Hej hå. Jag tror jag saknar en betydande del av den finska folksjälen. Det är nånting väldigt fint med det faktum att majoriteten av årets bidrag i den finländska ESC-uttagningen går på finska. Men det betyder inte att jag gillar det mer för det. Nu har alla bidragen visats och jag har ingen tillstymmelse till favorit. Missförstå mig rätt, det har inte med språket att göra. Nej, det har med [infoga valfri passande orsak] att göra.
Den tredje deltävlingen bjöd på en tangodrottning (ah, Finland, Finland, Finland, the country where I wanna be; för att citera Monty Python), en dragqueen (det är ju lite schlagerspirit i alla fall; men scenkläderna gick i svart och vitt, what's up with that?) en svårdefinierbar dam som framförde vad som nog, om man sträcker på tårna, kunde sägas vara min favorit samt finsk hevi (inte heavy).
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så istället ska jag berätta en söt liten historia på tal om heavy. Min vän G har klippt håret, runt 20-30 centimeter av det. Han berättade att han satt i sin bil och lyssnade på nån låt och skulle börja headbanga, men sen märkte han att han inte hade nåt hår att headbanga med, så han blev ledsen och började nästan gråta. Är det inte rörande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar