Glad idag är Emma som har klarat av alla sina kandidatseminarieuppgifter (respondent + 2x opponent) och hädanefter bara behöver sitta och se andra svettas och vrida sig på sina stolar. Ännu återstår ju förstås att skriva färdigt den där -piip- avhandlingen, men det är en världslig sak. Jag lyckades faktiskt aktivera mig lite igår; jag är speciellt stolt över att jag cutpejstade sista kapitlet till att bli det andra istället. Såna invecklade operationer kräver sin kvinna minsann.
Arg idag är sammaemma för att herr T inte förstår hennes helt superbraiga essäer. "Your terminology in discussing sociolinguistics seems off"; vad konstigt då, jag vet inte ens vad det är, än mindre var jag medveten om att jag försökte diskutera saken akademiskt. Dessutom skrev han "wague" på ett ställe, han ska så lagom skriva att jag inte kontrollerar mitt språkbruk. Återigen påminns man om vikten av överordnade som man respekterar, och som man faktiskt tror vet bättre än en själv... Det är inte det att jag tror att jag vet allting bäst själv - nåja, inte bara det - utan det att jag tror att han inte vet bäst heller. Ibland är det inte ens det; säkert är han kunnig på sitt område, men den som har hittat på att ge honom lärarkompetens borde genomgå en psykisk undersökning. Hur kommer det sig att jag har fått mycket sämre i hans kurser än i andra (som bedömts av native-speakers, by the way) till exempel? Det har säkert inte alls att göra med att jag inte ens ids försöka göra mitt bästa, så länge det blir sidantal. Nåja, tydligen lär det här universitetet vara typ sämst i hela landet (eller världen, kanske), och budgeten för år 2010 är 3 euro så att kanske man inte kan ställa så höga krav...
Uttråkad idag är jag också, jag sitter här i datasalen och flummar i väntan på Shakespeare. När jag var i England i min gröna ungdom köpte jag ett vykort där det stod So I haven't written for ages - neither has Shakespeare! och sen sorry längst ner med pyttesmå bokstäver. Fast det är nu förvånansvärt nog inte Shakespeares comeback jag väntar på, utan kvart över fyra då Macbeth försöker mörda oss allihop. Jag kunde sitta och lyssna på valdebatt i matsalen, men dels var det helt sjukt upplagt (debattörerna satt vid ett bord på nedre våningen, men riktade mot övre, så att man i princip inte kunde sitta varken uppe eller nere om man ville se något - snacka om organisationsförmåga) och dels var jag inte med från början och de hade inga skyltar så man visste inte ens vilket parti de representerade. Imorgon ska jag gå och rösta - heja! Det känns så tryggt att veta att sådana som jag ska leda landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar