bipolar.

Ena stunden har jag löjligt roligt och kan inte förstå att jag måste åka härifrån om en och en halv månad. I nästa stund sitter jag och maniar över bortkastade stunder och tycker att tjugoåttonde maj inte kan komma snart nog. Bipolar vadå? Just nu skulle jag bara vilja komma hem så att jag slipper obsessa (för det botar säkert allt).

I en av dessa bortkastade stunder tittade jag på Så ska det låta, och sen dess har jag tjejlyssnat på Oh Lauras Release Me; jag gör revolutionerande upptäckter sisådär två år efter alla andra. Men om någon vill ge mig A Song Inside My Head, A Devil In My Bed i födelsedagspresent lovar jag att inte slänga presentpappret i ansiktet på givaren.