visumintervju och värrigare visor.

Resan söderut avklarades med livet i behåll, om ändock inte nödvändigtvis förståndet. Åtminstone förstår jag inte vitsen med att åka ettusen (1000) kilometer för att svara på frågorna 1. Du känner hon som var före dej i kön va? och 2. Hur många år har du studerat?. Nå, hämtade ut mitt pass från posten idag, kompletterat med värriga lappar och grejer. Snart åker jag. [aaah!]

Känner mej litegrann som en död fisk. Jobbet var totalt kaos idag och vi fick inte ens nån ordentlig kassa att visa upp för besväret. Kan inte minnas när jag senast skulle ha känt mej så utpumpad efter ett arbetspass. Anyway, ledigt imorgon på grund av kusins bröllop. Det låter kanske lite konstigt att säga det med tanke på att jag ska sjunga typ hela kvällen (släktkören uppträder med alldeles för många sånger inklusive ett solouppträdande av, eh, mej), men det ska bli skönt att fara på ett bröllop där man inte är inblandad alls. Omväxling förnöjer och allt det där.

Tänkte skriva nånting viktigt (det är det ju alltid) men jag ska gå och packa in en båt i en skinkpåse i stället. Hejdå.

midsommar och annat.

Imorgon är det midsommarafton. Hela veckan har originalen på butikerna frågat vad vi har för planer; som om man borde ha några. De är ju befriade från sådana förpliktelser, de är ju gamla. Vad det nu är för logik. M försöker alltid protestera mot det, det lyckas aldrig. Ändock, grillipihvit är inhandlade, så om det räknas som planer, well, yes sir, we have no bananas. Mest innebär midsommaren ändock tre lediga dagar - men det är inte så bara (folk far på semester och frågar när jag har ledigt i sommar. - På tisdag, svarar jag). Nå, det är nu sist och slutligen inget problem att arbeta då man trivs.

Annat då? I något som troligtvis endast kan tillskrivas omedvetenhet om vem jag är och vad jag har skrivit om gav min kandidathandledare mig ett betyg som föranledde min mamma att köpa två liter körsbär. Addera falafelpita på turkpizzeria och motorcykelutfärd och firandet är komplett. Jag klagar inte.

Med anledning av veckobörjanets resa till hufvudstaden samlar jag ihop papper på löpande band. Det är dyrt att skaffa visum till demokratins och frihetens förlovade land. 80 €, 100 $, 30 € för passfoton plus då utgifterna för sagda utflykt till landets utkant. Jaja. It'd better be good. Hoppeligen hittar jag också ett par gröna jeans (on a wholly unrelated note).

Sommar innebär flashbackar, också. Jag åt lunch vid ett ankare idag. Man betjänar de mest skilda människor. Om man inte vill vara här, varför då vara?

våldsdåd.

Idag sköt jag en människa för första gången i mitt liv. Offret var en femårig flicka, imorgon fyller hon sex. Jag frågade om jag skulle räkna till tre eller bara skjuta, hon ville att jag skulle räkna. Ett, två - tystnad - ursäkta, jag gjorde lite fel, vi tar på nytt.

Min hand bara skakade efteråt.

(men hennes örhängen blev fina)

planer för dagen.

Dagens planer:

- skriva tent.
- inte blåsa i sjön när jag går över Brändöbron.
- köpa farsdagspresent.

Hittills har jag avklarat nummer ett, passerat bron en gång utan att ramla i, samt funderat på att ge katten i att gå till stan. Det är sånadär planer med väderreservation, du vet (undrar vad pappa tycker om den förklaringen när han inte får nån present).

Anyway, tenten gick fint, tror jag. Det brukar ju kanske inte vara ett så bra tecken när det känns som att man kunde skriva mer om en "write briefly"-uppgift man valt bort ("Marlow's monkey experiments) än om den längre uppgift man har valt (the approach and avoidance hypothesis), men att detdäran... Sånt händer ju. Nu sitter jag och väntar på att få gå på översättningslektion (så går det när man skriver tent på typ en halvtimme). Jejj.

musiken segrade.

