vill ramla ner fast den är nästan helt bortsågad, ids inte hålla i den sen när den väl ramlar, för då ramlar du också. Och det kan eventuellt göra ont, sådär ont så att man tänker att man borde sluta skrika men inte riktigt kan. Och det kan eventuellt göra att du inte kan böja dig ner eller lägga på dig höger strumpa eller gå längre promenader än till pumphuset och tillbaka, på ett tag.

Helt hypotetiskt, alltså.

Förutom att syssla med rena hypoteser har jag firat påsk med familj och mat. Och burana.

språktidningen.

Om någon har tvivlat på att Språktidningen är tidningen för mig vill jag bara illustrera dels med senaste numret som damp ner genom postluckan igår (ledtråd: rubriken högst upp), dels med ett autentiskt skrivprov från min tuschtavla med saker jag ska komma ihåg.

mvh. kalligrafikern Emma

(tyvärr handlar artikeln om skrivstilen som lärdes ut på 70-talet så jag kan inte precis åberopa det som orsak, men ändå)

blåbärspancakes.

En fin sak med att ha ett eget hushålle är att man kan äta blåbärspancakes till söndags- lunch om man känner för det.

Dessutom blir det nog några över till måndagsefterrätt om man bara är en som ska äta.


Bilden är ju inte den bästa, men plättarna var desto godare. Receptet (lätt & snabbt & gott) stulade jag härifrån.

hej, jag heter blod.

Idag började min grekiskakurs som jag sådär omotiverat hade anmält mig till. Det var ganska roligt. Vår lärare är lingvist till yrket - säger det inte er en del om hur kursen ser ut? Det är mindre turistgrekiska för semestern (avdelning "var ligger poolen?" och "hur mycket kostar en glass?") och mer kontrastivt språkvetande. I och med att jag inte har planerat nån semester i Grekland* men däremot spenderar största delen av mina dagar kanske inte så mycket med att språkveta som med att språkundra, så passar det mig utmärkt. Idag har jag således inte lärt mig säga "Hej, jag heter Emma" på grekiska, däremot har jag lärt mig att ordet 'blod' på grekiska heter αίμα och uttalas ungefär som Emma. Och att palataliseringen av grekiska konsonanter följer samma mönster som densamma i österbottniska dialekter. Så att sånt.

* "Grekland blev för dyrt, sa pappa och hyrde en husvagn. Men allt gick fel - fruktansvärt fel."

lördag den fjärde april tjugohundranie.

Det regnar. Igår beställde jag glasögon. Bruna plastbågar. Idag är andra dagen av två kördagar. Jag börjar bli trött på höga g. Jag köpte en d-sträng igår. Kände mej som en fullständig idiot. Sånt händer. På måndag har jag tent i norska. Till den måstade jag printa ut hundra papper som jag inte kommer att läsa. Jag vet inte vad som hände med det där att spara träd. Kanske tänker man inte på sånt i Norge. Kanske har man inte så mycket träd. Jag friserade mitt påskgräs tidigare. Påskgräs är inte så värst spännande, när allt kommer omkring. På tisdag får jag gäster. Jag borde hitta på något att bjuda dem på. Själv är jag mest snål på blåbärspannkakor. Fortfarande. Idag fyller min syster. Hurra. Jag undrar var hon finns, sen. På måndag börjar min kurs i grekiska. Jag vet fortfarande inte riktigt varför jag anmälde mig. Sen blir det påsk. Då ska jag jobba. Och ha på mig min blåa klänning. Och göra sånt där påskigt. Fast inte gå påskhäxa. De diskuterade påskhäxeri i kören igår. Palmsöndag versus påsklördag, och sånt. Nån annanstans var det väl nån annan gång. Det spelar just ingen roll för mig personligen. Nu måste jag snart hitta på nånting att äta innan jag går till Metviken. Inte för att jag ska till Metviken, men man skulle ju tro det. Jaja.

glad barnboksdag!

Idag är det internationella barnboksdagen. Det tänkte jag fira med att berätta om en jättefin bok som jag köpte på loppis häromdagen. Kajsa Kavat hjälper mormor är en karamell nästan lika god som de polkagrisar mormor kokar och (Kajsa) säljer på torget. Ett blad är sönderrivet och tejpat fast, så fin är den.

Jag skulle allt gärna vilja ha Kajsas och mormors trädgård - "om man nu kan kalla det för trädgård, när det bara får rum ett körsbärsträd och några krusbärsbuskar" - det är ju just precis det som behöver rymmas i en trädgård. Och så kanske några rabarbrar.

