i min lilla skyddsbubbla.

Ibland, speciellt i böcker, beskrivs vissa människor som sådana som framkallar ett behov av beskydd från andra människor. Man ser dem, deras känsliga sprödhet och drabbas bara plötsligt av en väldigt fågelmammasyndrom. De ska beskyddas med näbbar och klor till sista blodsdroppen.

Något sådant syndrom brukar jag inte framkalla hos andra människor. Maskiner, däremot, verkar känna ett behov av att beskydda mig.

Först var det Mr Bowmont som censurerade mina MSN-konversationer enligt tycke och smak. Nu har min telefon också börjat censurera. Den screenar mina samtal utan att fråga mig först.

Är det inte tryggt och mysigt, så säg? Det vore kanske tryggare och mysigare om den censurerade enerverande "TJÄNNARE TJEJJEN!WzuP?!"-konversationer och diverse mordhotande samtal i stället för i högsta grad välkomna samtal från min bästaste vän och så. Men man måste väl vara glad för det lilla.

Har jag hört.