oj oj så jobbigt det är att vara jag...

Det är något skumt på gång. Jag har varit i skolan mer eller mindre nonstop från nio till fyra idag. Så lång skoldag har jag inte haft sen gymnasiet, och det var ju liksom en fas man borde ha växt ur vid det här laget. Eller?

Nå, nu ska jag inte överdriva mina vedermödor. Den första halvtimmen är inte en veckoligt återkommande sådan; jag skulle bara träffa min handledare för lite pappersarbete (så går det när man inte kan bestämma sig för vilka kurser man vill ha). Och de sista fyrtio minutrarna satt jag och övade piano, så de lade jag till i tidsrymden mest bara för att det skulle låta ännu jobbigare (lite jobbigt var det faktiskt, jag satt och spelade iklädd vinterjacka, mössa och vantar). Men ändå. Jag förstår inte varifrån alla kurser har kommit alldeles plötsligt.

Eller lite kanske. Jag får gå fiction writing* i addition till min annars stormiga dag (jo jag hade professor Storm i varje kurs ti-to annars, höhö). Han är annars en sån lärare som jag skulle kunna tänka mig att jag skulle vara om jag vore typ sextio år och professor. Berättar en massa random grejer som emellanåt är intressanta, emellanåt inte, och har så torr humor att man ibland inte vet om han skämtar eller inte (sån humor lär jag ju också ha, fick jag höra nu under jullovet). Det är lite omständligt, men på det hela taget är han rätt bra.

När jag hade haft alla förmiddagslektioner och hade stökat undan lunchen, gick jag tillbaka till mitt rum och tänkte kolla mejlen innan jag skulle ta mej en tupplur när jag nu ändå hade en timme ledig tills nästa lektion. Förutom att jag hade fått ett mejl av min sånglärare då att vi ska ha lektion tisdagar klockan ett. Eftersom klockan var tio före ett vid det laget blev det lite dåligt med tuppluren. Men att. Det går ju så också. Jag hamnade ändå att vänta och trodde inte att nån skulle dyka upp, innan läraren sen kom. Nån annan syntes inte till, åtminstone inte förrän vi sen gick ut genom dörren. Där stod ett gäng asiater som jag misstänker skulle ha samma lektion men som tydligen inte hade tänkt på att helt enkelt kliva på. Men att. Det går ju så också. Det blir nog bra, ska ni se. Imorgon tar vi det mer piano.

* Tydligen lönar det sig att hänvisa till anpassningsproblem, á la "Hej, snälla professorn, int sku jag kunna få gå din kurs fast den redan är full? Det är ju så stor omställning att gå från att ha dig varje dag på hösten till ingen alls på våren". Eller hur det nu sen var. I vilket fall som helst är det ju ganska trevligt att höra att jag är such a talented writer att hon skulle love to ha mig i gruppen, sådär som omväxling.