oscar.

I cirka tio års tid har Oscarsgalan varit en av institutionerna i mitt års tvtittande. Jag tror det började 1997; jag minns att jag var besviken på att Leonardo diCaprio inte kom. Enligt tillförlitliga uppgifter á la Okej* berodde det på att han i sin tur var besviken över att inte ha blivit nominerad för bästa manliga huvudroll i Titanic. Stackars Leo, och stackars mej.

Att titta på Oscarsgalan brukar ju dock innebära vissa omständligheter, i och med att Österbotten och Hollywood har lite olika tidszoner (för all del Egentliga Finland också, jag har testat den versionen också). De första åren var det bandning som gällde; trots longplay och tidsrestriktioner för tacktal lyckades jag åtminstone ett år med konsttricket att inte få med vinnaren av kategorin Bästa Film på bandet. På senare tid har jag prövat både att stanna uppe hela natten och att ställa väckarklockan på 3.00. Men under över alla under, i år kunde jag titta på galan i realtid utan att ställa om mina sovrutiner över huvudtaget! Så märkligt.

Jag tänker inte kommentera vinnare eller så, jag måste medge att jag sett väldigt få av filmerna. Fyra saker vill jag ändå konstatera:

1. Jag finner det ganska lustigt att tre av fem nominerade sånger var från filmen Enchanted, och ingen av dem vann.
2. Det låter kanske lite elakt att säga det, men Tilda Swinton är ett levande bevis på att det krävs mer än utseende i Hollywood, speciellt för kvinnliga skådespelerskor. Hon hade dessutom på sig en sopsäck. Jag vet inte om det är förolämpande eller genialt, men en frisk fläkt var det i vilket fall som helst.
3. Är det bara jag som tycker att det är lite märkligt att landet filmerna gjorts i betonades så mycket i kategorin Bästa Utländska Film? "And the winner is... Austria!", liksom. Om jag nånsin presenterade en kategori, skulle jag säga "and the winner is... USA!"
4. Jag är kär i James McAvoy. (lite lustigt förresten att vilken engelskspråkig dialekt som helst är attraktiv... utom amerikansk då.)
   

* Vad är det för ett tidningsnamn förresten? På tal om Okej så kan jag berätta en historia om första gången jag köpte en okejtidning; tanten i kiosken (Zorro!) bläddrade i den och frågade om det var en porrtidning jag köpte. Jag var elva år (?) och inte speciellt intresserad av paparazzibilderna av Enrique Iglesias och hans vänner på strandsemester.