Först: Serbien var och är en värdig vinnare. Personligen röstade jag på Ungern & Frankrike, men det var ju bara jag... nästan (vi var åtminstone tre stycken som röstade på Frankrike i Finland).

Nu sitter jag här och läser Aftonbladet och har hejdlöst roligt.
Alex Schulman tyckte till exempel att det var hemskt att lyssna på omröstningen, eftersom östeuropéerna bland annat talar så dålig engelska. Hörde han André Pops?
Tydligen vet alla också att jultomten kommer från Sverige. Det är väl samma människor som tror att bastun är en svensk uppfinning, skulle jag tro. (Inte för det, jag håller med om att tomtens uppdykande var något av ett bottennapp... men Krisse var ännu värre.)
"Stilexperten Ida Lithell" sätter betyg på kläderna och jag förstår ingenting av hennes kommentarer. "Modigt uppknäppt svart sidenskjorta är precis vad en vältränad bringa behöver jämte pressveckade byxor. Men jag är inte säker på att en blottad bringa är någonting vi någonsin behöver", till exempel, var det nu sen bra eller dåligt? Hannas klänning hade tydligen konturer som å ena sidan var groteska, å andra sidan fantastiska. Vad det nu betyder.
Apropå Hanna: "Finland gillar monster och svarthåriga kvinnor som sjunger om att de vill dö." Intet för intet toppar vi väl självmordsstatistiken i världen?
Markus Larsson skriver om festivalens död. Länder som röstar på grannländer har tydligen tagit kål på hela kånkarången. "Det handlar inte längre om vilket land som har bästa låten. Frågan är om det nånsin har gjort det, men i kväll får den diskussionen inte plats här." Varför får den diskussionen inte plats här? Kan det månne vara så att så länge grannlandsröstningen gynnade Sverige var den helt okej, medan det nu är förkastligt att andra röstar på sina grannar? Visst kommenterade jag också på att endast öststater gick vidare från semin, men det är ju ändå löjligt att påstå att tävlingen plötsligt har gått under bara för att det gick dåligt för Sverige.

Och så vidare. Vad vore livet utan Aftonbladet?

Sist och slutligen: för mig, och de flesta andra finländare med mej, handlar det i slutändan ändå bara om att slå Sverige. Och det gjorde vi, både i schlagern (med två poäng) och i ishockey. Så allt gott.

ESC 2007. det närmar sig.

Årets höjdpunkt närmar sig med stormsteg. Jag laddade upp med Eloise i helgen (och blev utskrattad på köpet), och tänkte följa upp med att berätta vad jag tycker om årets bidrag.

