Jag har alltid sett upp till Svenska Akademiens ordlista som något av en ledstjärna i mitt liv. När jag gick på sexan i lågstadiet premierades jag med ett exemplar av densamma, och alltsedan dess har jag sovit med boken under huvudkudden, allt för att ha den i närheten när problem dyker upp.
Men nu har jag börjat vackla i min tro.
Orsaken är ett enda ord:
blaha [-ha´]
interj. återgivande gapskratt m.m.
Va? Har du någonsin hört någon skratta så? BLAHAHA! Om du läste en serietidning och ordet 'blaha' återfanns i en pratbubbla, skulle du genast anta att personen som utandades bubblan gapskrattade? Kort sagt: wtf?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar