I det ena landet möts man av en välkomstkommitté med Kalle Anka-kex.
I det andra landet får man mandarinklyftor slängda på sig tills man tvingas ta skydd under en hundhårig filt (och inte ens då slutar de).
Det är ju så man undrar över vad man gör här egentligen.
Lektionerna har börjat idag, och hittills verkar det bra. Hissaläraren verkar bra och rolig (åtminstone tycker han själv det), och Later World Literature verkar intressant som kurs åtminstone, om ock föreläsaren hittills inte verkar överdrivet inspirerande. Böcker för runt åttio dollar är redan inhandlade, och det är bara för en kurs. Men detdär, jag har ju ännu cirka fyra euro kvar att få i lön från juljobbandet, så det är ju inga problem. Jag ringde sångprofessorn också, som jag skulle, och möttes av ett "Emma! I was just thinking about you!", vilket var något överrumplande. Efter auditionen verkar det lite mindre positivt kanske, men hon ska ringa mig senast fredag och förkunna domen. Jag får sjunga i vilket fall som helst, antingen blir det privata sånglektioner + antingen community chorus eller opera chorus, eller så sångundervisning i fyrapersonersgrupp. Det visar sig, jag har gjort mitt nu i alla fall.
2 kommentarer:
Jag vet just vad du menar, dvs. om later world lit (no names mentioned), han verkar så entusiastisk....NOT:D Examen är jättelätta också, du kommer att ha inga problem att få A (det fick jag också fast jag läste inte en tredjedel av det man borde ha läst på kursen).
Kalle Anka-kex har sin tid och kasta mandarinklyftor har sin tid - efter vad det verkar. Fint att återresan gick smidigare, P hade koll på dina flyg hela vägen! Så om än inte storebror men någonting ditåt ser dig!
A-M
Skicka en kommentar