Semifinal
Bulgarien. Trance är inte riktigt min grej, men mungiga är ju alltid en hit. (2)
Israel. Förenar årets två största trender ("hanna pakarinen" vs "the ark") med rap och dragspel och politiskt budskap och... Årets mest förvirra(n)de bidrag. (1)
Cypern. Det börjar sådär lite halvlovande, men ganska enformigt och lite väl 80-tal. (3)
Vitryssland. Det ska bli intressant att se om sångaren ser lika plastig ut på scen som i videon. Men perfekt schlagerpop: refrängen sätter sig direkt. (6)
Island. Meat Loaf är väl inte från Island? Helt bra låt (men jag måste hålla med vemdetnuvar i inför-programmen, att ordet rock'n'roll gott kunde tas bort). (9)
Georgien. Björk är väl inte från Georgien? Fast sen börjar refrängen och man kunde tro att det var T.A.T.U. Lite väl intetsägande. (3)
Montenegro. Att sjunga på egna språket ger alltid extrapoäng i min värld; att se ut som Åke från Bert gör det inte. Sådär lagom, alltså. (5)
Schweiz. Inte bara vampyrerna lever, utan även Dj Bobo, tydligen (vem hade trott det?). Man kunde ju ha trott att hans musik hade utvecklats sen senast, men icke sa nicke. (3)
Moldavien. Moldaviens svar på Carolina Gynning tilltalar mej betydligt mer än den svenska varianten. Det är något som saknas, men det är helt okej. (8)
Holland. Snälla, sjung på holländska! Inget extra. (4)
Albanien. Jag brukar i allmänhet gilla lokalfärg, men det här var ingen höjdare. (2)
Danmark. Det sorgligaste med det danska bidraget är att det kunde vara SÅ mycket bättre om transan gjorde en ordentlig show. Vad är det för vits med att vara transa om man inte fläskar på riktigt ordentligt? (1)
Kroatien. Så länge de håller tonen är inte så att man dör, men det kan nog hända att det börjar vara dags att ta en sväng till toaletten ungefär nu. (2)
Polen. Refrängen och versen passar inte alls ihop (jag gillar refrängstuket bättre), och det blir lite småintressant att se hur det här ser ut live. (4)
Serbien. Insidan är viktigast, jo, fast inte i de här sammanhangen. Skaffa dej en stylist, snälla! Det här är för övrigt riktigt, riktigt bra, men klädvalet drar ner betyget från en full tia. (9)
Tjeckien. Kan nån verkligen ha en sån där röst, på riktigt? (2)
Portugal. Vad har man för tanke med att klä bakgrunden i guld och rött och solisten i öh, beige? Nänä. (1)
Makedonien. Det här är ganska bra, men jag får inget grepp om taktarten i refrängen. Men återigen, hemspråk är bra. (6)
Norge. Det är något disturbing över synen av en femtioårstant som visar både ett och annat, och inte är låten bra heller. (2)
Malta. Den här låten har växt. Hon kan dessutom sjunga, vilket ju aldrig är fel. (8)
Andorra. Det är inte originellt precis, men det funkar ju. (8)
Ungern. Min absoluta favorit. Bara rösten ger tio poäng. (10)
Estland. På något sätt känns det som finska Laura. För lite originalitet, men rätt catchy är det väl. (5)
Belgien. Det är svårt att inte dras med, men poängen ges mer för originalitet än för låtkvalitet. Och vad gör Filmkrönikan-Orvar i bandet? (5)
Slovenien. Opera, tja, varför inte? Jag gillade ju Elysion. Men kanske ändå inte. (5)
Turkiet. Den här låten är äckligt medryckande, och kommer nog att gå långt. (6)
Österrike. Bon Jovi är väl inte från Österrike? (7)
Lettland. Antingen gillar man det, eller sen inte. Jag råkar nu gilla muminpappans hatt. (7)

Baserat på min högst personliga åsikt borde alltså (10) Ungern, (9) Island, Serbien, (8) Moldavien, Malta, Andorra, (7) Österrike, Lettland, och (6) Vitryssland och/eller Makedonien och/eller Turkiet gå vidare.

Finalen
Bosnien Herzegovina. Sångerskan liknar Rachel Weisz, men man får inte många poäng för det. (4)
Spanien. Thomas G:son, sluta blanda näsan i blöt där den inte hör hemma! (3)
Irland. Irländsk folkmusik är ju svårt att motstå. (7)
Finland. Jag är lite orolig för låga tonerna, men denhär låten har absolut växt. (9)
Litauen. Helt okej, men kommer nog att dränkas. (5)
Grekland. Greklands och Turkiets bidrag låter likadant (shake it up). Rätt medryckande, men också ganska b. (5)
Sverige. Man blir ju glad, men det är inte bästa låten The Ark nånsin gjort, precis. (9)
Frankrike. Det är helt underbart att se ett franskt bidrag som inte tar sig själv på blodigaste allvar, och dessutom sjunger en del ord på engelska. (8)
Ryssland. Tja, T.A.T.U. gick ju rätt bra hem, så här kommer uppföljaren. Inte min kakbit, men jag misstänker att många har avvikande åsikt. (4)
Tyskland. Åh, swing! Wunderbar. (9)
Ukraina. Det här är ju så psykedeliskt att man bara måste älska det. (8)
Storbritannien. Urk. (1)
Rumänien. Rumäniens svar på The Ark. (7)
Armenien. Hoppas han byter byxor till finalen. Nå, sådär. (4)

