Det var nånting jag hade tänkt blogga om egentligen, men jag minns inte vad, så det blir lite random listor istället.
Märkliga saker:
- jag trodde jag hade en lång dag i skolan idag, men sen spelade jag piano i närmare tre timmar och ändå blev det så mycket tid över att youtuba Parlamentet.
- frysfacket är inte tillräckligt kallt för att hålla glass, men morötterna fryser i kylskåpet.
- oändlig motivationsbrist.
Planer framöver:
- se om allhjärtana* är lika hypat i verkligheten som på TV.
- troligen spendera densamma dagen tillsammans med skolans stolta impro-sällskap Zoiks! med inbjudna gästen komikern Kyle Cease.
- adoptera en demigod.
- träna.
- se på Pippi Longstocking med åtminstone en svenskamerikansk pippioskuld och en redan pippifrälst vegetarian**. Jag hyser inte stort hopp till att lyckas tvinga nån annan, men vi får se.
- skriva en story om en sextonåring som ligger på sjukhus.
- hitta motivation.
Sånglektionsrelaterade saker:
- idag berättade jag på lingvistiklektionen om att sångläraren sa åt mig att jag måste hitta ett [i] i bakre delen av munnen; lingvistikprofessorn bara skrattade åt mig eftersom det är en front vowel. (spännande, jag vet)
- idag började vi faktiskt sjunga en sång (!). Jag ska sjunga tyska som om det vore italienska, och sen ska hennes minnesotakompis ge mig svensk repertoar.
- detta föranledde en debatt om huruvida det är mer logiskt att finska eller svenska låter bättre i sjungen tappning.
* Kan Alla Helgons Dag kan väl Alla Hjärtans Dag?
** Jag vet inte vad t.ex. vegetarianism har med saken att göra, men jag har fått andrahandslära mig bloggsäkerhet, så man kan ju inte skriva ut namn, så man får väl improvisera så gott det går. Man kunde ju använda initialer, som jag brukade göra förr, men det har sina sidor. Samma sidor som för ett tag sen diskuterades när jag konstaterade att min uppfattning om USA för evigt kommer att vara formad av min vistelse här. Jag kommer till exempel alltid att tro att varenda amerikan har ett namn som börjar på J. Lite som att varenda människa i Italien heter Mario. Det har jag nämligen upplevt. Allegedly. J trodde inte på mig när jag sa det, men när jag började ge mig in på förklaringar som innefattade Kina under Ming-perioden gav han upp. Han brukar göra det, oftast. Så ofta att han häromsistens konstaterade att vi är som arketypen av ett dåligt äktenskap. Detta bara för att jag nickade en liten stund. Jag vet inte, amerikaner är konstiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar