sommar.

Jag har inte så mycket att säga, så ni får titta på en ringklocka istället.

flaggdag.

Ifall nån undrar varför man flaggar idag kan jag berätta att det är Charlottas namnsdag och att jag har lämnat in mitt sista skolarbete. Grattis jag! Det där med att den svenska kulturen i Finland är ett främmande ok känns mindre värt att flagga för, tycker jag.

meningsfullt.

Har ni nångång tänkt att hej, man borde starta en blogg där man laddar upp smygtagna bilder på attraktiva män som läser böcker, för hej, det är precis vad världen behöver?

För sent.

ancestral evening light.

Detta är vad jag kallar Ancestral Evening Light. Annars är det färska jordgubbar, hemgjord mysli och naturell yoghurt som gäller. Samt Agatha Christie, loppisrundor och reflektioner över hur livlig fantasi inverkar på den mentala hälsan. Och sociolingvistik i väldigt måttlig mängd.

titta, titta, titta!

spice girls-relaterade konstigheter.

På nåt sätt har jag hela dagen gått omkring och tänkt att det är presidentbal idag. Bara för att det flaggas, liksom. Eller kanske för att det ligger en viss decemberkyla i luften.

Det är lite konstigt. En annan sak som är konstig: jag lånade en bok som enligt egen utsago innehåller de hundra bästa låtarna från de senaste hundra åren (1900-2000). Där bland typ Ol' Man River och Ain't Misbehavin' och Yesterday finns också en Spice Girls-låt, nämligen Say You'll Be There. Nu är ju dethär med bästa hit och bästa dit alltid väldigt subjektivt, men är inte det lite konstigt? Jag gissar väl att det inte är sådär strikt musikaliska kvaliteter som tagits i beaktande, men även om man antar att låtarna valts ut på basis av hur populära de var på sin tid och sådär, så är det väl ändå skumt? Jag menar, minns du hur den låter? Jag kom knappt ihåg den fast jag hade noterna framför mig. Jag minns att de kastade ninjastjärnor i videon, men inte så mycket mer. Och då får man väl ändå säga att jag var ett hängivet fan när det begav sig.

En annan relaterad skumhet är att det i typ alla notböcker där nån SG-låt ingår står att Victoria Aadams har varit med och skrivit låten. Nån kunde ha tagit bort det där ena a:et nångång under de senaste typ femton åren eller så. Tycker man.

graduangst. igen.

Såhär kan jag tycka: att om det står i nån bok att icke-specificerat "folk" har kritiserat nånting, så borde det väl räcka med att jag hänvisar till sagda boks författare och låter honom/henne stå för att sagda folk inte är destomera specificerat. Jag kan väl inte rå för att författaren har tillåtits gömma sig bakom ett generellt passiv? Alternativet, att jag sådär över en helg helt magiskt skulle kunna hitta detta icke-specificerade folk för att kunna hänvisa till dem, känns varken speciellt lockande eller realistiskt.

Det är nämligen såhär, gott folk, att jag klockan 21:58 på valborgsmässoafton sitter och bråkar med den där gradun igen. Under dagens vappupiknik (som på grund av vädret hölls inomhus) berättade nämligen min vän R, som även hon har tänkt bli färdig i slutet av juni, att dokumentet ska skickas till tryckeriet allra senast måndag för att det ska kunna ske.

Eventuellt kan man ju tycka att herr handledare kunde ha sagt det häromdagen, när jag frågade hur snart jag behöver lämna in den. Men det är kanske för mycket begärt? Han hade ju heller ingen koll på vem jag skulle lämna in den till, eller så. På frågan var man binder in sin gradu fick jag svaret "Emma... you've been here for, how long? Shouldn't you know these things by now?". Jag kunde kontra med "Dear professor, you've been here for, how much longer? Shouldn't you know these things by now?".

Kontentan är alltså att helgen spenderas tillsammans med Mr Bowmont III, med frekventa pauser för att medelst ryggövningar förpassa disken till sin rättmätiga plats. Men det är väl bra på sitt sätt. Ju fortare jag måste lämna in den, desto snarare blir jag ju av med den. Då har jag ju också all tid i världen att leka med eventuella syskonbarn som råkar vara i faggorna. Så att, glad vapp och första maj!

ur "a concise dictionary of english slang" (1955)

BIKINI. Feminine bathing-dress, brief in appearance
--and popularity.

research av olika slag.