Är det rätt?

strålkastare, skolstuff och angst.

Vi hade vårkonsert i onsdags. Det gick bra; men framför allt var det roligt. Ibland glömmer jag bort vad strålkastare gör mot mig. Det har inte specifikt med rampljuset att göra, det behöver inte handla om mejmejmej - men man blir berusad av scenen, lamporna, publiken, musiken. Det är det närmaste jag nånsin kommit att flyga.

Förra veckan var det undervisningsfritt i Fabriken och Emma hade storslagna planer på att skriva 12-sidig littkultrapport om svenska som andra inhemska språk, 2-3-sidig essä om fairy tale features i Dickens Hard Times, läsa tre böcker och så kandin förstås, den där eviga kandin... Jag gjorde ingenting, förstås, utan spenderade hela veckan med att återanpassa mej till vardagen och titta på Scrubs. Typ.

All avsaknad av skolflit är dock inte mitt fel. Jag har inte gjort översättningen till imorgon, men det beror bara på att jag inte har originaltexten. Det är lite svårt att översätta den då, faktiskt. Inte för att ta till personliga påhopp eller så, men vi skulle enligt uppgift ha fått de där texterna för typ tre veckor sen, och jag har varit och kollat flera gånger, fick sen höra att läraren mejlat texterna i måndags (men inte till mej, tydligen), mejlade henne, men har inte fått något svar. Sånt händer ju, iofs, men förra gången hon mejlade info fick jag heller ingenting, och ni vet ju vad dom säger: en gång ingen gång, två gånger tradition. Det är inte utan att man blir lite bitter och inåtvänd. Eller tar till regression, och struntar blankt i att göra nånting precis som man skulle ha gjort i lågstadiet. Och vi känner ju alla till min benägenhet för regression.

I övrigt är det mest USA nu. Fick min I-20 på posten häromdagen, så nu är det fritt fram att ansöka om visum och bostad och så vidare och så vidare. Det är något överväldigande. Hur ska jag veta om jag vill ha all access meal plan eller en 15-block plan? För att inte tala om ifall jag hellre skulle bo i Southeast Morse eller North Tower*. Jag kan inte ens svara på om jag är en morning person eller inte! AAH! Oftast ser jag därför ut ungefär som på bilden (f.ö. tagen på mitt kusins bröllop, men det var inte lika hemskt som det verkar).

* Som den HP-nörd jag är finns det ju bara ett svar på den frågan, men jag tror att det är fel.

grease - vad hände sedan?

Allt emellanåt får jag för mig att leka konstnär och klotta akryl på mitt köksbord, mitt golv samt, om det riktigt vill sig, på eventuell papperslapp eller duk. Oftast handlar det om tiosekunderskreationer, men ibland händer det ju sig att jag orkar hänge tre dagar åt ett projekt. Om det sen är värt det är ju en annan sak, det suger ju lite att spendera timmar åt att researcha hur frihetsgudinnan ser ut för att sen måla en skitful tavla, till exempel. Men det är en annan sak. Den här är i alla fall lite rolig. Tycker jag.

P.S. Beklagar språket, förresten, men det är faktiskt inte mitt fel. För er som inte förstår finska, typ ålänningar och så (inga namn nämnda), så står det typ
ruta2: VA?? Nånting sånt finns ju inte!
ruta5: Till minne av kärleken... från din baby. [oh yeah, jag borde jättemycket bli översättare]
ruta6: Det gick åt skogen igen!

himmelsk logik.

