lov, snö och ord.

Ibland är det trevligt att vara i USA. Som på måndag, till exempel, för då har vi lov. Ha ha. Så bra att det finns folk som har drömmar.

Tre dagar helg framför oss, alltså. Några planer? Ptja, snöbollskrig, kanske, om det råkar bli lite varmare. Sova (har försökt hålla en sträng tupplursdiet för att vända dygnet, tror att jag börjar vara här nu). Läsa läxor (jotack, det finns gott om böcker som ska läsas den här terminen också). Gå och handla lite myslistänger, kanske. Såntdär.

Apropå snö blev denhär "eskimåerna har typ tusen ord för snö"-myten aktualiserad när jag läste (visst var det väl i Det här är Finland?) att finskan har runt tvåhundra. Det fick mig att undra över a) hur många det finns i svenskan och b) hur man räknar sånt. Nog kommer man väl upp till en tjugo kanske när man börjar räkna svenska snöord, men tvåhundra? Räknar de böjningsformer som skilda ord? Säkert kommer man väl med avledningar upp till rätt många (rätta mig om jag har fel, men inuktitut lär väl också vara ett agglutinerande språk, vilket skulle förklara en hel del). Så är det skillnader i språkets uppbyggnad eller skillnader i sätt att se på världen som egentligen är huvudfaktorn? Det där med avledningar kom förresten att bli ett huvudbry när vi spelade Taboo på finska hemma innan jag åkte också - gäller avledningar också som tabuord? Den spelidén är helt klart inte påhittad av en finne.

Slutligen vill jag också, sådär i ordfilosoferandets anda, framlägga följande språkstrid: jag hävdar bestämt att motsatsen till white christmas, d.v.s en snöfri jul, är en black christmas. Helt logiskt, inte sant? Det ska allt vara en amerikan till att inte acceptera den logiken.

P.S. Matilda, pissmyror hittar du till exempel här och här.