Och så satte hon igång med julstöket. Hon fick först lov att fråga mormor: Hur gör man julstök?

Men vet ni, den där Adrian, han är ju inte ens med i boken!

första april.

Nu är första april alldeles snart slut och jag har klarat mej hela dagen utan att bli lurad. Vad jag vet i alla fall. Lite kändes det som ett aprilskämt när optikern påstod att mina pupiller har flyttat på sig sen jag skaffade glasögon för fem år sedan, och jag hade lust att börja sjunga Karl Oskar, du narras april! Fast optikern hette inte Karl Oskar, så det skulle ju ha varit lite konstigt. En annan sak som också verkade som något av ett aprilskämt var övertidsminuterna i Finland-Norgematchen nyss. Men så roligt ska vi väl inte ha.

påskgräs!

Titta, titta, jag har påskgräs! Jag min kaktusmördare som redan hann bli orolig att jag hade dödat det. Men nu när jag har klarat av att odla påskgräs kan jag ju avancera till orkidéer då.

Den andra bilden föreställer mitt andra påskpynt. Det fina med den här bildserien är att jag kan öka på den vartefter jag känner för det, tänkte jag. Fast sen började jag fundera och det enda jag kom på att rita under jorden var ett lik och det känns ju inte speciellt vårigt och glatt. Så om ni har några förslag är det bara att kommentera.

a series of surrealistic events.

Idag på retoriklektionen lyssnade vi på ett radioprogram där min mammas kusin (väl?) pratade om nåt tal. Ni vet, han släktens kändis, han som Ahtisaari känner. Det var lite lustigt, tyckte jag.

Sen gick jag till en tygaffär och grävde i billiglådorna* och döm om min förvåning och dåndimp när jag hittar ett blått-rött tyg med texten University of Kansas och KU:s maskot på. Alltså. På riktigt? Varför?

Det var också lite surrealistiskt att Z och jag båda fick karaktärer från Madagaskar 2 i Kinderäggen jag hade köpt. Fast inte så värst, ändå.

Annars går jag mest och väntar på att mitt påskgräs ska växa.

* ÄR det verkligen billigt? Om tyg kostar 35 euro per kilo i fyndhörnan, motsvarande 6-10 euro per meter enligt skylten, och tyg kostar till exempel 5,90 per meter i 'riktiga' butiken, då är det ju inte alls billigt ju. Sen vad jag ska med tyg till är en annan sak. Jag skulle vilja sy ett lapptäcke men kanske inte att jag ändå börjar sy för hand. Nån måtta får det väl ändå vara.

bomber och granater och krevader!

Just nu borde jag sitta och skriva tent i finsk grammatik. Men det gör jag inte. Tydligen var jag inte anmäld. Det vill säga, tydligen hade jag inte anmält mig på båda ställena där man borde ha anmält sig. WTF?! Jag kunde ha varit hemma denhär helgen och förtjänat mitt levebröd, men nej, jag har spenderat två dagar tillsammans med finskans objektsformer för att mötas av en hånflinande tant som berättar att jag tyvärr får gå hem igen. #¤%&/()(/&%¤#!

Nu kanske någon tänker, men din jubelidiot, du har ju studerat där i fyra år, kanske du borde ha lärt dig hur man gör vid det här laget? Då svarar jag:
a) Jag är humanist. Vi skriver inte tenter, vi skriver essäer. Och när vi skriver tenter är det oftast "klassrumstenter" som man inte behöver anmäla sig till. Jag minns inte när jag senast skulle ha haft en officiell tent. Och
b) Förr i världen, då på den gamla goda tiden, skulle man anmäla sig till tent genom att skriva sitt namn på ett kuvert. Nuförtiden ska man anmäla sig via nätet till allt, kurser, tenter och som närvarande för läsåret. Så jag anmälde mig på nätet. Men tydligen räcker inte det, tydligen måste man anmäla sig på två olika ställen - nätet OCH ett kuvert - för att få den stora äran att berätta om vilka olika slags predikativ det finns i finskan. Ack, den ljuva teknologin, så den förenklar tillvaron.

Jag ska stämma dom för utebliven inkomst. Och för sveda och värk. Och för förorsakande av ovårdat språk. Och för försämrade relationer till det finska språket. Det är nästan som hets mot folkgrupp.

Jag citerar Håkan Hellström: jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. Jag behöver få ge en smäll på nån annans käft, alltså. Vill nån ställa upp?