hemma.

Jag är hemma nu, ifall någon undrade.

Tre dagar i Kansas City spenderades i varmt sällskap och kallt väder. Jag fick jämföra sätt att ta sig an situationen att ha Emma boende hos sig i några dagar: man kan ringa andra människor för att de ska underhålla mig, som Jordan, eller så kan man visa mig alla tänkbara sevärdheter man kan hitta på, som John. Alla sätt är bra, utom dom dåliga, och varkendera tillhör den kategorin. Nu hann vi med Union Station (där bl.a. Science City finns, motsvarande Heureka, men mycket mindre roligt än min värd mindes det... dock ett planetarium, där vi såg en förvånande religiös film om Betlehems stjärnan - "I like how they spend 40 minutes talking about what it could have been to conclude with what does it matter anyway" - som avslutades med ett kort framträdande av Stålmannen; jag kunde inte sluta skratta), Crown Center (shopping), USAs enda museum tillägnat första världskriget med tillhörande utsikt över KC från ett tak dit tillträde var förbjudet på grund av is, men jag är ju turist och förstår inte engelska, Cold Stone (glass! "So mom and dad, I took Emma to get the arguably best ice cream in KC, where do you think that is?" ... "You've never been to Cold Stone?!"), I Am Legend (inte sevärd), Ten Thousand Villages (min favoritbutik numera, fair trade och tidskonsumerande), Nelson Atkins konstmuseum, amerikansk julbelysningsoverkill i kvadrat där en läkarmottagning hade köpt en radiostation och blinkade tomtar och granar och pingviner i takt med julmusiken som spelades, cirka femton skobutiker... för att inte tala om the culinary experience of a lifetime, när John skulle visa sina matlagningstalanger och tillredde mac'n'cheese och grilled cheese sandwich.


Sen blev det lördag, och jag skulle åka hem och jag var rätt så uppspelt. Tre dagar senare när jag fortfarande inte var hemma var jag inte lika intresserad av flygresor. Jag tror jag har slagit någon typ av rekord i antal försenade flyg på en resa. När flyg dessutom är fullbokade och blev inställda för ingen särskild orsak blir det ännu roligare. Lägg till borttappat bagage and you've got yourself a party.

Men, som sagt, jag är hemma i alla fall. Jag har inte riktigt hunnit landa ännu, det känns som att livet hemma mest består av sömn, mat och jobb - brukar det verkligen vara så här? Om två dagar är det jul och jag har inte den minsta tillstymmelse till julkänsla. Kanske är det bristen på snö (det fanns mer i KC). Kanske har jag inte haft tillräckligt lång förberedelsetid. Eller kanske har jag tentakler överallt och vet inte var jag ska fästa dem, kanske har jag ingen koll på dagar eller timmar, kanske vet jag inte om jorden är vänd rätt väg. Kanske är det bara så här det är ibland.


bild: efter isstormen.