Sitter här och läser dödsrunor. Ni kanske undrar om denhär dödsfixeringen är min nya grej - läsa dödsannonser, traska omkring på gravgårdar - fast det är faktiskt research till ett skolarbete (det sista!). Just den här uppgiften handlar om tabuord och eufemismer och sånt, och det är ju rätt remarkabelt ändå att av 16 texter undviker 7 helt och hållet ämnet döden. Bara en använder ordet die. Så att. Sånt sysslar jag med.

Jag har också researchat diskbråck eftersom tant Doktor igår funderade om jag kanske har fel på min diskus. Det är ju lite svårt att veta om man borde vila eller röra på sig. Fast nu har jag läst att man ska vara så aktiv som möjligt både vid diskbråck och ryggskott och ptja, all slags ryggkrämpor, så simhallen it is. Där finns ju också bastu, vilket kanske är bra, eftersom värme var bra mot nånting. Och kyla. Det som gäller är alltså att undvika rumstemperatur. Det är lite som med Gud, det är bättre att vara kall eller varm än ljum. Typ.

Anyway. Prokrastinerar mest. Tänk sen när jag inte har några skolarbeten som ska skrivas, vad ska jag då låta bli att göra? Spännande.

Har ni förresten tänkt på att Agatha Christie var rolig? Det är ju liksom inte det första man kommer att tänka på, men det är helt sant. Sådär nångång i högstadiet kanske hade jag en Christie-period, men jag genomgår just nu en Christie-renässans känner jag. Fast lite mer selektivt. Först Miss Marple. Nu Tommy & Tuppence, vilket föranledde humorkommentaren. För de bygger ju faktiskt på en såndär speciell torr, engelsk humor. Poirot skippar jag, tror jag.

Anyway. Nu är det nog dags för lunchpaus. Jag har ju jobbat så hårt.

gradu- & ryggbestyr.

Jag har hämtat ut min gradu och diskuterat ändringar. En hel del ändringar kunde göras, en del ändringar kommer att göras. Jag siktar nu på att finjustera så mycket jag orkar, och ha den inbunden och inlämnad sjunde maj.

Jag har också uppsökt Studenthälsan. För tillfället känns det som att en och en halv timme i väntrummet gjorde mer skada åt ryggen än vad fysioterapibesöket kommer att vara till nytta, men det återstår att se. En ny remiss har jag i alla fall, och en tid på torsdag. Och en rygg som är i betydligt sämre skick än i går.

Nu ska jag gå och dricka kaffe i väntan på klagovisorna. Eventuellt läsa dödsannonser om jag hittar några. Later!

förresten...

Ifall nån undrade, så är det sånthär jag gömmer mig i buskage för.

bara så:

Idag har jag skrivit min sista tent. Ever.

VYY:n valitusviikko.

Tycker du också att spenatsoppan är för grön? Eller att studerande får för lite pengar, för dålig mat, för lite nakenhet och bara kålsallad? Störs du också av bristen på information, flickvänner och nakenhet?

Då kanske du ska ta en sväng via torget framför Mathilda & Tritonia* 16-ish imorgon och höra din frustration uttryckas i sång. Studentkårens klagovecka till ära uppträder VYK med några låtar ihopskrivna av genuina framförda klagomål. För att citera fjortonde versen av den ena: kaikki on niin paskaa.

* Med väderreservation. Vid regn står vi säkert och skrålar i biblioteket och blir omtyckta av alla som försöker vara flitiga studerande.

jag vill ha en mustasch.

Vill jag ha en sånhär mustaschmugg? Svar: JA. Hur har jag överlevt utan en, liksom?

helt oprovocerat.

Det var en konstig kväll igår. Först bestämde sig min rygg för att helt oprovocerat ge upp kontraktet och sen ville min bästa vän deportera mig till Karelien för att dö i tuberkulos så hon kan ärva mina miljoner. Relativt oprovocerat det också. Dessutom var det exakt en månad tills jag fyller kvartssekel. Fast det är en efterkonstruktion.

I morgon skriver jag min absolut sista tent* såsom studerande vid Vaasan yliopisto. Mazel tov!

* well, förutsatt att jag får godkänt, givetvis.

lajdidajdi mombasaan lala.

Jag har haft den här låten på hjärnan hela dan. Tyvärr kan jag inte mer av texten än "mombasaan". Och så lalala.

jag ville ju bara fota videkissorna.