Motion är en synd, har jag kommit fram till. Ni vet hur vissa människor säger att man inte borde röka, och förklarar det sådär klämkäcksfinurligt med att säga "Om Gud ville att människorna skulle röka, hade vi varit utrustade med skorsten"? Ptja, jag säger bara en sak: Om Gud ville att människorna skulle motionera, hade han inte uppfunnit träningsvärk.

en bild, förresten...

Om någon har tvivlat på mig när jag bedyrat att jag inte är speciellt händig i köket, vill jag här presentera bevis. Här försöker jag baka kakor.

uppdatering av läget (igen).

(Klumpuppdateringsinlägg sisådär högst en gång i veckan är det nya blogga-flera-gånger-om-dan)

Syster med man var i landet i två veckors tid. Det var underbart att se dem igen, senast var i augusti, och det känns länge sen. Under några påskdagar var hela familjen tillsammans; det händer inte ofta. Vi hann med exempelvis villabesök, skogsvandring, hamansöronbak, shopping, spel, musicerande samt sightseeing i Åbo och Helsingfors, men tiden går ändå fort då man har roligt...

Jag har dock blivit botad från min resfeber. Efter att ha spenderat i snitt en dag i veckan hemma i lägenheten de senaste veckorna känns det skönt att kunna bara vara här också. Det är trots allt mitt hem just nu; och det är trots allt inte så länge till jag kan sitta i mitt fönster, jag sa upp lägenheten idag.

Sist, men sannerligen inte minst, har jag också jobbat lite på kandidatavhandlingen (att det betyder att jag har skrivit cirka fem rader kan vi ju prata lite sådär halvtyst om).

universum svarar.

Ibland får man känslan av att universum vet precis vad man tänker och vill visa en att man har fel. Jag var till Mathilda och åt nånslags soyanudelgrönsakssössö idag och konstaterade att gällande maten, i synnerhet den vegetariska, bytte jag sannerligen ner mej genom att byta ÅA och Arken mot VY.

Men sen hade de sått påskgräs på små fat och satt små gula kycklingar i, och jag kunde inte låta bli att tänka att kanske det inte är så dåligt här heller.

long time, no see.

Det var ett tag sen jag skrev senast. Har du undrat över vad jag har gjort?

Ptja, jag har till exempel återsett min syster med man med jubel och fröjderop, med allt som därtill hör, exempelvis banlagning (jaa, vi lyckades stjäla ett mjölkpaket av en gammal tant och rädda jonatan från en säker död!) och kittling (av henne, inte mej).

Sen har jag också varit en superduktig studerande (fast det är jag ju alltid?).

Och så har jag tittat på en Playboy Production, producerad av Hugh Hefner (den första?). Det var Macbeth.

Och lite såntdär, du vet. Sånt som man brukar. Stråla ikapp med solen, blåsa iväg på Brändöbron, frysa i takatalvi (mr G frågade efter ett svenskt ord för det, btw, det finns väl inte? säger det nånting om skillnaden mellan svenskspråkiga och finskspråkiga, månne?), köpa nya skor...

i min lilla skyddsbubbla.

Ibland, speciellt i böcker, beskrivs vissa människor som sådana som framkallar ett behov av beskydd från andra människor. Man ser dem, deras känsliga sprödhet och drabbas bara plötsligt av en väldigt fågelmammasyndrom. De ska beskyddas med näbbar och klor till sista blodsdroppen.

Något sådant syndrom brukar jag inte framkalla hos andra människor. Maskiner, däremot, verkar känna ett behov av att beskydda mig.

Först var det Mr Bowmont som censurerade mina MSN-konversationer enligt tycke och smak. Nu har min telefon också börjat censurera. Den screenar mina samtal utan att fråga mig först.