Ibland när man står gömd i ett buskage tillsammans med ett 18-105mm-objektiv kan det kännas som att folk som går förbi kanske kan missuppfatta ens intentioner.

på gravgården.

Delvis inspirerad av det här cyklade jag igår till gravgården och gick omkring där en timme eller så. Det är rätt fridfullt, att bara gå omkring där i solskenet och fågelkvittret och titta på gravstenar och fundera över vem de där personerna var. För tänk ändå hur många människor som är döda. Och tänk så många av dem som ingen kommer ihåg längre. Det enda som återstår är en sten med namn och datum, ibland en titel, ibland ingenting, eftersom tiden och mossan och väderleken har höljt även det i glömska. Vissa stenar har statyer och kors och taggtrådskronor, vissa har hamnat på sned eller gått sönder.

Jag tycker det är intressant också att se under vilken titel människorna går till eftervärlden. På en gravsten, till exempel, samsas guldsmedsmästaren Fredrik, hans maka Amanda, barnträdgårdslärarinnan Gertrud, trotjänarinnan Brita, guldsmeden Johannes och fil.magister Magnus. I en grav ligger en litteratör. Jag vet inte riktigt vad det är, men det låter som något jag vill bli när jag blir stor. Det finns många "enkor" också. Tänk att definieras som en person som en gång varit gift med en man som nu är död.

Och sen alla mysterier: hur kommer det sig att det finns en gravsten som det bara står "Erik" på, utan efternamn eller datum? Och hur hamnade "weaving manager Emanuel Cooper" på en gravgård i Vasa?

jag läser och läser men kommer aldrig till slutet.

Det fanns en tid i mitt liv då jag inte kunde börja läsa en ny bok innan jag hade läst ut den gamla. Den tiden är slut. Mer eller mindre påbörjade just nu är:

• Douglas Coupland: Microslavar (det ligger ju i historiens natur, men jisses vad gammal den känns, redan. Datanördar som mejlar och frågar nån engelsman vad bollocks egentligen betyder istället för att googla, liksom, hallå nittiotal!)
  
• Anuradha Roy: En karta över omöjlig längtan (jag har flera gånger tittat en gång extra på den boken på biblioteket eftersom jag alltid inbillar mig att den är skriven av Arundhati Roy, som skrev den vackraste inträdeslitteraturen jag nånsin läst, The God of Small Things, så jag tänkte läsa den bara för att komma undan dendär dubbelkollen)
  
• Nick Hornby: 31 låtar (den har jag läst förr, iofs, men jag köpte den på loppis en gång och den har nu legat där på byrån bredvid sängen sen dess ungefär. Det är så lagom långa doser att läsa om man borde gå och sova men ändå vill läsa)
  
• Ulrika Kärnborg: Myrrha (den är bra skriven, men det tar emot att läsa vidare, för att det är så obehagligt)
  
• Inger Edelfeldt: Rit (igen en såndär snuttbok)
  
• Emily Brontë: Wuthering Heights (i egenskap av engelskastuderande och fd littvetare känner jag att jag borde läsa igenom dendär Works of the Brontë Sisters, men herr T har totalt förstört Jane Eyre för mig, och jag har lite svårt att komma igång igen)
  
• Bryan Peterson: Kreativ fotografering: Exponering (jo jag kör ju mest på auto och känsla, men jag tänkte att det kanske inte skulle vara helt dumt att veta lite vad man sysslar med också)

Fast jag har visst läst ut några böcker också. Couplands jPod, till exempel, som jag nämnde häromsistens. Den är helt hysteriskt rolig (och jag skulle litegrann vilja ha TV-serien på DVD). Och Åke Holmbergs Ture Sventon och Isabella. Han är allt bra klurig, den där Ture Sventon. Fast han åt inga temlor. Och så läste jag Carol Goodmans De döda språkens sjö. Den är som Den hemliga historien light. Och även om jag inte har något större intresse av att syssla med mord eller incest eller sånt där så blir jag i alla fall intresserad av att lära mig latin. Förresten tycker jag också att ni ska läsa Mary Ann Shaffers Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap om ni inte har gjort det men är sugna på lite efterkrigstida engelsk feelgood. Så att sånt.

god i'm such a girl.

Jag slog två flugor i en smäll igår och firade att gradun var färdig samt sörjde över den uteblivna Italienresan med Cherry Garcia (med extra körsbär) och Before Sunrise. Det finns gånger då jag känner att dedär kvinnliga stereotyperna inte passar så bra in på mej. Det här var inte en sån gång.