Är det inte tryggt och mysigt, så säg? Det vore kanske tryggare och mysigare om den censurerade enerverande "TJÄNNARE TJEJJEN!WzuP?!"-konversationer och diverse mordhotande samtal i stället för i högsta grad välkomna samtal från min bästaste vän och så. Men man måste väl vara glad för det lilla.

Har jag hört.

enkel översättningsuppgift.

Jag och min finskalärare har ganska skilda åsikter om vad som är en lätt text. För att inleda översättningskursen skulle vi idag översätta en text ensamma, utan några som helst hjälpmedel. "Men där finns inga svåra ord, så det går nog bra."

Jag vet inte hur det är med er, men ord och uttryck såsom praxis, elektorer, fortbestå, flankstöd, var skon klämmer, eliminering och röstberättigad är inte ord som ingår i min vardagliga vokabulär. För att illustrera mina finskakunskaper kan jag berätta att jag satt jättelänge och funderade på vad 'rösta' heter på finska, trots att det just var riksdagsval (det var iofs mer än blackout än något annat, men ändå). Flankstöd, däremot? Vad ÄR ens det?

rastlösheten hugger i benen.

Jag är rastlös. Jag vill bort, bort, bort. Jag får ingenting gjort och ingenting känns vettigt, viktigt. Jag skulle gå till H&M och köpa en enfärgad t-tröja att måla på igår, och inte ens det lyckades jag med. Färg i tillvaron? Mörkbrunt, svart, grått blev resultatet. Jag behöver en brejk. Veckan efter veckan efter påsk har jag undervisningsfri vecka, jag vill åka bort. Men vart, hur, med vem? Jag kommer ändå bara att sitta och skriva arbeten hela veckan sen i alla fall. Men jag vill inte. Våren var på väg, men nu har den ångrat sig och jag behöver försiktiga solstrålar och leenden och röda skor.

Inte för det, jag har saker att se fram emot. Ikväll är det Stefan Sundström-spelning på Wasa Teater, imorgon date med Twinmind och vår Legolas och på fredag igen till WT för en föreställning av Trollkarlen från Oz. Och nästa vecka kommer S & SH!

jätteintressanta underligheter.

(på grund av praktiska orsaker publiceras detta på två forum)

REGLER:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1) jag äger ilkka jääskeläinens skiva vuosisadan rakkaustarina. och det underligaste av allt: trots att jag på en ren intellektuell nivå inser att den är dålig både tekniskt och musikaliskt sett har jag lyssnat ganska mycket på den. (annars brukar jag nog hålla mig till lite mer rumsren musik. faktiskt.)

2) jag har lyckats ta död på en kaktus. jag visste inte ens att det var möjligt.

3) jag har aldrig sett en star wars film. överhuvudtaget har jag sett rätt få av dedär filmerna man 'måste' se, t.ex. borta med vinden, schindler's list och dirty dancing.

4) jag gråter väldigt sällan, men när jag gör det är det nästan alltid angående konstiga grejer. en gång grät jag till exempel för att jag missade FA-cupfinalen mellan arsenal och chelsea för att tv-tidningen angav fel sändningstid. jag kan inte heller minnas att jag skulle ha gråtit till en enda film eller tv-serie, innan jag plötsligt grät floder till ett OC-avsnitt. (fyi: det var INTE när marissa dog, då var jag bara glad.)

5) när jag var liten ville jag väldigt envist inte gå och sova. inte så konstigt, kanske, men detta resulterade i att jag somnade knall och fall på en hel del konstiga platser, typ mitt i trappan eller på sängkanten med huvudet på sängen och fötterna på golvet.

6) lära sig av sina misstag? ha! i varenda engelskaprov i högstadiet fram till det allra sista stavade jag ordet 'beautiful' utan u. i det sista provet tänkte jag skriva utan u bara för symmetrins och traditionens skull, men lät bli, trots allt.

Jag känner typ ingen som inte har blivit utmanad, men jag utmanade syster liten på X3m och nu Sam.

på min gravsten ska det stå...

I ett plötsligt anfall av förutseende började jag göra lite history of english-läxa, som handlade om eufemismer (i samma veva upptäckte jag också att min blogg tredjeplatsade när man googlade 'eufemismer supa', det var lite konstigt. men en parentes.). Och jag ska komma till saken snart, men först ska jag berätta om ett frendit-avsnitt, där Ross inte vill skilja sig från Rachel, för han vill inte att det ska stå på hans gravsten att han genomgått tre skilsmässor. Varvid Phoebe (förstås) sa, att han kan ju själv välja vad det kan stå på gravstenen, till exempel "Ross Geller - good at marriage! On mine it'll say Phoebe Buffay - buried alive". Efter att nu ha undersökt olika engelska eufemismer för döden, vill jag att min gravsten ska bära texten:

Emma - went into the fertilizer business x.x.xxxx

("become living-challenged" var också ett alternativ.)

guidning.

Har du någonsin undrat vad peijaiset är för något? Funderar du kanske över hur mycket björnar det finns i Finland, och var? Eller har du helt enkelt glömt bort vad Olaus Magnus kallade den blandning mellan människa och björn han trodde existerade?

Kom till mig, mina damer och herrar, jag vet allt.

Speciellt på finska.

Som en del av kursen muntlig färdighet II ingick en guidning (aka opastus) av valfritt ställe. Att jag valde Österbottens museum är väl kanske lite att ta i, men jag skulle i alla fall guida där, var det tänkt, och jag tänkte guida 400årsutställningen som invigdes i höstas, för den hade jag åtminstone sett och visste litegrann om. I tisdags kom vår lärare så på att kanske nog det tar lite länge om alla ska guida varsitt ställe... kanske vi klumpar ihop det... kanske jag, H & A alla skulle guida vid muséet... och kanske vi går dit redan kvart över nio, istället för tio som det var tänkt, eftersom hon som skulle guida från morgonen inte kunde komma. Nåmen bra med mycket förberedelsetid, hela två dagar. Nåja, vi gick dit i går och konstaterade att nehej, där fick vi inte alls guida, där var nån grupp och vi skulle nog absolut ha måstat meddela på förhand (att jag var dit och frågade priser redan för några veckor sedan gills tydligen inte alls; hon kunde inte heller då ha sagt att vi måste boka). Men denhär björnutställningen som vi fick hit förra veckan är ju intressant, den kan ni guida. And oh, oh, by the way, så öppnar vi först tio. YES! Vi konstaterade att ingen av oss vet nånting vare sig om björnar, deras historiska och mytologiska betydelse, klippmålningar eller schamanism. Nåmen bra med mycket förberedelsetid, hela några timmar. Vi hade ju kvällsprogram då...

Nåja, man gör ju vad man kan av vad man har. Det är över nu, i alla fall. Jag behöver inte bry mig om nånting nu resten av kursen.

(svar: a) en fest som traditionellt hålls i Finland efter att ha fällt en björn, då man äter köttet. b) runt 1000 stycken, mest vid östgränsen. och c) Augustinus. O.M. var för övrigt Sverige-Finlands sista katolska ärkebiskop.)

sol, sol, jättesköna sol

Det är vår! Solen skiner, man får hoppa mellan bara fläckar på trottoaren och jag har bara gått runt och lett åt allt och ingenting idag. Om J hade varit här, skulle det här definitivt ha kunnat vara dagen då vi köpte solglasögon (vi provade solglasögon på kvinnodagen, men kom fram till att man ska fira våren med sånt; den dagen firade vi istället med att shoppa loss som riktiga kvinnor och arnold's).

Jag lever för årstidsväxlingarna.

En intressant grej är förresten att jag är mycket mer mottaglig för mutor och politiska påhopp när jag redan röstat. What's that all about?